Men vi har börjat fundera… De gånger vi kan sluta tidigare och hämtar Kroken tidigare så är hon ändå det enda barnet kvar på dagis. Även om vi är där före fyra på eftermiddagen så kan hon vara sist kvar. När hämtar andra sina barn? Och hur fixar de det med jobb? Går andra föräldrar ner så mycket i tid att barnen inte behöver vara på dagis mer än några timmar per dag? Jag fattar inte hur andra får det att gå ihop. Jag måste jobba heltid för att ha råd att leva men då måste Kroken vara långa dagar på dagis och jag har ändå inte dålig lön. Hur gör folk egentligen?

Jag är inte det minsta lilla troende MEN om jag vore det så skulle jag tycka att det var helt åt helvete fel att icke-troende döper sina barn i kyrkan. Dopet innebär att barnet tas upp i kyrkan och föräldrarna lovar inför gud att ge barnet en kristen uppfostran. Om jag vore kristen så skulle jag vara heligt förbannad över att människor står i den lokal som är den allra heligaste för mig och ljuger inför vad som i min värld då vore det högsta väsen, min allsmäktige gud och hycklande lovade att de ska uppfostra sitt barn på ett sätt som de inte alls har för avsikt att göra bara för att de tycker att det är en fin tradition. Jag skulle känna att det förminskade en stor del av den jag är, de använder min tro och religiösa övertygelse för att smycka sitt liv, för att få lite tjusiga och högtidliga foton i familjealbumet. Som en jävla rosett i håret innan man går på logdans!!

Kyrkan har dock inget emot att kättarna kommer till kyrkan och hycklar. De är glada och nöjda bara någon kommer. Det tycker jag är fruktansvärt illa. Om man anser sig ha den “rätta tron” så förstår jag inte varför man inte försöker hålla den högt och vårda den istället för att, som kyrkan gör, prostituera sig för att få så många besökare som möjligt. Kyrkan är öppen för alla, säger man men kan inte det vara en av orsaken till problematiken som kyrkan har nu då? Kyrkan förlorar medlemmar och det tror fan jag det för kyrkans trovärdighet blir noll och intet när den agerar på det viset.

För att dra en enkel liknelse -  sex är bra, sex är trevligt, det håller nog merparten med om. Slänger man sig på rygg för allt och alla så blir sex så småningom något fult, tarvligt och platt. För att det ska kunna behålla sin glans så måste det finnas ömsesidiga känslor. Kyrkan inbjuder alla och envar oavsett om tron finns eller ej, synen på den kristna tron och kyrkan urlakas och nu använder många kyrkan enbart i egoistiskt egensyfte - för att döpa, konfirmeras och vigas i. Det finns inte ett gnutta tro, bara en ytlig önskan om att få en snygg fasad på en ceremoni som man egentligen inte tycker att gud är inblandad i det minsta lilla.

Jag kan inte heller förstå hur man som icke-troende välja att vigas i kyrkan. Att lova gud att man ska hålla ihop hela livet när man inte tror på den guden ens blir ju per automatik en lögn. Hur fan kan man välja att inleda sitt äktenskap med en lögn?? Det är ju inte bara en skymf mot kyrkan utan även mot den man äktar.

Brist på respekt, tycker jag att det är! Det är respektlöst när människor som saknar tron ränner i kyrkan, respektlöst mot de som faktiskt är djupt troende och ser den gudomliga innebörden av de ritualer och ceremonier som de icke-troende utför för att de tycker att det är “en fin tradition”.

Nä, när de gäller de viktiga sakerna i livet så anser jag att hjärtat ska vara med hela vägen och att man ska vara ärlig rakt igenom i det man gör.

Tommy var på hjärtkoll för en månad sedan. Med sex månaders mellanrum gör han ett arbets-ekg och ultraljud på hjärtat. För det mesta är det inga förändringar och inget mer behöver göras men den här gången hade han flera extraslag vilket han inte haft tidigare. Så han ska få göra ett långtids-ekg snart. Jag har själv extraslag och känner dem också. Jag har kollat upp det hela och i de flesta fall så är extraslag helt ofarligt. Många har det utan att veta om det för de flesta känner dem inte. Tommy är mer orolig än han visar. Han är faktiskt ganska nojig om sitt hjärtfel fast han fått veta att det inte är något som ska behöva påverka honom och hans liv nämnvärt. Jag hoppas att långtids-ekg’et visar att det är ofarliga extraslag så att de inte går vidare med ännu fler undersökningar för han blir väl ett nervvrak då, stackarn.

