För att få det lite lugnare i holken så skrev jag igår morse i bloggen på dejtingsidan:

Jag hade fel
Exets ex registrerade sig inte här på e inom tre-fyra dygn efter exet gjort slut utan det var inom två dygn men bara för att hon skrev att det var vänskap, förhållande, giftemål och mannen med stort H hon sökte så behöver det ju inte vara så. Det finns ju inget som säger att hon kommit över exet eller vill träffa någon ny för det, eller hur? Nä, så är det inte. Jag känner ju inte henne så det var helt otroligt korkat och elakt av mig att antyda att hon kommit över exet för så skriver man ju verkligen inte om folk man inte känner och jag skäms verkligen över mitt fula tilltag. Det var helt taget ur luften. Oavsett vad som står på hennes sida så vill hon absolut inte träffa någon ny och definitivt inte något från nätet utan söker bara nya vänner eftersom hon har så få. Jag hoppas att nu alla förstår att det inte finns något som säger att hon kommit över exet.

Och naturligtvis har exet aldrig påstått att hon skulle vara mindre intelligent på något vis, det skrev jag enbart för att såra henne.

Sonen har inte heller sagt att han tyckte att hon såg gammal och rynkig ut utan min 14-åring tyckte nog att hon var ganska läcker men det ljög jag ju också om.

Inte heller är det någon som påstått att hon haft jobbiga förhållanden tidigare utan det har jag fabulerat ihop alldeles själv.

Jag har säker skrivit en massa andra hemska elakheter om henne också som jag inte kan komma på just nu men jag har inget annat för mig på dagarna än att sitta och hitta på elaka lögner om henne som jag kan sprida här på e-kontakt för att skada och såra henne och sabba för henne på alla sätt och vis så det har blivit så många lögner nu så jag kan inte hålla ordning på dem alla. Jag vet inte varför jag gör så… Kanske för att jag är en så elak människa, kanske den allra elakaste som finns. Hon skulle aldrig sjunka så lågt som jag för hon är en snäll, ärlig, omtänksam människa som inte är berättigad till all skit hon fått av mig.

Mea culpa. Bra, så då har jag krupit till korset, alla vet sanningen och vi har fått det ur världen.

Antog att det var vad hon ville att alla skulle höra - att jag ljugit. Anade att hon inte skulle ha tillräckligt många hästar i stallet för att ana ironin i inlägget men att övriga läsare skulle förstå varför jag skrivit så. På svaren jag fick på inlägget och responsen från henne så verkar det som jag hade rätt.

I och med att Carl berättade för Britt att jag och han skulle göra ett nytt försök så trodde jag att det skulle antingen bli tyst från henne eller att det skulle eskalera. Idag fick han ett sms från henne där det stod att om han ville ha adressen till hennes blogg så kunde han ju fråga mig om den för jag kunde den utantill. I lördags sa hon att hon ville att han skulle läsa hennes blogg men han fick inte adressen eftersom han satt i bilen och inte kunde anteckna. Igår fick han den inte heller, troligtvis för att han skrev att jag var där. Jag tror att hon skrev som hon skrev för att hon är osäker på om jag hittat hennes nya blogg eller inte och vill veta. Han svarade att jag nog inte kan den utantill men kanske har den på datorn. Hon fortsatte att tjata om mig och ville att han skulle fråga mig vad jag gjort henne och be mig sluta skriva om henne i min blogg på dejtingsidan. Han sa, på uppmaning från mig, att hon kan säga det till mig själv och så gav han henne mitt telefonnummer. Sedan kom det ett sms…

Britt: Hej undrar vad jag gjort dig?

Jag: Du har inte gjort mig något men du gör dig själv illa. Nu gör du sådant som de flesta skulle bli väldigt upprörda över men jag förstår att du gör så för att du mår dåligt och inte kan hjälpa det så jag förlåter dig för det. Jag har också som du säkert sett, skrivit i bloggen att jag ljugit ihop allt. Det skrev jag för att du skulle känna att du fått upprättelse och sluta älta detta för du verkar inte må bra av det.

Britt: På vilket sätt gör jag mig själv illa vad förlåter du mig för vad har jag gjort dig?

