Nätdejting påminner en del om att plocka krusbär. Det är väldigt mycket taggar i busken som man irriterar sig på och svär åt, en massa äckliga kräk kan man också träffa på, en hel del omogna kartar som smakar surt men när man hittat det söta bäret så var det värt besväret.
Den årliga balen har avklarats på tonåringarnas högstadieskola. Diverse utmärkelser delades ut till elever som karaktäriserat sig på olika vis. Årets fjortis, årets ölmage, årets snygging bland annat utsågs. Tommy var nominerad till årets snygging och vann förstås 
så han är nu “Årets Grrr” på skolan. Jag undrar om de inte kallade det för “Årets Grrr” för att jäklas med honom för han har talfel och kan inte all säga R så frågar man honom vad han blev så kan han inte svara 
Sin skönhet har Tommy naturligtvis ärvt av sin mor. Sitt skarpa intellekt, sin djupsinnighet, sina ofantliga talanger inom konst, poesi och sin osedvanligt musikaliska ådra har han förstås också fått av mig. Och framför allt är han lika blygsam och ödmjuk som sin mor 
Jag började röka när jag var 13 år och rökte ett paket om dagen tills jag slutade tvärt sju år senare. Efter ytterligare fyra år började jag snusa. Jo jag vet, jättefiffigt… Snusade i sju år innan jag slutade tvärt den 5 februari 2003. Nu är det alltså snart sex år sedan jag slutade och hög tid att jag lägger mig till med något nytt gift. Vad jag har upptäck nu att jag inte klarar mig utan speciellt länge är narkotikaklassade mediciner och alkohol. Visst är det suveränt?!!
Nä, det låter värre än det är. Ondskan som bor i min buk, den som tidigare omnämnts som gallan, kan bara tämjas med spasmofen. Spasmofen är beroendeframkallande så det är egentligen inget jag vill ta men när smärtan blir så stark att blodet försvinner från de perifiera kroppsdelarna så fingrar och tår blir vita och kalla, man skakar, blir yr och illamående och man börjar klättra på vägarna i panik så skiter man i det och tar den smärtlindring som finns. Eftersom jag börjar andas så sakta av spasmofen så bör jag inte ta den när jag druckit alkohol. Om jag somnar finns det risk för att jag kvävs helt enkelt… och det är ju obra. Men jag kom att tänka på att jag aldrig någonsin haft ett gallanfall när jag varit onykter så det har inte varit aktuellt att kombinera medicinen men alkohol ändå.
Men varför är ondskan tam när jag är onykter? Det är ju inte så att jag undviker fet mat, kryddor, lök, ägg etc när jag druckit, snarare tvärt om. En kollega på jobbet berättade att hennes svärfar också lider av ondska i buken men han är så rädd för sjukhus att han vägrat operera sig. Han kurerar sig istället med en whiskey vilket får min kollega att ifrågasätta om det verkligen är ondska i buken han lider av. Kan det vara så att ondska kan fördrivas med sprit?
Min ondska har härjat ganska friskt de senaste veckorna och under de bättre stunderna kan jag känna hur den ligger där inne och morrar och nafsar så det är aldrig riktigt bra. Igår tänkte jag att jag skulle testa min tes så jag åt surtrömming med ordentligt mycket rödlök (rödlök = bränsle för ondska) och sedan drack jag ett par drinkar. Till min stora förvåning så somnade ondskan in helt. Inte förrän idag på aftonsidan vaknade den till och började morra igen. Så vill jag undvika narkotikaklassad medicin så verkar alkohol vara det enda verksamma mot ondska.
Har dock inga planer på att gå på knark och sprit i sju år, som jag gjorde med cigaretter och snus, utan enligt kirurgkliniken så bör jag vara opererad inom tre månader.
Pratade med Carl igår om livet och kärleken. Han sa att jag har för höga krav och att jag måste sänka mina krav om jag ska kunna bli lyckligare. Jag frågade hur jag skulle kunna bli lyckligare av att sänka mina krav och han sa att då skulle jag lättare hitta någon att vara tillsammans med. Jag förstod fortfarande inte hur jag skulle kunna bli lyckligare av att vara tillsammans med någon som jag egentligen inte skulle vilja vara tillsammans med. Han förklarade att om jag har höga krav så kommer jag att ha svårt för att hitta någon som kan leva upp till de kraven och då blir jag utan partner. Om jag sänker mina krav och beslutar mig för att nöja mig med någon som jag i dagsläge inte skulle kunna attraheras av så skulle jag mycket snabbare hitta någon att ha sex med, att prata med och att gosa med och det är det som skulle göra mig lycklig. Om jag inte sänkte mina krav så skulle jag om 30 år vara ensam och bitter för att jag inte hittat någon.
