Har varit så jäkla trött sista dagarna. Idag hatade jag Carl för det. Bebisar är krävande, det är därför man förväntas vara två om dem åtminstone ett par år. Men Carl tyckte inte det, nej då, han valde att dra till en egen liten lägenhet som är liten och lätt att städa, man behöver inte kratta, han behöver inte hålla reda på när sopbilen ska komma etc, och lämnade mig ensam med hus, bebis, två tonåringar som kräver skjuts och hämtning till ridning, fotboll (båda spelar fotboll), mat på bordet, pengar till examenskläder och bensin till mopparna. Och dessutom hoppade han av firman och helt plötsligt havererar vartenda asp-script och jag kan inte asp!! Jag lovar att det är han som sabbat dem på ren jävulskap…

SItter uppe till 3-4 på natten för att hinna allt jag ska hinna. Han drog, lämnade mig två månader efter förlossningen, på bröllopsdagen - och jag får göra allt jobb!! Var är rättvisan i det? Dessutom är Kroken förkyld och inte alls på bra humör. Snorar och gnäller, kan inte andas när hon har tutte eller äter välling ur flaska.

Han kom hit för att passa Kroken medan jag skulle hämta fyra ungar på ungdomsgården. Han var inte så sugen på det. Han tyckte att jag skulle skjutsa Kroken till honom, hämta ungarna, skjutsa hem dem, köra de två milen tillbaka till honom och hämta Kroken. Jo, tjena! Inte när bensinen kostar nästan 14:- och jag är så trött att jag knappt kan stå på benen. När han var här skulle jag vila lite innan jag skulle iväg. Somnade, frös som en hund, vaknade och hade 39 graders feber. Igen?!! Jag brukar inte ha feber alls men nu vet jag inte vilken gång i ordningen det är bara i vår. Skulle vilja veta varför jag har så pass hög feber stup i kvarten. Skulle också vilja veta varför mitt blodvärde sjunkit från 145 till 115. Carl påstår att det är för att jag motionerar för lite. Carl är en skitstövel som ska hålla käften.

Sova…

Om man ogillar individer av andra raser så är man rasist. Men om man ogillar individer av andra arter då? Är man artist då?

Om man är oblyg och tjenis med andra människor och behandlar dem som en i famljen så är man familjär men om man behandlar andra djur som en av samma art är man artär då?

Carl vill inte ha ett abonnemang hos Alltele så ja bad dem dra åt helvete för de är idioter som inte kan sköta sitt jobb… fast med andra ord. Till hösten så kommer han att kunna välja bland fler ip-telefonileverantörer och han kan redan nu ta ett abonnemang hos Telia-Felia om han vill.

Hittade i en tidning följande tips på hur man utökar hushållskassan;

Hur pantar du människa!

En annorlunda och totalt felaktig pantningsmetod nyttjades av två unga kvinnor med två barn runt 5-årsåldern på Ica Maxi Storheden i Luleå.

Kvinnorna, som var 17 och 21 år gamla, lät barnen krypa in i pantningsmaskinen och hämta de redan pantade flaskorna varvid de kunde panta dem på nytt. Det totala värdet av pantningen uppskattas till 350 kronor.

Tilltaget upptäcktes av personalen varvid polisen tillkallades.

Kvinnorna misstänks för stöld.

Fiffinurligt!

Carl ansökte om telefonabonnemang hos Alltele. Det hände inget, det hände inget och det hände inget så efter tre veckor ringde jag för att kolla om blanketten kommit bort eller vad som var problemet. Det var den 25 mars. De sa då att han skulle ha telefonen inkopplad ca fyra veckor efter de fått blanketten och den hade de just fått in så kvinnan jag pratade med då satt med den i handen.