Jag: Du gör dig själv illa genom att dra felaktiga slutsatser, tolka allt på värsta tänkbara sätt, förstora upp allt och älta allt negativt istället för att fokusera på det positiva och arbeta på att gå vidare och må bra i fortsättningen. Jag förlåter dig för att du gång på gång söker upp en av mina närstående för att smutskasta mig på olika sätt och anklaga mig för din sinnesstämning. Det är nog han som far mest illa av att behöva stå ut med det. Men känner du dig på något vis hjälpt av att projicera allt negativt i ditt liv på mig så ställer jag gärna upp som syndabock. Du får skriva vad du vill om mig, bryr mig inte om det är sant eller inte, om det stärker dig på något vis. Men håll gärna Carl utanför för han mår inte heller bra av att hamna i kläm.

Britt: Det är du som har börjat allt detta skyll inte på mig.. Det var du som började skriva om mig i din blogg. Vad hade jag gjort dig? Jag sliter i detta men tycker att du kan sluta skriva om mig eller?

och innan jag hunnit skriva svaret klart kom två till.

Britt: Förstår inte vad du menar, vad ältar jag för något? Jag har själv sett att du skrivit om mig i din blogg på e. . Varför?

Britt: Du får tro och tycka vad du vill men jag vet att jag inte gjort något fel. .

Jag: Jag skyller inget på dig och det var olyckligt att du läste bloggen. Det var Carl och mig jag skrivit om och hur jag kände inför det som varit. Du blev en bifigur i det hela men jag skrev inget förrän Carl försäkrat att du inte skulle vara på e och därmed inte behöva läsa. Jag har slutat skriva om dig. Inlägget där jag skrev att jag ljugit ihop allt är det sista du kommer att vara med i. Du är inte med i våra liv så det finns ändå ingen anledning att skriva mer om dig. Din blogg hittade jag av en slump. Om man googlar på +Carl +Kroken +läkare så är en chachad version av bloggen den första träffen så den går att läsa fast du tagit bort den. Att inte släppa sådant som inte leder till något positivt för en själv är att älta. Vad bra för dig att du är fast i din övertygelse om att du agerat klanderfritt men tänk på att självreflektion är hjälp till självhjälp.

För att hon ska tro att jag inte känner till adressen till hennes nya blogg så lät jag henne tro att det var den gamla jag hittat. Blir ju intressantare om hon vågar skriva vad hon egentligen tycker i sin nya blogg

Sedan var det tyst i en halvtimma innan jag skrev igen:

Jag: Gott Nytt År! Vet att du haft ett jobbigt år och jag önskar dig all lycka och hoppas att det ljusnar för dig under 2009.

Hennes mamma dog i bröstcancer i sugusti, hennes 93-åriga mormor ligger för döden nu, det tog slut med hennes kille sedan två år i somras och Carl dumpade henne efter sex vecor för tre veckor sedan.

Britt: Bra att du ska sluta skriva om mig för som sagt. . Jag finns inte med i era liv. . Då slutar vi här.

Jag: Det är ok för mig. Lycka till med allt.

Britt: Desamma. .

Jag: Tack!

Tjejen mår inte bra så jag vägrar i sten käfta med henne för det känns som jag är i så glasklart överläga så det skulle inte ens vara något sport. Jag hoppas att det är färdigdiskuterat i och med detta nu.

Hade jag gjort denna utvärdering under första kvartalet så hade jag nog sagt att 2008 är det sämsta året i mitt liv. Nu har det hänt en hel del sedan dess så betyget för öret blir ett annat.

Årets tummar upp går till;

mig själv. För att jag har fått ett självförtroende jag inte kan minnas att jag någonsin haft och faktiskt trivs med mig själv och livet utan att behöva något eller någon att hänga upp min lycka på.

mina barn. Kroken är världens mest efterlängtade och söta unge, Tommy (eller Dumdum som Kroken kallar honom) har sina sidor men är rak och ärlig så jag får veta mer än många föräldrar och han blev “Årets Grrr”, dvs årets snygging, på skolan i år ;-), Annika har också rina sidor (tonåringar…) men även hon är som en öppen bok och jag tycker att jag har god insikt i mina barns liv och jag tror att de är relativt välartade människor som jag inte behöver få magsår över.

