Jag kan bli så avundsjuk på de som har hittat mannen eller kvinnan i sitt liv, de som har hittat sin tvillingsjäl, sin andra halva, de som lever till synes lyckliga i långvariga förhållanden… men! När man skrapar lite på ytan så verkar det fan inte finnas någon som har det så. Där bakom fasaden hittar man människor som önskar bort, ut ur ett förhållande de tycker är dött, som är tillsammans av andra skäl än kärlek för varandra, männsikor som bygger upp irritation över den andre år ut och år in. Svartsjuka, otrohet, drömmar om andra och annat och så mycket annat otrevligt som inte hör hemma i ett sunt förhållande finns där under bara man tittar ordentligt.

Varför är det så? Funderar på att lägga ner sökandet så jag inte fastnar i något som får mig eller min eventuelle framtida att må dåligt… Singel är nog bäst. Regina Lund förlovade sig med sig själv, ett exempel jag också kanske borde följa.

F’låt… har suttit fast på dejtingsidor. Det är ju så kul! Har börjat blogga på en av dem och det är nog läge att börja samköra bloggarna så att denna inte självdör…

Hur konverserar men med någon på en kontaktsajt? Det är inte helt lätt att hålla igång en dialog om man inte snabbt hittar en gemensam nämnare som man kan stöta och blöta och som är i det närmaste outtömlig om man inte snabbt hittar ännu en gemensam nämnare. Lätt blir det intetsägande fraser om vädret, snabbförhöret om jobb, intressen och eventuella telningar. 

Dialogen mellan mig och karl som jag har kontakt med sedan ett längre tag på en sajt har sedan länge dött ut men han håller envist kvar och försöker blåsa liv i den med små meddelanden som “Jag önskar dig en trevlig dag, vänen” (felstavat, jag vet men han stavar så) och sådant som egentligen inte säger något. Idag kom hans tappraste försök hittills. Han skrev:-Vad gilar du pratta om mest?

Det är ju inte tvärenkelt att svara på eftersom jag inte har ett specifikt favoritämne som jag håller mig till så jag svarade: -Oj, svår fråga… Naturkunskap och vetenskap, främst medicin då… livsåskådning, filosofi och i viss mån religion… teknik, främst data typ kodning, bild- och filmredigering… och rent allmänt skvaller är nog det jag oftast och helst pratar om.

-Bra välja ett och vi kan pratta om? svarade han. Jaha… lätt då. Oftast så glider man ju in på något ämne som man upptäcker att båda är intresserad av men nu blev jag ju som kommenderad att starta en dialog om något som jag inte har en aning om huruvida det intresserar honom eller inte. Så jag drog till med att fråga honom vad han anser om piercing i öron på små barn - överväger de estetiska fördelarna eller bör man beakta de visserligen små men ändock icke försumbara riskerna för metallallergi och keloidbildning. Jag har själv fått keloidbildning efter att ha tagit bort en födelsemärke nyligt och tidigare på diskussionsforum argumenterat emot piercing på små barn så därav ämnesvalet. Ja men vaddådå?! Han sa ju att jag skulle välja något jag gillar att prata om!

Men det är inte heller så lätt IRL. Speciellt inte om man hamnar i ett sällskap där man inte känner just någon. Som jag har förbannat mig själv för att jag inte pluggat in lite om konst, lite om viner och whiskey, lite om klassisk musik och opera, lite om arkitektur och annat som får en att verka kulturell, belevad, intellektuell och en massa andra trestaviga braiga saker som jag vill att folk ska tycka att jag är. Visst tycker jag att snygga tavlor är fina, att musik som låter vackert är bra, att vin man bli full av är gott men jag har inte kunskap nog för att dra hänga med i annat än ett väldigt ytligt resonemang om sådant.

Nä, jag får nog fortsätta vara jag som utan varken klass eller finess brakar in i ett sällskap och bidrar till konversationen med en fräckis och efter välkomstdrinken inte ens kan uttala intellektuell längre och så får jag hoppas att någon trevlig människa ser charmen i det med.

… vill jag skriva ett inlägg.

Jag blir så beklämd av en företeelse som verkar bli allt vanligare - tjejer som hånglar och har sex. Jag har inget emot homosexuella tjejer eller killar heller för den delen. Bisexualitet är också i mina ögon helt ok. Jag har inga invändningar mot att personer av samma kön blir kära i varandra och/eller har sex med varandra. Jag brukar säga att så vitt jag vet är jag heterosexuell för jag har aldrig blivit förälskad i eller känt mig attraherad av en annan kvinna… än så länge.