Ännu har inte Carl fått något abonnemang så han mailade Alltele för att kolla vart hans abonnemang tagot vägen. I mailet han fick tillbaka stod;

Hejsan!
Vi kan ej se att du beställt telefoni hos oss.
Gjorde du beställningen via blankett eller via hemsidan?
Ber dig fylla i en ny beställning på följande sida:

http://www.alltele.se/index.php?page=privat&us=telefoni

Önskar dig en trevlig dag!

Till saken hör att en polare till oss också haft problem med Alltele. Efter 80 dagar och ett reportage i lokaltidningen där han beklagade sig över den undermåliga servicen fick han sitt abonnemang. Carl har antytt att han nog inte är så intresserad av ett abonnemang hos Alltele med tanke på den usla servicen men det vette fan om han ens har möjlighet att ha någon annan telefonleverantör. Tror att hyresvärden har något avtal med både bredbandsleverantören och Alltele som gör att hyresgästerna är låsta till just dessa bolag.

Funderar på att skicka ett mail till Alltele och tala om att jag pratade med personal på Alltele den 25/3 som då sade sig hålla den ifyllda blanketten i sin hand. Om de är intresserade av att ha kunder så förväntar vi oss ett fungerande telefonabonnemang innan måndag. Om så inte sker så utgår vi från att de inte är speciellt intresserad av kunder och inte vill/kan tillhandahålla de tjänster som de påstår sig tillhandahålla och då är vi inte intresserad av något abonnemang hos dem. Vi kommer då också att berätta för lokaltidningen att servicen på Alltele fortfarande är under all kritik.

Gissa om jag är på krigsstigen. Undrar om det har att göra med mitt “magsår”…

Jag har äntligen köpt mina drömsoffor som Carl inte tyckte att jag skulle ha. Beställde dem och en tv-bänk för ett tag sedan. I lördags åkte jag till Ikea med mor och shoppade ännu mer.

Jag har handlat en del saker på Jysk också men de verkar inte riktigt ha koll på saker och ting. Skulle ha två rumsavdelare, en stor och en liten. Jag sa att jag nog inte kan ta hem den stora på en gång för jag har så liten bil. Det var inga problem, sa de, för den stora hade de inte i lager utan den skulle de beställa. Så jag åkte runt huset till varuutlämningsdörren och det kom två killar som började lasta in i bilen. Paket efter paket pulade de in i bilen och jag frågade flera gånger om det verkligen var möjligt att det skulle vara så många paket trots att det bara var den lilla hyllan jag skulle hämta. De kollade i papperen och försäkrade att det var korrekt.

När jag kom hem och packade upp det hela visade det sig att jag fått båda möblerna. Ett under att vi lyckades få in allt i min lilla yaris. Ett par veckor senare fick jag ett sms från Jysk. Min beställning hade kommit sa de. Jaha… och jag hade ju betalat när jag hämtade grejorna så jag hade kunnat ta kvittot med mig till Jysk och antingen hämtat ut en till rumsavdelare eller sagt att jag inte längre ville ha den och på så sätt fått tillbaka drygt en tusenlapp. Men ärlig som man är så gick jag dit och sa som det var. Det är inte underligt om de har svinn när de inte har bättre koll än så.

Nytt vardagsrum fick jag i alla fall. Bilder finns i fotobloggen.

Idag hade jag en telefontid med den läkare som bedömt att jag har panikångest och magsår och därför vill göra en gastroskopi på mig. Jag fick tid för gastriskopin bara någon dag efter jag haft ett häftigare gallstensanfall och hamnat på akuten men jag avbokade tiden och sa att jag tyckte att undersökningen var meningslös då det var osannolikt att det var något annat än gallan som orsakade det hela.

Idag skulle jag i alla fall prata med denna läkare. Hon sa att hon absolut ville göra en gastroskopi på mig för att utesluta skador i magsäcken. Jag sa att det inte finns något som tyder på att det är något fel på magsäcken men allt tyder på att det är gallan som strular.