Carl för att vi kunde ha en vettig relation trots att vi inte var tillsammans. Han har aldrig bråkat för bråkandets skull eller varit onödigt knölig som Ken och Grinchen varit. Nu säger han dessutom att han ångrar att han gjort slut och vill ha mig tillbaka… Vi får se vart det leder.

mor för att hon ställer upp i alla väder oavsett om hon kan eller inte. Det sitter aldrig fast i något.

mina vänner, ingen nämnd och ingen glömd, för att de hittar på bus, orkar lyssna på mitt ältande om mitt ofta inte såååå intressanta liv och de små intriger som uppstår ibland.

alla trevliga flirtar i dejtingträsket på nätet som hjälpte mig bygga upp både självkänsla och självförtroende. I synnerhet mannen med den fantastiska rösten, kontaktsidornas intressantaste singel alla kategorier - Leptosom - som är och förblir min våta dröm Usch, vad fin han är…

Årets tummar ner går till;

ingen. Har ingen eller inget att ge den till just nu. Stående alla år har varit Grinchen och hans anhang men de har inte besvärat varken mig eller Annika i år. Inte heller har Barbie eller Ken bråkat just. Detta är första året som jag haft massor att skriva på plussidan men inget att skriva på minussidan. Najs…

Så Gott Nytt År på er, everyhopa och jag hoppas att 2009 blir lika lyckat som 2008 varit.

Carl pratade med Britt igår… Eller pratade gjorde han inte utan de hade kontakt på msn. Hon började med att säga att hon inte längre ville vara vän med honom eftersom hon tyckte att det var på hans villkor bara. Hon tycker att de hörs av per telefon för sällan (varannan, var tredje dag) och umgås för lite för att kunna vara vänner. Dessutom svarar han inte alltid på hennes sms direkt hon skickat dem vilket hon inte gillar. Carl hade lovat mig att berätta för henne att vi gör ett nytt försök men han verkade inte få det ur sig och när han inte kläckt ur sig det och hon började avsluta dialogen blev jag förbannad. Han tillåter att hon snackar en massa dynga om mig men jag får inte nämna henne i något sammanhang för hon har känslor som det ska tas hänsyn till för hon är så bräcklig och labil. Men, va’ fan, jag då?! Räknas inte mina känslor i något sammanhang. Hon sitter mellan oss som en orubblig kil och ska få fortsätta göra det för att han inte klarar av att leverera fakta som hon skulle kunna ogilla? Jag klädde på mig och sa att jag drar, han kunde höra av sig när han klarat av att göra slut med henne på riktigt så kan vi se om jag har något minsta lilla intresse av att fundera på eventuell fortsättning mellan oss. Han lovade då att få tummen ur och berätta det på en gång.

Britt surrade på om hur bra hon mådde, att hon “gått vidare”, att han hade några glömda saker hos henne som han kunde hämta vid tillfälle, att hon varit på krogen i helgen och träffat gamla skolkompisar etc. Carl påpekade att hon svängde väldigt mycket i humöret och vad hon ville. Det är hela tiden ytterligheter, tex så började dialogen med att hon inte ville att de skulle vara vänner och en kort stund senare så var allt “fine & dandy” igen. Tydligen är hon ofta sådan vilket han märkte när de var tillsammans och han skrev också det till henne. Det berodde på mig, skrev hon. Vad?!! Hur fan kan jag vara orsaken till att hon är labil?!! När jag kom på tal passade  Carl på att skriva att vi ska göra ett nytt försök. Sedan var hon inte lika munter längre. Sakerna som han hade kvar där skulle hon riva sönder, hon anklagade honom för att ha utnyttjat henne och ljugit om sina känslor medan de var tillsammans och hon sa att hon inte vill ha något med honom att göra i fortsättningen.

“Gått vidare”, my ass… Jag misstänker att hon var fullt och fast övertygad om att deras “vänskap” var ett kort mellanspel i deras fortsatta förhållande bara. Hon hade nog inte fattat att när han gjorde slut nästan tre veckor tidigare så var det definitivt slut. Carl, däremot, tror att hon inte vill ha med honom att göra för att det var just mig han dejtar, för att hon inte tål mig efter att elakt jag gjort henne. Hade det varit någon annan så hade hon inte reagerat lika starkt. Jo, tjena… den bruden har problem som pågått långt innan Carl eller jag fanns i hennes liv och det kommer att pågå lång tid framöver tills hon tar itu med dem och slutar skylla dem på andra. Hur som haver så är hon inget problem för oss längre.