MEN…

… det är det där andra tjejhånglet och sexet jag inte tål - det som egentligen inte alls handlar om att tjejerna är attraherade av varandra utan om att de försöker attrahera eller egga upp en man. Det har blivit skrämmande vanligt, särskilt bland yngre tjejer, att de står och porrdansar med varandra och tungkysser varandra på dangolvet på krogen väl medvetna om killarnas lystna blickar. Par vill testa något nytt och tar in ännu en i sängkammaren - oftast en tjej och mannen tittar på medan tjejerna gör diverse sexuella saker med varandra. I porrfilmerna är det mer regel än undantag att ha med ett stort antar scener med homosexuella aktiviteter mellan kvinnor. Karlar tänder på att se homosex mellan kvinnor och den allmänna uppfattningen lutar mer och mer åt att vara att de flesta kvinnor är mer eller mindre bisexuella. Inte så att de vill träffa en kvinna, bli kär och leva ihop i ett monogamt förhållande, nä, utan de är bisexuella så till vida att de blir kåta på andra kvinnor för att mannen ska kunna bli kåt av deras kåthet.

Vart tog kvinnornas sexuella frigörelse vägen?? Trodde vi var på god väg men tydligen inte. Nu ska vi ha sex med någon vi egentligen inte vill ha sex med för att egga upp någon vi vill ha sex med. Den kvinliga lusten är inte kvinnornas lust utan en del av den manliga lusten och därför är det mannens preferenser som avgör vad kvinnor ska tända på. Någon som hänger med i resonemanget?

Blir bara så förbannad av det där… Har en 15-årig dotter som matas med denna kvasihomosexuella propaganda och tror att det är normen, att det ska vara så, att hon ska spela tänd på andra tjejer för att attrahera den kille hon vill ha och att analsex är normalt och skönt och tycker hon något annat så får hon skylla sig själv för att hon inte klarar av att slappna av tillräckligt mycket. En tjej förväntas ha ha homosexuella erfarenheter idag. Det är normalt. Jag tycker att det är fördjävligt!!

Åter till youtubeklippet… Jag undrar hur populär den sången hade varit ifall den hetat “I kissed a man and I liked it” och sjungits av en kille. Jag skulle vilja vända på hela den här kvasihomosextrenden och kasta tillbaka den på killarna. Inte fan ser man två killar som står och gnider sig mot varandra och nafsar varandra i läppen för att få en tjejs uppmärksamhet och åtrå. Inte fan är det killarna som vill ha något i pruppen när de föreslår analsex vilket egentligen är jäkligt märkligt eftersom en väldigt erogen zon, prostatan, stimuleras via anus medan vi kvinnor inte är utrustade med den så karlar har ut mer av att bli penetrerade i baken än kvinnor.

I rättvisans namn har jag den maskulina versionen av tidigare nämnda klipp här nedan.

För ett tag sedan fick jag ett brev från posten om att någon hade skickat ett brev till Tommy utan att frankera eller skriva avsändare. Om han ville ha brevet fick vi lösa ut det för drygt 15:-. Tommy, nyfiken som bara den, ville att jag skulle göra det och idag kom brevet. Det var en faktura på 500:- för bingolotter. Jag fattade inte ett dyft. Jag har fan inte beställt några bingolotter. Jag har inte hört ett ljud om bingolotter. Sonen hade inte heller hört någon pipa något om bingolotter och dessutom har han slutat spela fotboll i den föreningen. Jag ringde tränaren för att kolla vad fan det handlade om. Han suckade och pustade och sa att alla måste sälja bingolotter eller köpa två lotter per vecka själv. Jo, tjena… Kommer inte att hända. Tränaren sa att han inte hade något med det att göra utan det var kansliet som höll i det hela.

Så, med svavelosande rök puffande ur näsborrarna satte jag mig vid datorn och skrev följande mail till kansliet;

Hej!
Jag fick ett meddelande från posten om att ett ofrankerat brev utan avsändare sänts till
min son Tommy. Om han ville ha brevet kunde vi lösa ut det till en kostnad av
15,50 kr vilket vi gjorde. Idag kom brevet som visade sig vara en faktura från er på 500
kr för bingolotter. Vi har inte beställt några bingolotter, vi har inte hört talas om
någora bingolotter överhuvudtaget.