Diskussionen var ungefär;

Hon -Man kan ha symptom som liknar gallbesvär om det är magsår eller katarr man har.
Jag -Då borde smärtan utlösas av viss föda, t ex kaffe, citrus, alkohol och vissa mediciner som diklofenak, pronaxen, acetylsalicylsyra etc och speciellt på tom mage men jag har inga sådana problem. Dessutom så får jag aldrig ont medan jag äter eller direkt efter utan det kan dröja flera timmar vilket är typiskt för gallbesvär.
Hon -Inte alla magsår är ger typiska symptom och det vore bäst att utesluta magsår innan man opererar bort gallan.
Jag -För en månad sedan fick jag ett gallanfall som inte ville gå över så jag åkte in till akuten. Läkaren jag träffade där sa att det inte såg ut som besvären hade med magsäcken att göra utan att det var mest troligt att det var gallbesvär.
Hon -Det syns inte utanpå om man har magsår.
Jag -Nä, han palperade magen och besömde att det var gallan som orsakade smärtan.
Hon -Man kan ha smärta i övre epigastriet, under höger revbensbåge även om man har magsår. Och du träffade NN (läkarens namn), han är bara ortoped och är specialist på ben, jag är kirurg och vet mer än han om magbesvär.
Jag -Men han har väl också gått 5,5 år läkarutbildning och gjort allmäntjänstgöring precis som du och så vitt jag förstått så är varken gallbesvär eller magsår några större medcinska mysterier utan tvärtom väldigt vanligt som alla läkare stöter på ofta under både utbildningen och allmäntjänstgöringen.
Hon -Hmm… jo men du menar alltså att du hellre genomgår en stor operation istället för att göra en mindre undersökning?!
Sedan drog hon en lång harrang om hur stora risker det var med galloperationer, vilken stor operation det är (vilket det inte är)
Jag -Magsår kan uteslutas på andra sätt än genom gastrorskpi. Man kan provocera fram smärta med föda - ingen smärta = inget magsår.
Hon -Jag har haft patienter som sökt för gallbesvär men egentligen haft magsår och blivit besvärsfria efter behandling.
Jag -Jag kan ta behandlingen för magsår, både protonpumpshämmare och antibiotika, och blir jag inte besvärsfri så har vi på så sätt uteslutit magsår.
Hon -Det är bra att få undersöka masäcken också och se hur den ser ut, om det finns sår där.
Jag -Bra för vem då? Jag nöjer mig med att bli besvärsfri och jag är själv övertygad om att det är gallan och inte magsäcken. Det är orimligt att jag ska ha alla symptom på gallbesvär och dokumenterat flera stora stenar i gallan men att besvären beror på ett magsår som inte ger ett enda typiskt symptom.
Hon -Du har ju sura uppstötningar och halsbränna och det tyder på magsår.
Jag -Nej, jag har inte problem med halsbränna.
Hon -När jag frågade om du hade det så sa du det.
Jag -Nej, du frågade om jag brukade ha det och jag svarade att jag bara haft besvär med det under graviditeterna och om jag ätit sådant som kan ge halsbränna, t ex vid jul när man äter i princip bara pepparkakor, clemmentiner, godisk och julmust i två veckor, men att jag ändå inte har stora problem.
Hon -Jag känner att jag inte vill operera dig innan jag fått göra en gastroskopi.
Jag -OK, jag kan inte tvinga dig men jag kan gå till någon annan.

Efter nästan 15 minuters tjafsande om detta så gav hon med sig och gick med på att jag skulle ta omaprazol i sex veckor för att “behandla mitt magsår” och sedan skulle vi prata igen.

Jag berättade för Carl vad hon sagt och han skrattade när jag berättade att hon sagt att den andre läkaren bara var ortoped och inte förstod sig på gallbesvär. Han tyckte också att det var underhållande att jag sedan påpekat att de har samma utbildning. Jag frågade om han inte tyckte att hon var ovanligt omedgörlig men han svarade inte riktigt på det utan sa att jag är så envis så det blir knepigt när jag ska diskutera med någon som är lika envis.