Hon avregistrerade sin användare på kontaktsidan också…

Låt mig förtydliga vad jag menar med att jag inte vågar lita på Carl. Jag menar inte att han medvetet försöker föra mig bakom ljuset på något vis.

Alla ljuger. Så är det bara. De som säger sig vara ärliga i alla lägen och aldrig ljuga är de falskaste och opålitligaste människorna för alla ljuger mer eller mindre då och då av många olika anledningar. Det kan vara pga;

* husfriden. Ibland tvingas man mer eller mindre ljuga för att det blir ett satans liv annars.

* att man vill undanhålla sanningen. Har man tagit sista kakan och vet att det var dumt men kunde inte låta bli så kan det kännas lättare att bara blåneka och andra får tro att de kanske minns fel och det var slut eller att den bara försvinnit i tomma intet. Jo, jag vet - dåligt exempel men ändå…

* att man vill framställa sig själv i bättre dager. “Joru serru, en annan har inte en sjukdag” får det att låta som man är en riktigt duktig anställd men när sanningen kryper fram och någon minns en dag då man inte fanns på jobbet heter det “Jaaaaa men då hade ju Kalle smittat mig med magsjuka. Dessutom var det 15 år sedan så det räknas inte längre” och undanflykterna kommer för att släta över, mildra och bortförklara lögnen.

* att man vill jävlas. Behöver knappast exemplifieras.

* att sanningen skulle såra i onödan. “Ja, älskling, din rumpa blir större i de byxorna” är dumt att säga när flickvännen frågar om baken ser större ut i hennes absoluta favvobrallor. Ljug för fan och låt henne må bra i sina byxor istället för att hon, tillplattat och tillintetgjort, ska dra på sig ett par mindre bekväma byxor.

* försköningar och sanningstreching. Många skarvar lite lagom när sanningen inte är tillräckligt tjusig eller spektakulär. Här är väl fiskaren ett strålande exempel men det är nog den typ av lögn som används flitigast av gemene man kan jag tänka mig.

* dölja sanningen. Om man inget har sagt utan istället låter någon tro att det förhåller sig på ett visst sätt fast man vet att det inte alls är så och att personen i fråga är intresserad av sanningen, har man då ljugit? Är ljugandet något som kräver att man aktivt säger något som är osanning eller räcker det med att man passivt kniper käft och låter människor leva i sin villfarelse? Det tål att diskuteras och bedöms säkert olika beroende på situation. Detta är nog den typ av lögn som de flesta har lättast att förlåta tror jag.

* självbedrägeri. Man vill att det ska vara på det sätt man säger och man vill det så mycket att man tror på det själv. Kan vara lögner om en själv - man har gjort eller sagt saker som man innerst inne inte vill stå för och eftersom man inte kan tro så illa om sig själv så ljuger man eller förskönar det hela för att rättfärdiga. Kan vara om andra - man tycker så förbannat illa om någon utan att ha något egentligt fog för det så man tillskriver personen en massa dåliga egenskaper och inbillar sig att denne sagt och gjort elaka saker för att rättfärdiga sitt omotiverade hat. Eller det omvända - man vill så gärna tycka om en person att man inbillar sig att denne är så mycket bättre än vad han eller hon är och allt tvivelaktigt som personen säger eller gör tolkas på ett positivt sätt om det är möjligt annars låter man helt enkelt bara bli att notera det eller påstår att det man får höra är påhittat av någon annan och inte alls kommer från den man tycker om. Man ljuger för sig själv så när man förmedlar lögnen till någon annan så tror man uppriktigt inte att det är annat än sant.

Fler typer av lögner finns det säkert. Poängen är att alla ljuger men man måste välja vad man vill tro på men också vara ödmjukt medveten om att sanningen är högst subjektiv och en människas sanning är en annan människas lögn.

Angående Carl är det den sista typen av lögn som jag är rädd för. Jag är övertygad om att han ärligt och uppriktigt menar det han säger men frågan är om det finns någon anledning för honom att ljuga för sig själv. Är han rädd att vara ensam? Passar jag in i någon dröm han har om hur livet skulle kunna vara? Finns det någon personlig vinning för honom i att vara tillsammans med just mig? Hittills har jag kommit fram till att svaren på frågorna är nej men jag kanske inte har ställt mig rätt fråga än.