Jag drömmer mardrömmar om mina tänder och toabesök. Jag drömmer att tänderna vittrar sönder, blir lösa och lossnar, att jag sitter på dass och dörren inte går att låsa, att väggarna trillar så jag sitter där med rumpan bar till allmän beskådan.

Tommys mardrömmar är av en helt annan typ. Han drömmer om stora bollar som kommer singlande sakta genom luften. När han fångar dem så känner han att de är gjorda av bomull. Tommy hatar bomull, han klarar inte av att ta i bomull för han får rysningar av det. Bomullskläder klarar han av men det är sådan där bomull som man köper i påse för att använda till att tvätta bort smink, ta bort nagellack eller som fusksnö kring pepparkakshuset. Han får samma känsla av att ta i bomull som jag får när någon skrapar med besticken mot tallriken eller som många människor får när man drar naglarna mot svarta tavlan.

Så Tommy drömmer mardrömmar om bomull… Han är som en riktigt tuffing.

I förrgår var det elva år sedan jag träffade Carl för första gången. Inte på riktigt utan på nätet. Det första vi gjorde var att bråka och banne mig bråkade vi inte på elvaårsdagen också. Men det händer en hel del nu som rör om i grytan och han tar det inte med ro och jag har mer åsikter än han tycker att jag ska ha om det hela. Tyvärr kan jag inte avslöja något om det än men det kliar i fingrarna.

Jag hänvisade honom vidare med sin fråga till den som skickade materialet till mig och påstår sig ha fotat trädet.

Jag passerade utanför Jörgens kontor idag och han ropade in mig och frågade om jobbet flöt. Vi började prata ergonomi och belastningsskador och värk i armar och axlar. Han sa att han masserar och med en lurig blick sa han att jag är välkommen när som helst in till honom för en behandling. Jag berättade att jag också kan massera men gör det inte eftersom jag har något av en beröringsfobi då jag tycker det är obehagligt att röra vid andra. Han såg ut som en fågelholk och påpekade att jag ju har barn så jag förklarade att jag inte tycker om att få vänskapliga kramar i tid och otid, att jag helst håller ett fysiskt avstånd till människorna i min omgivning och att jag rent allmänt inte tycker om när folk tar på mig så massage gillar jag inte.

Med den luriga blicken sa han att det var bra att få veta det så han inte gör bort sig och kramar mig. “För du ser ju som klämgo ut, jag skulle vilja klämma på dig”. Hmm… Jag sa att det inte vore en så god ide att försöka sig på det. Vad håller han på med?? Han är sköterska på arbetsplatsen och borde försöka vara professionellt korrekt mot människorna på arbetsplatsen… tycker man.

Carl tyckte att det var bra att jag talade om för Jörgen i klartext att jag inte skulle uppskatta fysisk kontakt med honom.

• att de säger saker de inte menar i syfte att vara snälla. Jag vet att jag inte är något fotomodellsämne så varför dra en “vit lögn” och säga att jag är snygg eller vacker då även jag har sett mig själv i en spegel och vet hur man ska se ut enligt normen? Jag tycker det känns lika korkat som att säga till en skallig person att de har tjockt hår. Det må vara positivt i de flestas ögon att att ha tjockt hår men vill man ge en komplimang till någon som är skallig så bör man komma på något mer trovärdigt att säga.
• att de säger så i hopp om att smörja mig så att jag ger dem något de vill ha som t.ex vänskap, lojalitet, sex etc. Blir irriterad när de tror att jag säljer mig för sådant billigt smicker… som dessutom är lögn.
• att de tror att jag är så blåst att jag nöjer mig med att vara snygg. Jag vet inte vad min uppgift här i livet är men inte fan är det att vara någon typ av prydnad, som någon jävla tulpan i en vas, så snygg, vacker, söt eller liknande är inte den första komplimang jag vill ha. Jag vill först och främst bedömas och eventuellt berömmas för min personlighet, mitt intellekt etc. Komplimanger för utseende kommer långt, långt ner på listan över de komplimanger jag vill ha.

Men jag hade nog fel. Det är något annat med komplimanger för utseendet som stör mig. Jag pratade med en kille på nätet och han hade fått för sig att jag var en slimmad, blond donna. Det första han gör är att berömma mig för mitt utseende. Jag låtsades inte om det utan pratade om annat. Han återgick hela tiden till mitt utseende och ville diskutera det och flirtade. Men allvarligt, även om jag hade varit skitsnygg hur kul är det att diskutera sitt utseende? Och hur gör man egentligen det?

Han: Vikken snygging du är då!

Jag: Jo, jag vet.