Jag tycker att det osade prestige i det hela. Hon hade bestämt sig för att köra ner en kamera i halsen på mig, jag vägrade för jag tror inte att det är det hon misstänker och en annan läkare håller med mig och det var väl mer än vad hennes stolthet klarade av antar jag.

Jag pratade med Carros morsa igår, alltså Tommys tjejs mor. Hon ville kolla hur jag förhåll mig till att Carro och Tommy sover över hos varandra. Jag sa att jag inte haft något blommor-och-bin-snack med Tommy för han skulle förmodligen dö av genans men jag tvivlar inte ett skvatt på att han vet hur saker och ting går till i alla fall. Jag sa att jag hade utrustat honom med kondomer i alla fall och talat om för honom vissa basala saker som att man gör inget med en som inte vill och man skyddar sig i alla lägen.

Carros mor sa att hon tycker att de är för unga för sex så hon har varit emot att de sover hos varandra tills Carro en dag sa “Du är väl inte så dum så att du tror att vi inte har sex annan tid än på nätterna om vi känner för att ha sex?” och då gav hon med sig men ville kolla med mig först. Hon sa att hon var sugen på att ringa och fråga om inte Carro fick sova över en helg när de satt uppe och väntade på att få åka och hämta hem Carro som hade beställt hämtning kl. 1 på natten. De har ett sladdbarn också, en tjej som är 1,5 år äldre än Kroken, och hon hade varit rätt jobbig under kvällen så Carros föräldrar ville bara gå och lägga sig och inte alls ut och köra för att hämta tonårsdotter på friarstråt. Och dessutom har de varit tillsamman i åtta månader så hon börjar tycka att det är dags att släppa på en del förbud.

Carro fick en moppe igår och Tommy har en (fast den är inne på service) och Carro har fått lov av sina föräldrar att köra till oss. De bor i en by en bit bort och egentligen så får inte Tommy lämna byn med sin moppe för han är bara 14 år. Men, va’ fan, det är inte så långt och bara småvägar så får hon, som också är 14, köra hit så får han väl köra dit också.

Så nu är Tommy inofficiellt byxmyndig… fast han kan, av någon outgrundlig anledning, inte få byxorna över rumpan…

Jag och Carl diskuterar men bara via mail. När vi träffas är vi väldigt trevliga mot varandra. Eftersom han slängde på luren i örat på mig i måndags kväll så skickade jag ett mail där jag förklarade vad jag tyckte om att hans familj tackade nej till att komma på kalaset vi ordnade och sedan hade kalas hemma hos Judit dagen efter utan att bjuda mig. På det svarade han “Jag är uppriktigt sagt ledsen för att du kände dig utestängd. Det var inte någons avsikt, det kan jag lova!” och i ett mail som kom strax efter lovade han att nästa år så skulle det bara bli ett kalas och det här hemma där hon bor.

Jag skrev också att jag är orolig när han hälsar på sin familj och i synnerhet när Judith tar hand om Kroken. Jag sa att jag inte accepterar att hon gör det för hon har inte tillräcklig mognad för att klara av det på ett säkert sätt. Som exempel tog jag upp när hon använt Krokens barnvagn som avlastningsplats för sina smycken efter namngivningsfesten ifjol. Jag hittade ringar och halsband på skinnet i vagnen så jag plockade bort dem. Som tur var lade jag också handen på skinnet sedan och så kände jag de vassa örhängena som försvunnit ner i lammskinnet. Hade jag lagt ner Kroken i vagnen så kunde hon ha stuckit sig på dem och jag tycker att en 21-åring ska ha så pass förstånd att hon fattar att man kan skada en bebis om man lägger små, vassa saker i en barnvagn. Jag tog också upp hur Tom rökte medan han passade Kroken samtidigt som Judit bar omkring på en vild och halvdöd mus hon hittat i skogen och sedan plockade upp Kroken utan att tvätta händerna först.