Britt och Carl har schemalagt telefonkontakt varannan dag ungefär. Hon ville att de skulle prata oftare för att kunna vara vänner som han lovat att de skulle vara men fick ge med sig efter att han förklarat att han inte har några vänner som han pratar med så ofta och han tyckte att max varannan dag var fullt tillräckligt. I fredags ringde hon och gormade på en lång stund över mig och min andra blogg. Hon tror att jag ägnar dagarna åt att gräva fram saker om henne på nätet och snoka bland vänner och bekanta om någon har något snaskigt att säga om henne. Hon frågade Carl om jag inte hade bättre saker för mig på dagarna. Vidare så sa hon att jag var elak, att jag avsiktligt sårat henne och att hon inte var “berättigad” att få all den skit jag gett henne (man kanske inte ska använda krångliga ord om man inte vet vad de betyder för det kan bli lite fel då…), att jag vill skada henne genom mitt skrivande etc. En jäkla massa annat hann hon säga om mig och min blogg för hon kacklade på om just det en lång stund. Hon frågade om Carl visste om jag läste hennes blogg och han sa att han inte trodde det. Hon undrade hur jag kunde ha läst hennes gamla blogg som hon stängde för länge sedan och han sa att han inte visste. Söker man på hans namn, vår dotters namn och “läkare” så är hennes gamla blogg överst på träfflistan och finns kvar i chachad version på nätet men hon tror väl förstås att det man tagit bort inte syns längre… fel.

Hennes nya blogg hittade inte jag utan en kompis tipsade mig. Hur som haver så sa Britt till Carl att hon skrivit i sin blogg om mig och vad hon tyckte och tänkte, att hon skrivit inlägg riktat till mig och gärna vill ha svar på ett och annat. Han bad henne lägga ner jolmandet om mig och sluta läsa min blogg eftersom det uppenbarligen inte leder till något positivt för henne men det var tydligen inget alternativ för henne. Hon uppmanade honom också att läsa hennes blogg och vad hon skrivit om mig. Som flera gånger tidigare så sa hon att hon skulle aldrig sänka sig så lågt som jag gjort och skriva elaka saker om mig i sin blogg.

Jag, “den elaka hemska människan”, skulle aldrig sjunka så lågt att jag skäller på människor i min blogg sedan kontaktar deras närstående för att uppmana dem att läsa det och för att snacka skit om personen. Vill jag ha svar på något skriver jag inga öppna brev i någon blogg utan är så pass rakryggad att jag kontaktar personen i fråga personligen och ställer frågorna. Det är helvetes mycket jag låtit bli att skriva i den bloggen just för att visa henne hänsyn. Jag tycker tex att det är schysstare att hon får veta av Carl att han vill ha tillbaka mig än att hon får läsa det i min blogg. Hon säger att jag inte känner henne och inte har rätt att skriva elaka saker om henne i min blogg. För det första så har jag inte skrivit att jag tycker något annat än bara synd om henne. Jag känner henne inte, det är sant, men det verkar ändå vara synd om henne. Jag har skrivit att andra sagt till mig (utan att jag frågat något dessutom) att hon inte verkar så smart och att hon ser gammal ut och det är valfritt hur man tar det. Man behöver inte ha en självkänsla av betong för att rycka på axlarna åt att man varken är med i mensa eller ser ut som en 20-åring längre. En 14-åring tycker att alla som är äldre än 25 se gamla ut och en karl som har ett uppmätt iq på 164 och därmed är bland de intelligentaste i landet har helt annan definition på “smart” än andra med en medioker iq på det normala 100 så vad är det att riva upp himmel och jord över? Hade hon förväntat sig att vara attraktiv i en 14-årings ögon eller bli nobelprisvinnare?!! Hon känner inte heller mig men tycker tydligen att hon känner mig tillräckligt mycket för att söka upp mina närstående för att berätta att jag är elak, att jag ägnar dagarna åt att sabotera hennes liv och en massa annat.