Jag var helt stum… hur galet lät inte det i mina öron. Jag frågade om han trodde att jag skulle bli lyckligare av att ha en person som jag kan ha sex med, prata med och gosa med och han tyckte nog att det var självklart att det var det man ville ha. Han sa att det är så få människor som skulle vara den perfekta partnern och sannolikheten att man skulle träffa den är så försvinnande liten så det är lika bra att skita i att försöka och ta det som erbjuds. Jag frågade om han hade fått sänka sina krav innan han träffade Britt och han sa att han gjort det. Glad att jag inte är hon… stackars människa om hon visste hur han resonerar och hur obetydlig hon är i hans liv. Det är ett under, eller snarare tragiskt, att de är tillsammans överhuvudtaget.
Jag började fundera… “för att bli lyckligare”… Är det en karl som behövs för att jag ska bli lyckligare? Hänger min lycka på att jag hittar någon? Nej, absolut inte och vore det så illa så skulle det vara en desto större anledning att fortsätta vara singel tills man landat i sig själv och trivs i sitt eget sällskap utan att behöva någon annan att klänga på. Om man inte trivs med sig själv, hur ska då någon annan kunna göra det?? Jag har människor att prata med, flera stycken till och med. Sex är inget man behöver vara utan om man inte självmant väljer det för erbjudandena är många. Goset sparar jag till den person som är perfekt för mig.
Jag tror säkert att perfekte partnern inte är någon dussinvara men av erfarenhet så vet jag att ett förhållande känns absolut bäst riktigt i början och euforin avtar med tiden och ersätts av annat. Om det då inte ens känns perfekt i början vad blir det då så småningom? Katastrofalt förmodligen, en enda plåga bara. Hellre är jag ensam om 30 år med mina drömmar om den perfekte intakta än att om 30 år bli bitter över att jag kastat bort en stor del av mitt liv på någon som jag aldrig haft några varmare känslor för ens från början.
Jag avgudade Carl från början till slut. Jag nöjer mig inte med känslor svalare än de jag hade för honom och jag kommer inte heller att sänka mig till att vara tillsammans med någon som inte känner detsamma för mig som jag känner för honom. Än en gång börjar jag fundera på att lägga letandet på is för att få lite distans till saker och ting. Det är så förbannat lätt att slå blå dunster i ögonen på sig själv och tro att man hittat det man söker om det är något man längtat ordentligt efter. Resultatet av det blir bara besvikelse, bitterhet och sämre självkänsla och jag har inte så bråttom att jag behöver riskera något sådant.
När jag visslandes åkte till jobbet igår kom jag att tänka på hur oförskämt bra vi har det nu, både barnen och jag, sedan det blev definitivt slut med carl. Stämningen hemma har blivit en helt annan. Det är mycket högre i tak nu och ingen behöver tassa runt på tå och vara rädd att få fan för att man hörs och syns. Jobbigast var det nog för Annika och Tommy. I början när de var 5-6 år gick det bra. Carl lekte med dem och så men han kunde aldrig tillrättavisa dem, inte det minsta lilla. Det tyckte han var min uppgift som förälder.
jag minns när vi träffades
jag tyckte väl att du var söt
och alla mina vänner
kunde höra hur jag skröt
Allt eftersom barnen blev äldre så blev det också jobbigare. Han tyckte att barn är barn och ska omedelbart lyda den vuxne utan diskussion eller ifrågasättande. Det funkade hyfsat med lågstadiebarn men tonåringar både kräver och behöver större svängrum och eget ansvar än så. Bland annat så krävde Carl att de skulle vara i säng senast kl. 22 på vardagar och då räckte det inte med att de stängt in sig på sina rum utan det skulle vara tyst och släckt och ungarna skulle ligga i sängen. De fick inte kliva upp för att gå på toa eller annat efter 22. Inte heller fick de vara någon annanstans än på sina rum på morgonen om exet var vaken och skulle göra sig i ordning och åka till jobbet så för att själva hinna duscha, fika, sminka sig, fixa håret och annat som tonåringarna lägger ner mer tid än andra på, så var de ibland tvungna att stiga upp betydligt tidigare för när exet var vaken fick de varken synas eller höras.