För Carl är familjens psykiska ohälsa (sa att de hade “allvarligare psykiska problem”) och lillasysters röriga liv och oförmåga att ta hand om sig själv och bete sig vuxet en jävligt öm tå. Han svarade med att påpeka att jag minsan hade en sjukdomshistoria och inte ska kasta sten i glashus, att det var tack vare honom som jag fått hjälp med min depression, att man blev en sämre förälder om man sjönk alltför djupt ner i en depression och så ifrågasatte han hur det skulle bli när jag fick min nästa “episod” och han inte fanns där. Jag svarade att jag inte hade någon sjukdomshistoria innan jag träffade honom, att den sjukdomshistoria han syftar på är två kortvariga perioder då jag var deprimerad varav den ena var han den direkta orsaken till (när han gjorde slut på vår tilltänkta bröllopsdag), att anledningen till att jag inte ville söka vård för mina depressioner var för att jag visste att Carl skulle använda de diagnoser jag skulle få emot mig (vilket han nu gjorde…) och att svaret på hur det skulle bli när jag fick nästa “episod” då han inte längre fanns kvar var lika enkel som självklar - om han inte finns här blir det inga fler episoder.

Den dumme fan, som dessutom ska vara läkare som jobbat många månader på psyk, blåser upp mina depressioner och säger att de problem som hans föräldrar och syskon har inte kan klassas som allvarligare. Vad är det om det inte är allvarligare om man varit inlagd psykavdelning, om man tvångsvårdats flera gånger under längre perioder på psyk, är så orolig att man måste ta mediciner som missbrukare är väldigt förtjusta i, har sådana fobier att man måste säga upp sig från jobbet, om man inte har något socialt umgänge just utanför den närmaste familjen, om kontakten med familj och släkt inte kan upprätthållas, om man går ut och hänger sig i ett träd??? Det kanske är normalt för honom men jag känner inte många som har psykiska problem som är så pass hämmande och grava. Och så många i en och samma familj är fan inte normalt. Därför är jag orolig att negativa tankar, fobier och beteenden ska överföras på Kroken om hon umgås med dem för mycket. Är det så jävla konstigt?!!! Jag har inte bett honom hålla Kroken från dem utan bara att han inte ska låta dem sköta henne utan att han har koll på hur det görs.

Han ifrågasätter mig för att jag ätit zoloft men försvarar de som senaste året tvångvårdats på psyk, bett Carl skriva ut narkotikaklassad medicin och hittats dinglande i ett träd med dokumenterat begåvningsminskning som följd av självmordsförsöket. Att han har mage att säga att jag är en sämre förälder om jag är deprimerad! Jag hade mått bara fint om det inte vore för hur han behandlat mig och det är han så jävla medveten om. Det är fan samma sak som om jag skulle bränna ner hans hus och sedan stå där med bensindunken i ena handen och med högdragen min anklaga honom för att inte duga som förälder eftersom han var hemlös.

Hur som haver så hotar han med vårdnadstvist för att jag kritiserat hans familj och främst hans syster. Moget… Hade det varit min släkt som varit så pass psykiskt sjuk som hans så hade han hotat med vårdnadstvist om jag lät dem passa Kroken. Jävla hycklare!

Jag förstod det!! Carl tog Kroken till grannstaden och där hade de stort kalas för henne. De som inte ville komma och fira henne när de blivit inbjudna till hennes hem av hennes föräldrar ser istället till att ordna kalas för henne bakom min rygg. Jag gav dem en chans att närvara på Krokens kalas, jag bjöd in dem (via Carl) för att dela  upplevelsen med Krokens och mig, men istället valde de att komma med mer eller mindre hållbaka ursäkter för att slippa komma och anordna ett kalas som jag var utesluten från.