Jag har skrivit om vad jag tänker och känner och det jag skrivit om har handlat om Carl och mig och jag bloggar för min egen skull och ingen annans. Hon var en bifigur i det hela men fokus var på Carl och mig. Är det någon som kan vara upprörd så är det Carl för jag har sågat honom rätt hårt. Han har i alla fall så pass distans till saker och ting att han låter mig och min blogg vara och låter bli att läsa det han inte vill se. Jag hade fått veta av Carl att varken han eller Britt var längre på e-kontakt. Bra, då kan jag blogga där utan att de ska behöva se då, tänkte jag. Hur skulle jag veta att hon inte varit ärlig när hon sagt att hon inte skulle ha mer med e-kontakt att göra? Visst får hon läsa om hon vill men det är förbannat onödigt att ljuga om det då och jag hade inte nämnt henne alls där om jag vetat att hon läste. Men vad kan man säga annat än SKYLL DIG SJÄLV!

Carl ska berätta för henne nästa gång de pratar att han och jag har något på gång igen. Ska bli intressant att se vad det leder till - antar att hon antingen backar och slutar snacka skit om mig med honom eller att det blir sju resor värre.

Dessutom ljuger hon för honom. Alla ljuger mer eller mindre då och då för att sanningen skulle såra, för att undanhålla sanningen, för att framställa sig själv i bättre dager, för att jävlas etc. Hon håller sin ärlighet väldigt högt men Carl avslöjade henne ändå med några lögner när de pratade. Bland annat så sa hon att hon inte ens kommer att dejta någon men hon har visat en mailkorrespondens mellan henne och en kille hon hittat på e-kontakt för Carl och han har själv läst hur hon lovat honom att träffa honom. Så han påpekade det men hon ville först inte kalla det en dejt men ändrade sig sedan… Hon påstod också att man inte kan läsa min andra blogg om man inte är inloggad medlem, vilket inte är sant för det kan vem som helst som har adressen och det är så hon gjort för inloggade medlemmar hamnar i besöksstatistiken och det har inte hon gjort. Just det sista är ganska motsägelsefullt eftersom hon också sagt att vem som helst kan läsa min blogg…

Så inte är hon bättre än någon annan på något vis. Jag ljuger ibland men jag är inte så falsk att jag påstår att jag aldrig skulle ljuga. Dessutom skulle jag aldrig läsa hennes blogg och sedan gång på gång kontakta hennes pojkvänner eller ex pojkvänner för att diskutera vad som står och påstå både det ena och andra om henne sedan. Snacka om att sjunka lågt så hon kan omedelbart kliva ner från sina höga hästar för hon är en urusel ryttare.

För flera månader sedan fick jag kontakt med en karl här i stan i dejtingträsket på nätet. Det var på den tiden jag lämnade ut min msn-adress till vem som helst och han fick den också. Det var dumt… Genom den fick han mitt förnamn och de som känner mig vet att jag har ett ganska ovanligt förnamn så han snokade snabbt och lätt reda på telefonnummer och började ringa… och ringa och ringa och ringa. Jag svarade aldrig i telefonen men han skickade sms också vilket jag svarade på. Dumt… Han började skicka sms 24-7. Hela tiden ville han veta vad jag höll på med in i minsta lilla detalj. Om jag hade ätit, vad jag hade ätit, om det var gott, om det var hemlagat (!??), hur barnen mådde, vart de var, hur de hade tagit sig dit, när jag skulle hämta dem, om de brukar vara där, när jag skulle jobba, hur länge jag skulle jobba, när jag skulle åka hem, vilken väg jag skulle ta till och från jobbet, ja allt, precis ALLT frågade han om. En hel radda förmaningar kom han med också bland annat så uppmanade han mig att vara försiktig så snart jag skulle ge mig ut med bilen. Jag är alldeles för flat för att be någon dra och får för dåligt samvete om jag bara ignorerar någon så jag svarade men försökte vara så kort och snäsig som möjligt för att han skulle fatta vinken… men icket. Ofta svarade jag “Hurså?” när han frågade något och när han skrev “Undrar bara” svarade jag “ok” utan att svara på den ursprungliga frågan. Svarade alltid bara “ok”, “nix”, “japp” eller liknande och fick jag en chans så var jag snäsig tex när han uppmanade mig att vara försiktig svarade jag lite lagom nedlåtande att jag tror nog att jag klarar mig, jag är ju vuxen…

Förutom att han var tämligen efterhängen så var han totalt ointressant för att han skröt gärna och ofta om sig och sitt, om att han var på varenda hockeymatch här i stan (som om jag är intresserad…), att han var polare med alla i laget (och??) etc. och ljög om diverse saker bland annat jobb han hade fått. Han är förtidspensionerad pga att han är halvsidesförlamad efter en stroke så jag VET att han inte får jobba som varken busschaufför eller ordningsvakt på läktaren under hockeymatcherna.