Jag uppskattar inte att utan min vetskap och utan valmöjligheter bli tvångsansluten till
detta. Jag är emot allt vad spel och dobbel heter, har aldrig lämnat in en tipsrad,
spelat på trav, köpt en trisslott eller kastat pengar i sjön med liknande medel. Enda
gången jag köper lotter är om en förening, skolklass eller liknande själva anordnat
lotteri och då för att stödja föreningen, skolklassen eller vad det än må vara. I dessa
fall skulle jag lika gärna kunna skänka en summa pengar vilket jag gärna gör till sådant
som barnen är engagerade i men jag vill själv ha möjligheten att välja om jag vill
sponsra eller ej.

Tommy kommer ej att spela fotboll i föreningen mer.

Hälsningar
Ventilatorn

Visst, tigg pengar men frankera era tiggeribrev åtminstone!! Dessutom tiggde de inte pengar, de krävde pengar och dessutom för något jag fan inte vill ha.

Enligt fakturan var den skickad den 21 augusti och skulle ha varit betald senast den 31 augusti. Dröjsmålsräntan är 13%. Jag kom hem den 27 augusti från Turkiet och i brevet från posten stod det att vi skulle betala senast den 9 september om vi ville ha brevet. Jag kunde ju inte ana att det var en faktura så jag skyndade mig inte direkt med att betala för att få brevet. De kan jo prova debitera mig för att jag inte betalat i tid eller inte bestridit fakturan innan den skulle ha varit betalt. Jävlar i helvetet i det bannat att de ska få veta att de muckar med fel person om de försöker sig på det.

Upprörd?? Jag??! Neeee…!

I vissa profiler i dejtingträsket så står det om den de söker att hon ska vara färdig med sig själv och sina ex. Vad betyder det egentligen?

Färdig med sig själv…? Jag hoppas att jag ständigt utvecklas som person allt eftersom jag får fler erfarenheter. Inte vill jag i något stadium stagnera och vara precis sådan, orubbligt genom resten av livet.

Färdig med mina ex…? Ja, vissa jag haft kortare förhållande med har jag definitivt ingen kontakt med idag. Vissa hejar jag på om jag träffar dem på stan eller affären, vissa hejar jag inte ens på. De kan jag väl säga att jag är “färdig” med. Men mitt senaste ex och jag har en dotter på 16 månader tillsammans, det kommer att dröja många, många år innan vi är färdiga med varandra. Även om jag ofta vill be honom dra käpprätt åt betydligt varmare bibliska orter och avsluta allt samarbete vi har utöver lillan så skulle det inte gagna någon, speciellt inte lillan. Hur tänker man då om man tycker att jag ska vara färdig med mitt ex?

Skriver aldrig till dem som har skrivit så i profilen.

Appropå färdig med sig själv… En av mina favoritgrupper, King Missile, har skrivit en text som jag fastnat för. Klicka på låttiteln för att höra låten.

It’s saturday

I want to be different, like everybody else I want to be like
I want to be just like all the different people
I have no further interest in being the same,
because I have seen difference all around,
and now I know that that’s what I want
I don’t want to blend in and be indistinguishable,
I want to be a part of the different crowd,
and assert my individuality along with the others
who are different like me
I don’t want to be identical to anyone or anything
I don’t even want to be identical to myself
I want to look in the mirror and wonder,
“who is that person? I’ve never seen that person before;
I’ve never seen anyone like that before.”
I want to call into question the very idea that
identity can be attached
I want a floating, shifting, ever changing persona:
Invisibility and obscurity,
detachment from the ego and all of it’s pursuits.
Unity is useless
Comformity is competitive and divisive and leads only to
stagnation and death.
If what I’m saying doesn’t make any sense,
that’s because sense can not be made
It’s something that must be sensed
And I, for one, am incensed by all this complacency
Why oppose war only when there’s a war?
Why defend the clinics only when they’re attacked?
Why are we always reactive?
Let’s activate something
Let’s fuck shit up
Whatever happened to revolution for the hell of it?
Whatever happened to protesting nothing in particular, just
protesting cause it’s Saturday and there’s nothing else to do

Det var länge sedan jag gick på lokal. Kanske skulle försöka få med mig någon ut och göra det någon helg.