Han: Hur är det att vara en sådan liten kalaspingla då?

Jag: Jovars, det är ganska toppen.

… eller? Finns det kvinnor som hakar på ett sådant samtal och hur är det tänkt att man ska reagera? Förväntades jag skriva typ “Tycker du det? *s* hihi” eller något sådan?

Så vad kom jag fram till? Inte vet jag. Kanske blir jag irriterad på sådana komplimanger eftersom de egentligen inte kan leda till en konstruktiv dialog. Sådana komplimanger kan inte leda till någon dialog alls eftersom det är helvetes svårt att spinna vidare på ämnet. Dialogen kan liksom inte uppstå förrän man avvikit från ämnet och börjat prata om annat. Alltså är “Vikken snygging du är!” en idiotkommentar som inte leder någon vart och det kan vara just det som gör mig irriterad - han man inget vettigt att säga kanske man bör låta bli.

BRASK! Om den kommentaren ges för att poängtera att man är snyggare än vanligt, om man klipps sig, har på sig nya kläder eller på något annat sätt avviker från sitt normala utseende så kan jag tycka att komplimangen är på sin plats men absolut inte för att påpeka att någon rent allmänt har en snyggare exteriör än genomsnittet.

I nätupplagan av tidningen står att den avlidne inte kom till skada vilket jag tycker är en mer korrekt formulering av det hela.

Man kan dra paralleller till trafikförseelser. Skulle jag framföra en bil på ett sådant sätt att jag bedöms vara en risk för mina medtrafikanter, dvs. om jag skadar eller dödar andra när jag kör min bil så blir jag av med körkortet. Jag får eventuellt fängelse beroende på hur grovt brottet är och troligt blir jag av med körkortet för gott eller under en begränsad tid. Indraget körkort är ett straff i sig men är också en preventiv åtgärd för att förhindra att jag beger mig ut i trafiken och skadar eller dödar fler människor. Om jag använder min sexdrift på ett sätt som skadar andra så som en pedofil eller våldtäktsman skadar så borde jag rimligtvis fråntas min sexdrift och förmåga att utöva sex. Eller hur?

Jag lade fram min åsikt på facebook och en manlig bekant protesterade. Han skrev

Hur gör vi med grovt sedlighetsbrott (prostitution) begånget av kvinnor då? korkar igen? Låt oss också peta ut ögonen på fluktare, skära av tungan på olagliga demonstranter och hugga högerarmen av nazister som sieg heil’ar….

Den skada som en demonstrant eller en nazist orsakar när han eller hon uttrycker sin åsikt verbalt tycker inte jag är i samma klass som den skada ett offer för en pedofil eller våldtäktsman lider. Inte heller tror jag att offren för en fluktare skulle på något vis vilja byta med ett pedofil- eller våldtäktsoffer. Att göra sådana liknelser blir absurt eftersom lidandet orsakat av det ena brottet inte är i paritet med det andra. Dessutom så har jag svårt att se att offret för en prostituerad är just den prostituerade och så vitt jag vet så är inte sexförsäljning olagligt i Sverige utan det är sexköpet som är det.

Vidare så är stympning inte något bra straff eftersom straffet inte går att upphäva om den dömde skulle visa sig vara oskyldig eller om straffet ska vara tidsbegränsat. En kemisk kastrering är däremot reversibel. Jag kan inte begripa varför kemisk kastration inte tillämpas. Vissa studier visar att de positiva effekterna är marginella för att många sexbrottlingar inte begår brottet primärt i syfte att tillfredställa sig själva utan för att förnedra, misshandla, dominera etc. och att den driften inte försvinner med sexdriften. Och en våldtäkt kan begås med andra redskap än ett könsorgan. Visst, men den typen av sexbrottslingar kan vi inte göra annat åt än att bura in så som vi nu gör med dömda sexbrottslingar men den andra klicken sexbrottslingar då? Den klicken som begår övergrepp för att de vill tillfredställa sina sexuella drifter? Om dessa kan stoppas med kemisk kastration så varför inte göra det? Behandlingen är inte dyr eller tidskrävande, jag tror det är en spruta var sjätte vecka eller liknande. Vad kostar inte varje återfall i sexbrottslighet samhället i form av både tid och pengar till de resurser som straff för förövare och hjälp till offer sedan ska ha? Och om det så bara är en handfull barn som slipper bli utsatta för övergrepp är det ändå inte värt det?

Nä, kan man inte framföra sitt könsorgan och sin libido på ett sätt som är säkert för andra så ska man fråntas rätten att fram föra det alls!