Han ville att vi skulle träffas men jag sa att jag inte ville träffa någon från nätet. Han nöjde sig inte med det utan fortsatte föreslå att vi skulle träffas. När han fick veta att jag skulle ut och äta med jobbet så föreslog han att han skulle följa med. Tokfan… Kring farsdag någon gång försökte jag få honom att tro att jag hade en annan karl på gång som jag skulle åka bort över en helg med i hopp om att det skulle få den här killen att backa men det gjorde det hela värre. Helt plötsligt sa han att han skulle komma och hälsa på mig på en gång. Klockan var 21 på kvällen så jag sa att det inte var en så fiffig idé men det tyckte han. Tack och lov kom han inte. Han visste att jag skulle på stan och köpa en mobiltelefon till Carl i farsdagspresent så han frågade vilka affärer jag skulle gå på och vilken tid jag trodde jag skulle vara där. Det kröp fram att han tänkte vara på samma ställen för att stöta ihop med mig. Läskiga människa.

För fem veckor sedan blev det tyst. Läste på hans offlinestatus på msn att han varit på sjukhuset. Tänkte att det kanske hänt något, ny stroke, allvarlig sjukdom eller liknande men jag ville inte fråga för jag misstänkte att det skulle dra igång honom igen. Igår morse, klockan 8.13 ringde han på min mobil men jag svarade inte förstås. Varför ringer man någon man inte känner kvart över åtta en lördagmorgon??

Var sååå nära att köra i fyllan här om dagen. Det var rent obehagligt. Jag hade följt med Carl på samkväm och hade blivit serverad några glas vin. Det var inte tänkt som någon “fyllefest” men det var ju inte små glas så jag blev på pickalurven vilket vi båda konstaterade. När vi några timmar senare var på väg hem så diskuterade vi vart vi skulle sova och kom fram till att vi skulle sova hos honom. Han skulle bort på morgonen och jag skulle iväg senare på dagen så jag behövde min bil och lite annat (tandborste, deo, kläder etc.) så vi åkte förbi mig och tanken var att jag skulle springa in och hämta och köra efter honom i min bil. När jag klev ut ur hans bil kände jag att benen inte riktigt kändes som vanligt och då kom jag ju på att jag druckit en massa vin. Shit pommes frites! Sa till Carl att jag får ju inte köra bil och han såg bara ut som en fågelholk i några sekunder innan han också kom på att det fick jag ju inte alls göra. Hade jag bara druckit lite mindre så jag inte känt mig det minsta berusad så hade jag inte kommit på att jag inte fick köra och då hade jag varit olaglig. Lämnade bilen, åkte med till Carl och klev upp på morgonen och skjutsade honom istället…

Carl, ja… inte är det lätt. Har blivit ordentligt bränd och vet inte hur mycket jag kan tillåta mig själv att lita på honom. Han säger att han älskar mig och har gjort det sedan länge men inte vågat erkänna det för mig förrän nyligen. Och han säger det hela, hela tiden. Det är inte riktigt något jag är van från tidigare  så jag vet inte riktigt vad jag ska svara när han säger att han älskar mig. Jag är attraherad men älskar? Nä, det är en bra bit dit men det är ingen omöjlighet. Önskar att jag kunde stänga av alla tvivel och funderingar och bara kasta mig in i det och njuta av det så länge det varar men jag skulle vilja ha facit först, garantier som han naturligtvis inte kan ge. Fick ju en brandsläckare av honom i julklapp, kan vara bra att ta till om jag känner att jag håller på att bli bränd igen

Kroken, 1 år och 7 månader har varit tämligen ointresserad av potträning men i förrgår bytte hon blöja på sig själv. Hon tog på sig nya blöjan bak-fram men jag var lite impad ändå. Inte illa pinkat! Eller det var ju pinkat i blöjan förstås men…

I många, många år önskade jag mig ett silverhänge av Carl. Jag försökte ge honom hintar genom att visa den i gulsdfyndsreklamen, säga att jag tyckte om den, att jag önskade mig en sådan när jag fyllde år/i julklapp etc. Jag var till och med in med honom på guldfynd och pekade ut den i montern. Tror ni han fattade piken? Nix pix…

Medan han fortfarande var tillsammans med Britt så föreslog jag att han skulle köpa den till henne i julklapp vilket jag sedan bloggade om (i andra bloggen) också. Nu är det ju slut mellan dem så det blev ingen julklapp till henne från honom… Han har läst min andra blogg och såg ut som en fågelholk när han läste att jag önskat mig en sådan i alla år. Det hade ju han inte fattat och tyckte nog att jag skulle ha varit tydligare med mina önskemål. Hmm… jo, jag hade ju i princip beställt den men ändå fattade han inte så tydligare var det nog omöjligt att vara.

