Annikas drömutbildning
Tommy… är mer än lovligt hopplös mellan varven. Annika sökte till Hippologigymnasiet i Flyinge och fick i somras veta att hon inte kom in utan stod som 14:de reserv. Inte så troligt att hon skulle komma in på en utbildning som tar in 30 elever per år med andra ord. Så hon började på naturvetenskaplig linje här i stan för ett par veckor sedan. I måndags kläckte Tommy ur sig att någon från Flyinge ringt för ett tag sedan och frågat efter Annika. Han hade svarat och sagt att hon var på skolan. Människan i telefonen sa något om att stryka Annika från listan och Tommy hummade väl bara något och sket i vilket. Både Annika och jag trodde att han skämtade när han berättade detta men tydligen gjorde han inte det. Han kunde dock inte säga när detta samtal ägt rum.
Så igår började jag ringa… Först till skolchefen på Flyinge som hänvisade mig till rektorn på Vipan (som är skolan de läser på i Lund) som hänvisade mig till syon som hänvisade mig till någon annan som jag inte riktigt fick kläm på vad hon hade för uppgift. Jag hade förberett en lång och sträng föreläsning om hur fruktansvärt olämpligt och oprofessionellt det var av den som ringt att inte försäkra sig om att det var den berörda eleven eller en vårdnadshavare denne pratade med och om det var så att Annika förlorat en eventuell plats på utbildningen för att lillebror svarat i telefonen så var det bara för dem att trolla med knäna och fixa en plats åt Annika för annars har hon inte haft en rättvis chans att få gå sin drömutbildning.
Men kvinnan i andra änden sa inte att platsen gått till någon annan utan att om Annika fortfarande var intresserad så fanns en plats ledig på Hippologigymnasiet. Shit… Jag sa att Annika ville tänka på det och att vi skulle återkomma dagen därpå och det gick bra tyckte kvinnan i luren. Så… Annika är stensugen på att hoppa på den utbildningen och flytt blir nog i helgen. Jag ska köra 130 mil ner för att lämna unge med kläder och annat och sedan är det 130 mil hem igen. Både mor och Carl jobbar i helgen så ingen av dem kan följa med så det ser ut som jag får bila genom hela Sverige själv. Ja, Annika är ju med men hon kan inte köra och är nog ingen större hjälp när det gäller att hitta rätt heller så det här kan bli spännande.
Jisses… nu börjar ungarna flytta hemifrån…