men ingen är så blind
som den som inte vill se
du kunde älskat med min bäste vän
när jag låg bredvid
Några andra regler, för tonåringarna, som han hade var att de skulle stänga dörren till de rum de var i så de inte hördes, de fick inte prata eller skratta så högt att de hördes, de fick inte ha tv eller musik på så högt att det hördes utanför det rum de var i. Om de bröt någon av Carls regler var det jag som fick fan. han var otrevlig och nedlåtande, ifrågasatte min förmåga som förälder, satte allehanda psykiska diagnoser på både barnen och mig och hotade med att lämna mig om jag inte kunde kontrollera mina barn.
och vad jag än gjorde
och vad jag än sa
så var du aldrig riktigt nöjd
nej, det var aldrig bra
Jobbigast hade Annika för han avskydde allt med henne, hennes utseende, allt hon gjorde, allt hon sa och hur hon sa det. Han sa det aldrig rakt ut till henne (utom vid ett tillfälle när han sa att hon var fet) men han signalerade sin avsky med kroppsspråk, miner och blickar så dottern var väldigt glad när han flyttade.
vem är det som har lärt dig
alla later som du har
att möta varje fråga
med ett överlägset svar
Det var en ständig stress att försöka gå emellan tonåringarna och Carl så att han inte skulle bli irriterad. Vår tid tillsammans var för mig en lång kamp för att hålla honom nöjd och tillfreds men hur jag än kämpade så hittade han alltid något att anmärka på. Han bad egentligen aldrig om något men sa att om jag hade förstått honom, om jag tyckte tillräckligt mycket om honom så skulle han inte behöva säga hur han ville ha det utan jag skulle förstå ändå. Om jag gjorde något för honom som jag trodde att han ville så var han aldrig tacksam för han hade aldrig bett om det utan jag gjorde det för min egen skull och alltså var det jag som skulle vara tacksam för att han lät mig. Det kunde vara allt från småsaker som att jag klippte hans tånaglar och filade hans fötter till att jag köpte ett helt hus (1½ plans på ca 130 kvm) som han fick för att ha sitt gym och annat i. Han var aldrig nöjd och jag slutade aldrig kämpa för att göra honom nöjd.
all denna tid förgäves
som jag kunde gett till nån
som ville ge nånting tillbaks
ja, det var synd att du inte var sån
Tonåringarna tycker inte att jag ska träffa någon ny karl. De har lite dåliga erfarenheter och tror att en ny karl innebär att det blir som när Carl bodde här men konstiga, orimliga regler och en otrevlig stämning. Jag tycker absolut inte om att vara ensam men jag är jäkligt glad att jag är fri. Att leva med exet var som en känslomässig astma, man fick inte tillräckligt med luft, men nu kan hela familjen andas igen.
och kan du ge mig ett skäl
att börja om igen
det började ganska illa
och det blev bara värre sen
Brukar inte falla för reklamen på tv, kanske främst för att jag så sällan ser tv men har en reklamutbildning och inbillar mig att jag genomskådar skiten. Men det har varit en reklam för en ny sorts choklad och snålvattnet har forsat när jag sett reklamen. Förra veckan högg jag mig en sådan på affären när jag var och handlade.
Mörk choklad med en fyllning med smak av citron och en liten hint av ingefära. En aning krispig var fyllningen, precis så där lagom… rund, mjuk, inte för söt… 150 gram orgasm inlindad i folie och förpackad o papp.
Jättetrevlig fest! En kvinna var där och visade ljus från PartyLite. Beställde två ljus, ett med doft av örter-mint och ett med doft av mandarin-basilika. Egentligen tokdyra, drygt 400:- för båda, men de har en brinntid på typ 50 timmar var så det blir inte så dyrt per “dofttimma” tänkte jag. Ett kommer jag att ha i sovrummet. Det är lätt att det luktar instängt och “sömn” där men det är trevligare om det luktar fräscht.