Har ägnat en stund över att fundera på vilka misstag andra gör när de kontaktar mig i dejtingträsket. Alltså vad som får mig att dra öronen åt mig. Har kommit fram till att det går summera i nio punkter;

1. Att skicka flirtfras efter flirtfras. Man får en flirt och tackar för den. Sedan kommer “Jag gillar din profil!” och man tackar för det och kommenterar något på hans profil. Så kommer “Du verkar trevlig!”, “Du gör mig nyfiken…”, “Har du lust att höra av dig?”… Visst, alla är inte betalande medlemmar men det funkar dåligt att kommunicera enbart med de föreslagna flirtfraserna. Ska det bli någon vettig dialog så får man nog lätta på plånboken så att man kan skriva något på egen hand.

2. De som helt uppenbart inte läst presentationen alls. Tidigt i presentationen har jag skrivit att jag inte vill ha någon kontakt via mail, telefon, msn eller annat på direkten. Ändå är det många som lämnar ut mailadress och mobilnummer i första meddelandet och vill att jag ska höra av mig.

3. De som vill träffas det detsamma. Jag förklarar att jag inte träffar någon alls förrän efter några månaders korrespondens och om det då känns bra. De kan till och med skriva att de har full förståelse för det och sedan lika fullt förbannat fråga i nästa meddelande om vi inte ska träffas snart.

4. De som vill ha garantier går fetbort. En del frågar i ett tidigt skede om jag tror att jag kommer att vilja träffa dem någon gång i framtiden. Det har till och med hänt att någon har frågat om jag tror att jag kan bli kär i honom i framtiden. Tydligen vill inte en del lägga ner tid och energi på att etablera en kontakt om de inte fått några garantier för att det sannolikt kan leda till något djupare. OK… men jag kan inte lova hur jag kommer att känna i framtiden så då kan jag inte lämna något annat besked än ett “Tack men nej tack”.

5. Att skriva att man gillar sex. Jo, jag och de flesta anser att sex är en självklarhet i ett förhållande så det tycker jag inte att man måste ta upp som separat önskemål. Det ger ett lite fixerat intryck. Som om jag, som tycker att man bör äta för att må bra, skulle skriva att jag tycker mycket om mat, vill ha bra mat och ofta vill jag ha mat och helst alla möjliga olika sorters mat. Det låter ju onekligen som om jag kanske då äter lite mer och lite oftare än folk i allmänhet som äter när de är hungriga och kanske inte alls har ett speciellt sunt förhållningssätt till mat.

6. Att glida in på prat om sex, porr, snusk och liknande hela tiden fast jag talat om att det inte är något jag vill prata om. Ändå envisas de med att skriva “mmmm… kysser dig i nacken”, fråga om man har stora bröst etc. Det finns inget som är mindre attraktivt är karlar som inte kan ta ett nej när det gäller sexuella saker.

7. Hyckleri! Finns de som vill träffa mig för “att få se hur jag ser ut på riktigt”. När jag säger att jag är 167 cm och fet, alltså inte så mycket att se så träffen får vänta svarar de att utseendet inte spelar någon roll för dem. Nähä, men varför vill de träffas då?! Låter inte trovärdigt…

8. De som hela tiden kommenterar utseendet. Det är väl trevligt om någon tycker att jag ser bra ut men när de i varje meddelande måste påpeka det så känns det som om det enda som tilltalar dem är utseendet. Jag vill ju helst att de ska tycka att det är min personlighet som först och främst är intressant.

9. De som drar för stora växlar på ett svar. Att jag svara på ett meddelande betyder inte att man har halva inne. Det behöver inte ens betyda att jag är intresserad på det viset. Har varit med om personer som i princip har ansett att vi haft något på gång, helt seriöst, efter att vi utbytt meddelanden en kortare tid. Jag avslutar aldrig med “puss” eller “kram” som många andra gör så jag tycker inte att det ska gå tolka in sådant i mina meddelanden.

Så… det var vad andra gör för fel i mina ögon. Jag undrar vad jag gör för fel i andras ögon.

… man skulle kunna råka ut för på första dejten (eller babbiljonte dejten för den delen) måste vara detta.

