Så då åkte jag till Turkiet. Tillbaka den 27:de

Fostermamman med moppen (se Moppekrasch från den 8/6) ringde här om dagen. Först ringde hon i lördags kl. 23 men det var ingen som hörde det. Så ringde hon igen kl. 8 på söndagmorgon. Jag kanske är känslig men jag tycker faktiskt inte att det är passande att ringa människor efter 22 på kvällen eller före 10 på morgonen (om man inte är jättekompisar eller nära släkt typ). Men denna hemska människa ringer alltid tider som jag tycker är opassande.

Hur som haver så sa hon att moppen nu är lagad och att det kostade 4000:-. vilket jag redan viste för killen som äger firman som lagar den berättade det för över en månad sedan. Hon frågade hur jag ställde mig till det. Jag sa att det är väl ungefär som väntat. Bra tyckte hon och var på väg att avsluta samtalet när jag sa “Då betalar vi hälften var, då”. VA’?!! sa hon och blev rätt upprörd. Hon sa att jag ju sagt att jag ska betala allt men jag sa att jag inte sagt något om vad jag ska betala utan vi har bara diskuterat kostnaden för reparationen. Hon sa att hon inte ville betala för skadan som min dotter orsakat och jag svarade att jag inte ville betala för försäkringen som hon inte tagit. Hon sa att moppen visst var försäkrad, jag sa att den ju inte var helförsäkrad och hon sa att den var trafikförsäkrad och alltså helt laglig. Jag förklarade att försäkringsbolaget sagt att väljer man att inte helförsäkra sin moppe så tar man en risk för i händelse av skada så är det fordonsägare som får ta hela kostnaden men om någon annan orsakat skadan så är det kutym, inte lag på, att man delar kostnaden. Hon blev skogstokig och lämnade över luren till sin man.

Han sa ungefär samma sak som hon men på ett mer sansat sätt. Han sa att han fått intrycket att jag sagt att jag skulle betala alltihopa men jag sa att vi aldrig diksuterat hur kostnaden skulle fördelas utan bara själva kostnaden. Han sa att de skulle fundera på saken och återkomma. Under tiden hörde jag hur hon gapade och svor i bakgrunden. “Vi ska inte betala ett öre för reperationen! I så fall löser vi in den för då ska vi inte ha den!!” Jag undrar vad hon menar med att lösa in den. Den var ju inte försäkrad så hon kan ju inte lämna in den och få en likvärdig… Ja, vi får se vart detta landar. Men jag kommer INTE att svara om hon ringer mellan 22 och 10!!

Fortsätter hon tjata om att hon inte vill betala det Annika haft sönder ska jag säga att hon ska vara glad att gasen låste sig när Annika körde för hade det varit hennes fosterson som suttit på moppen då så hade hon fått betala hela klabbet själv. Nu blir det ju inte mer än vad en självrisk hade kostat henne om hon hade helförsäkrat moppen.

På onsdag åker vi till Turkland. Kommer tillbaka den 27:de

Åker till Turkiet på onsdag så vi håller på att förbereda oss inför det. Har varit och vaxat ben och bikinilinje idag. Fy fan, vad ont det gör!! Fattar inte de som vaxar hela mojängen. Och hur tänker man när man vaxar bakre regionerna? Nä, det som inte ska vara bart förrän ljuset är släckt får banne mig vara lurvigt också.

Men de som gör analblekningar då…? Jag läste på ett forum (familjeliv.se). Det var en tjej som ville överraska sin kille på alla hjärtans dag så hon tänkte göra en analblekning (på sig själv då…) och undrade ifall någon visste någon bra salong i Stockholmstrakten som gjorde analblekningar och vad det i så fall kostade. Hon fick rätt många svar… men inte så många svar på det hon frågade efter. En undrade varför hon skulle överraska sin karl med en analblekning. Hon menade att karlar ser ju inte ens när man bytt gardiner så det var föga troligt att han skulle lägga märke till att hon blekt dajmkrysset.

I dejtingträsket kom jag i kontakt med en man i 40-årsåldern för typ fem dagar sedan. Vi har skickat några meddelanden mellan varandra. Han har berättat om sina ex och kvinnor han träffat via nätet som alla förlett honom och varit konstiga och oärliga, om vad han har för önskemål i livet. Jag har berättat om mina intressen, mina jobb. Vi har utbytt en del anekdoter… typ. Inget gulligullande eller så alls. Nu skickar han ett meddelande där han säger att han är kär i mig, att han vill flytta hit, gifta sig med mig, bli som en far för mina barn och att vi ska bli gamla tillsammans. OK…?

Har sett sådant förr. Några meddelanden utbyts och så tror man att det är kärlek. Jag kanske var otrevlig och kall men jag skrev till karln att han inte kan vara kär i mig för han känner mig inte alls. Han är förmodligen kär i kärleken, i illusionen av mig som han har byggt upp. Skulle vi inleda ett förhållande så skulle han förmodligen bli bränd men inte av mig utan av sig själv för att jag skulle inte kunna mäta mig med den fantasiversion av mig som han har skapat. Han skulle tycka att jag inte alls var den jag utgett mig för att vara och så skulle jag bli ett av de ex och de kvinnor han träffat via nätet som han pratar om sedan med nya kontakter han hittat. Jag skrev att jag inte har några djupare känslor för honom alls och att det nog kommer att dröja lång tid innan jag ärligen kan säga att jag är kär i någon igen. Intresserad, nyfiken kan jag bli. Visst är det trevligt att känna den kittlande känslan i magen när man är betuttad men kär känns väldigt avlägset.

Jag kan förstå varför det blir så, varför man tror att man är kär. Många vill hitta den rätta, vill hitta kärleken. Det är ju så det ska vara - man ska vara två. Det är bara att slå på tv’n så matas vi med den normen i alla filmer och serier. Inte konstigt att man hoppas på att få träffa den som är ämnad för just en själv, ens tvillingsjäl, så när man stöter på någon som inte har några uppenbara “fel” så lurar man sig själv att detta är den rätta.

Men den andra ytterligheten då? De som skickar “Hej! Vad gör du?” och i bästa fall ett par meddelanden till innan de frågar om de får komma på besök och knulla lite. Vad handlar det om? Är de för slöa för att runka eller? Känns som de ser en som ett sexhjälpmedel och jag blir bara irriterad. För nio år sedan hade jag mitt sista one-night-stand och har lovat mig själv att aldrig göra något sådant igen. Ensamheten blir bara ännu mera påtaglig efteråt, tomrummet ännu större.

Har sålt bilen och köpt en annan!! Nu har vi en silverfärgad avensis verso.