Sedan blev vi bjudna på mat. Hade kunnat äta ihjäl mig på västerbottenostpajen med hjortronsås. Måste göra det själv någon dag och frossa loss ordentligt… Sedan var det sång, snacks, surr och poolbad för de som ville.
Vi beslutade att vi måste ha ett till party snart men inte ett “ljusparty” den gången utan ett “dildoparty”. Tjejen som skulle kolla upp det hela och boka en återförsäljare som ska komma och visa grejerna gjorde klart att några karlar skulle vi inte ha med oss.
Jättetrevligt var det och hon som hade partajet och jag satt och surrade till klockan var drygt 4 på morgonen innan vi vek in årorna. Klockan åtta klev jag upp och tackade för mig. Stackars kvinna, hoppas hon har fått sova någon timme mer idag.
Håret färgat och slingat, ögonbryn plockade och färgade, benen armhålor och en del annat ;-) rakat, ansiktsmask använd, parfymerad, deodorantiserad och grönögat krigsmålat. Snygg? Mja… fråga igen efter några bacardigroggar…
Träffade Carl idag för jag ville diskutera det som hänt nu. Han har sagt vad han har sagt och det var kanske inte så jäkla klurigt av honom, jag har skrivit det jag har skrivit och det kanske inte var så jäkla klurigt och någon har sårat Britt genom att föra detta vidare till henne. Det jag har skrivit om honom är vad jag upplevt och vad jag känner. Det har inget som helst nyhetsvärde för Britt och det kan aldrig leda till något konstruktivt att tala om för henne vad jag tycker, tänker och känner utan det kan enbart såra henne vilket vem som helst som har två samarbetande hjärnceller kan räkna ut med arslet. Ändå har en person valt att såra henne genom att vidarebefodra mina tankar, känslor och erfarenheter. Min första tanke var att de skulle be denna person att behålla informationen för sig själv i fortsättningen och de har de nu också gjort. Bra!
Jag vill inte att de ska bryta upp pga vad som varit mellan mig och honom. Var och en får skaffa sig egna erfarenheter och göra sina egna misstag. Om hon fimpar honom för att han varit en gris mot mig och sagt saker om henne till mig så skyller han det på mig. Nu är jag i och för sig van att han skyller allt från sitt eget urusla morgonhumör till dåligt väder och sjunkande aktiekurser på mig men jag hade tänkt att han skulle lära sig något den här gången. Han tror på fullt allvar att vi hade ett dåligt förhållande för att jag inte ställde upp tillräckligt på honom. Alla som känner oss vet hur tokfel det är men det är ju inte lönt att säga det till honom. Han måste nog genom många havererade förhållanden själv för att förstå att han måste ändra på vissa saker om man ska kunna leva ihop med med en annan människa.
Nu har Britt tydligen ett antal destruktiva förhållanden bakom sig och är tydligen van att ta en hel del stryk både mentalt och fysiskt så hon klarar säkert av att hålla ut längre än jag skulle ha klarat. Så risken är att det är han som avslutar även det förhållandet och tror att det är henne det är fel på och inte han själv. Han skulle aldrig misshandla rent fysiskt så är man van det kanske man är tacksam om man slipper det i alla fall oavsett hur mycket stryk man får på andra sätt.
Men, vem vet, han kanske har lärt sig något av vårt förhållande och kommer att behandla henne med respekt och som en jämlik. Betvivlar starkt att det skulle vara så men konstigare saker har väl hänt?
I alla fall så vet jag nu också att den som läst min blogg inte är samma olyckskorpar som läste min blogg som fan läser bibeln för en massa år sedan och försökte vända oss emot varandra utan detta är en ny golgök som kvittrat. Det finns så många dårfinkar som man kan få pippi på men nu är den näbben i alla fall tilltäppt och det kommer inte att bli en höna av en fjäder i fortsättningen.
Hej farbror Tomten!
Har inte önskat mig något av dig på många många år men i år har jag en önskan. Jag skulle vilja ha ett exemplar karl men inte vilken som helst utan en enligt specifikationerna nedan.
Han bör inte;
Han bör;
Jag har ätit min grönsaker, utom broccolin då för det är fan oätligt…, och varit duktig, lydig och snäll efter bästa förmåga så snäll, snälla, snälla, söta, puss i ljumsken *blink blink* kan jag få en sån?