Julafton blev det och gissa vad jag fick av honom.
Han har inte fått tag på den jag hade pekat ut men jag tycker att den här är finare. Jag fick också en brandsläckare och ett sällskapsspel av honom. “Absolut överens” heter spelet och det går ut på att man ska vara överens. Man spelar parvis och man ska, var för sig, svara på frågor (tex vad är grönt?) och när man gett samma svar får man flytta pläsen på spelplanen. Jag tyckte det var ganska lyckat att han köpt det till mig, vi har ju inte varit så överens om saker och ting, och jag undrar om han hade det i baktanke eller om det bara blev så.

Han har inte berättat för Britt ännu att han och jag är på g igen. När han gjorde slut så slutade hon äta, dricka och sova sa hon. Hon sa att hennes hjärta var krossat, att hon aldrig skulle vara tillsammans med någon igen och att hon absolut, definitivt aldrig ens skulle kunna tänka sig att träffa någon karl från nätet ens för en kopp kaffe. Han hade lite dåligt samvete och tyckte synd om henne men två (?!!) dagar efter han gjort slut registrerade hon en användare på en kontaktsajt och jag har fått veta att hon skickar flirtar och stämmer träffar med karlar. Stackars tjej, det verkar vara tvära kast i hennes värld…

Hon har en liten dialog med mig på sin blogg också. Eller dialog är väl kanske fel att kalla det. Hon skriver inlägg riktade till mig i du-form men hon tror nog förmodligen att jag inte hittat hennes nya blogg så hon har nog inte förväntat sig något svar heller. Om hon vill säga mig något så är det väl vettigare att skriva direkt till mig istället för i bloggen som hon antagligen tror att jag inte läser men hon är nog för feg för det. Jag ska inte skrämma henne och svara något i hennes blogg eller skriva någon kommentar om hennes “dialogmonolog” i min andra blogg som jag vet att hon läser.

I senaste inlägget som är riktat till mig skriver hon att hon inte kommit över Carl och att hon inte är intresserad av något nytt trots att hon registrerat sig på dejtingsajten. Jag tror att det gjorde att Carl kommer att vänta lite till med att berätta för henne att vi har något på gång igen. Jag förstår honom på sätt och vis, det är synd om henne för hon verkar totalt sakna nyanser och vara väldigt naiv och känslig. Men å andra sidan kanske hon har hittat den här bloggen (vilket jag iofs tvivlar på) och då har hon fått veta det på ett betydligt brutalare sätt än han hade lagt fram det på.

Idag ska jag hämta Annika och Tommy som varit hos sin farmor och farfar över julaftonen. Så det blir en andra julafton för oss här hemma.

För ca ett år sedan upptäckte jag att min äldsta katts juver var hårda och svullna. Googlade runt och förstod att hon drabbats av juvercancer. Prognosen var inte så god om det inte opereras omedelbart men det rekommenderades inte för gamla katter. Tänkte att hon får fortsätta lev så länge hon inte verkar lida av tumörerna.

Tumörerna har vuxit men det har aldrig varit några problem förrän i förrgår. Katten tappade kontrollen över bakbenen och kunde plötsligt inte gå. Hon såg helt tom ut i blicken också. Tänkte att nu är det kört för kissen men en stund senare var hon normal igen. Exet tror att hon har metastaser vid ryggraden som påverkar nerverna.

Igår fick hon olika stora pupiller också. Metastaser i hjärnan? Det skulle i så fall förklara varför hon verkat senil sista månaderna. Hon har sökt matskålen i köket men sedan flera år så har vi den i källaren. Vi har varit tvungna att bära ner henne och visa henne matskålen för att hon ska sluta jama efter mat. Senilsnöre…

Men… hon verkar fortfarande inte ha ont. Misstänker att vi kommer att hitta henne död snart.