Jag fick inte uppleva när släkten firade Kroken. Jag känner mig så jävla utmanövrerad och kränkt. Hur fan kan man förbigå en bebis mor på det viset?!! Carl visste att jag inte ville att de skulle göra så här, han sa att han förstod när jag sa att sa att jag var jävligt besviken på hans släkt och nu påstår han att han inte visste vad de hade planerat. Jag vet inte vad jag ska tro. De har berövat mig på en viktig händelse i Krokens liv och Carl kanske inte visste om det men han gjorde fan inget för att förhindra det heller. Jag är satanist - födelsedagar är den viktigaste högtidsdagen. Detta är som att ta julaftonen av en kristen.

Jag försökte prata med honom om det igår men han började bara gapa om att hans släkt har sina psykiska sjukdomar och därför måste man visa dem extra respekt och förståelse och jag saknar empati när jag vägrar göra det. Ja, men jag då?? Spelar det ingen som helst roll att jag känner mig kränkt och mår dåligt när de/han gör så här?? Det ska trippas på tå för honom och hans familj men mig kan man köra över med bulldozer.

I menyn finns en länk till en ny fotosida. Där finns foton från vad som jag trodde var Krokens kalas och bakom lösen finns bilder från vad som blev Krokens riktiga kalas. Lösenordet är detsamma som på den här sidan.

Annika har pryat på ridhuset som hon rider på. Det är 5 mil bort och i samma samhälle som farmor och farfar bor i så hon har bott hos dem sedan i söndags. I fredags kom hon hem. Hon berättade att farmor är jättesur på Barbie och Ken. Barbies ena syster ska gifta sig och har bjudit in hela familjen Ex till bröllopet. Och de ska åka men Finn får inte följa med. Så är det tydligen alltid. När Ken och Barbie firade 10-årsjubileum (eller vad det var) så åkte de till en annan stad och bodde på hotell. Fiffi fick följa med men inte Finn. Han är så jobbig heter det. Jag har frågat tonåringarna om han är jobbig men de tycker inte att han är det.

Det har varit mycket konstigt runt Finn hela tiden. När han föddes blev Barbie så besviken över att det blev en pojke, för hon var helt inställd på att det var en flicka, så hon vägrade ha med honom att göra under en längre tid. Detta har hon själv berättat för mig dessutom (se 2 april 2005), trots att han var blöjfri på dagarna hos farmor (som passar honom rätt ofta för de lämnar ofta bort honom…) så vägrade Barbie låta honom vara utan blöja i alla fall tills han var nästan fyra år. Vet inte hur det är nu men jag han fyller fem i år och jag hoppas att han slipper. Det blir ju skämmigt på dagis när de andra ser att han har blöja fortfarande.

När jag har träffat både Finn och Fiffi så är det Fiffi som syns och hörs mest. Hon pockar på uppmärksamhet, klättrar upp i knät, kommer och visar vad hon ritat eller pysslat med och vill att man ska berömma hennes alster. Finn lägger man knappt märke till, han leker stillsamt för sig själv och gör inte så mycket väsen av sig. Ändå får Fiffi följa med överallt men Finn blir lämnad hos farföräldrarna för att han är så “jobbig”. Farmor var upprörd över hur han alltid utesluts och sa att hon skulle vägra passa honom medan de var på bröllopet. “De är bjudna som en familj och då ska de gå som en familj också!” sa hon till Annika. Annika tycker också att det är fördjävligt. Det är illa nog att Ken behandlar de barn han fått i ett tidigare förhållande sämre men att han också favoriserar ett av de barn han bor med är snäppet värre. Jag tror att det hela handlar om att Finn är det oönskade barnet i Barbies ögon. Hon har nog aldrig accepterat honom utan ser fel och problem hos honom trots att de inte finns. Huvva vilken hemsk människa. Stackars Finn…