Inatt har jag börjat jobba igen. Jag har pluggat ett år och fått barn så jag har varit ledig från det “ordinarie” jobbet i två år men nu är det alltså slut på friden.

För att få ut mesta möjliga lön och jobba minsta möjliga tid så jobbar jag halvtid skift och halvtid dagtid. Och dessutom ska jag gå ner till 80% men ta ut det under dagtid. Så jag jobbar fem veckor skift och sedan fem veckor dagtid men bara typ tre dagar per vecka.

Hur som haver så betyder detta att jag kommer att jobba skift på driftslabbet och där har jag inte jobbat på drygt fem år. Jag är just nu på upplärning på min gamla arbetsplats Jag har en gång varit arbetsledare här och hade inte den tjänsten tagits bort så hade jag nog fortfarande varit det. De som ska löra upp mig är sommarjobbare som blivit kvar och de förklarar hur allt går till och säger sedana att om jag blir osäker så finns det instruktioner som förklarar allt. Jo, jag vet… det är jag som skrivit instruktionerna här ;-D

Men det är skrämmande så mycket jag glömt. Vissa saker är helt nya så det kan jag ju inte… Det är ännu mer skrämmande hur mycket som sitter i ryggmärgen.

När vi kommit hem från Turkiet bestämde sig min dator och routern för att de är ovänner. Jag kan inte få dem att samarbeta så jag är utan uppkoppling. Tonåringarnas datorer funkar bra och om jag tar min dator under armen och hälsar på någon annan så får jag också kontakt med nätet *suck*

I alla fall - Turkiet = skitvarmt!! När vi landade var det 45 grader i skuggan och det kändes som att gå in i en vägg av het luft när man kom ut från flygplatsen. En lördag gick vi på marknaden i Side. Marknadsplatsen är en rätt stor betongplätt med pressenningtak och gissa om det var helt hysteriskt varmt!! Normalt sett brukar turkarna nästan slåss om kunderna, gapa och hojta, rycka och slita i turisterna för att just deras stånd ska få ev. kunds uppmärksamhet men inte den här gången. Det var inte många turister på marknaden och turkarna satt bara och såg lidande ut i hettan. Om man stannade och tittade på något visade turken i ståndet vissa livstecken men annars gjorde de inte många knop.

Tommy ville göra saker men fick inte med sig Annika på något för hon ville bara ligga och pressa på stranden. Så min mor offrade sig och åkte på parasailing med honom. För den som inte vet vad det är så är det när man hänger i en fallskärm som dras med en båt. Min mor är så höjdrädd att hon får svindel om hon står på en mattkant så hon såg inte fram emot parasilingen speciellt mycket. Efteråt sa hon att det var rena rama pensionärsaktiviteten - det var tyst och vindstilla där uppe och man hade ingen känsla av att det gick fort, det var också så högt upp att hon förlorade känslan av svindel.

Tommy fick med sig Annika på att åka banan sedan men han ville åka gumminolla också men det ville inte hon. Så min mor dealade till honom det ändå… Annika gick med på att åka om mormor också åkte. Eftersom de blev tre så åkte de inte gumminollan utan en annan grej som såg ut som en triangulär gummibåt med plats för tre personer. De tog plats och åkte iväg. När de kom tillbaka så svingade sig Tonåringarna smidigt ur den. Mormor var inte fullt lika smidig. Hon krälade sig ur fördjupningen hon satt i och välte ner i vattnet som var knappt knädjupt. Hon fick sig upp på fötter men lyckades på något vis få gummibåten, (eller vad man ska kalla den) som hon just åkt i, över sig så hon föll bakåt och hamnade under vatten. Hon kämpade för att ta sig upp och just som det börjat se hoppfullt ut kom en våg och hon försvann. Efter en viss tids kämpande med den uppenbarligen folkilskna gummifarkosten så lyckades hon i alla fall komma sig på fötter och ta sig därifrån hostande och frustande. Till saken hör att hon hade flytväst så hur hon lyckades nästan dräpa sig på grunt vatten är för mig ett mysterium.

Naturligtvis hade jag gärna hastat till hennes undsättning och hjälpt henne upp ur vattnen men tyvärr var jag upptagen med att fota spektaklet så jag hade ingen möjlighet

Ikväll börjar jag jobba igen på mitt “anställningsjobb”. Har inte jobbat på två år så det känns nästan som att börja på ett nytt jobb.