I min klass går en kvinna som är en aning speciell. Hon är ca 55 år, tycker om handarbete, har jobbat som uska på förlossningen, inom hemtjänsten, i cafeterian på en gymnasieskola och på en del andra ställen. Jag kallar henne Greta här. Efter att, som så många andra, ha gått in i väggen sökte hon till den utbildning vi går nu. Hennes syfte med att gå utbildningen var att få ett år för sig själv, få lugn och ro och stressa ner. Hennes förväntningar på utbildningen var att vi skulle gå långpromenader några gånger per vecka, prata om kost, lära oss om stresshantering, lite personlig utveckling, lite motion men främst “mysa”. Hon är grymt besviken på att vi haft skriftliga prov, att vi får läxor, att vi har styrketräning, att vi utövar fysiska aktiviteter som hon inte vill vara med i (allt förutom promenader och vattengympa), att lärarna är så unga, att övriga i klassen är så unga etc. Hon säger att hade hon vetat då det hon vet idag så hade hon inte sökt utbildningen.

När vi började talade lärarna om för oss vad som ingick i utbildningen och vad som förväntades av oss för att få godkända i betyg men de de sa också att det var vi själva som bestämde vad utbildningen skulle ge oss och om vi ville eftersträva godkänt eller om vi hade andra mål med utbildningen. Det är alltså ingen som hetsar oss till att göra något, allt är frivilligt och säger man att man inte vill så respekteras det. Greta klarar inte av det där med frivilligt utan blir väldigt stressad över minsta lilla. När hon blir stressad så gnäller hon och hon gnäller… lärarna är för unga och oerfarna (de tre vi har mest är mellan 34 och 36), vi får så fruktansvärt mycket läxor och prov (tror vi har haft ca 4-6 skriftliga prov under hela läsåret), det ges inga alternativ till henne när hon inte kan/vill vara med i de fysiska aktiviteterna (men hon går ju BARA med på vattengympa och promenader så…), de övriga i klassen är för unga och omogna och pratar för högt och om för ytliga saker, ingen lyssnar på henne eller tar hennes åsikter på allvar och allt är så opassande och hemskt.

Hon är en riktig pessimist och glädjedödare, ser bara det negativa och blåser upp det. Hon är också rätt manisk och har storslagna, galna idéer som ingen nappar på för oftast är det inte vad majoriteten vill eller så blir det för mycket jobb. Det tolkar Greta som att de ratar henne för att hon är för gammal. Hon har berättat om hur hon blivit behandlad på sina tidigare arbetsplatser. Hon säger att hon haft en massa idéer på förändringar men övriga personalen och cheferna har inte varit intresserad. Hon har då känt sig motarbetad och säger att det var mycket det som ledde till att hon blev utbränd. Hon anklagar alltså tidigare kollegor och chefer för att de sett till att hon blivit utbränd. Själv tycker jag att det är hon som bränner ut sig och hon tär en hel del på sin omgivning medan hon gör det. Hon har inga skrupler, talar ofta och gärna om för andra vad de ska tycka, tänka, hur de ska reagera och vad som är bäst för dem. En kille i klassen är väldigt blyg men försöker jobba med det. Han “tvingar” sig själv att vara social för att komma över sin blyghet. Vi ska på klassfest den 22 maj och den här killen vill gärna fara, vågar egentligen inte men ska tvinga sig själv till det. Greta har talat om för honom att det bästa för honom är att få stanna kvar på skolan med henne och ha det lite lugnt och skönt. Greta ska naturligtvis inte heller åka på klassresan… Hon hade föreslagit att de skulle hyra buss med chaufför för hon känner chauffören men resten av klassen ville hellre hyra minibussar och köra dem själva för det skulle bara kosta hälften så mycket. Då blev Greta sur för att de motarbetade henne och bestämde sig för att inte följa med.

Hon försöker bestämma en hel del åt mig med. Vår klass sak vara med på en vårmässa och göra reklam för utbildningen. Vi ska bland annat massera. Vi ska få var sin t-shirt, med utbildningens namn, som vi ska ha på oss under mässan. Klassen bestämde att vi skulle ha svarta t-shirts men Greta tyckte det var trist. Hon ville att vi skulle ha roliga färger istället som lime-gröna eller aprikosa. Jag var inte där den dagen, jag var på förlossningen och skulle vända på bebisen i magen, så Greta beställde glatt en turkos t-shirt åt mig. Hallå!! Alla som känner mig någorlunda VET att jag föredrar mörka kläder framför hysteriska färger och rosa i alla nyanser skyr jag som elden. Tänk om hon beställt en aprikos! Nu kommer jag inte att vara med på vårmässan i alla fall för jag ligger på förlossningen då. Och förlossningen… den har Greta åsikter om. Som hon planerar förlossningen. Läs med om den på Snirkel-sidan.

Den dagen hade hon hunnit stoppa in mig i en massa grupper också. Vi skulle dela in oss i grupper inför olika aktiviteter och när jag är borta tar Greta sig friheten att välja åt mig. Jag och hon har helt olika intressen men det har hon inte riktigt greppat utan hon stoppar in mig i samma grupp som hon är i och påstår att det är vad jag vill. Hon behöver inte alls välja åt mig för det kan vänta tills jag är tillbaka och kan det inte det så går det att ringa och fråga. Det gör i alla fall alla andra.

Hon går mig på nerverna… så djävulskt mycket. Det är en befrielse när hon är sjuk och det är så lugnt och skönt i klassen då. Jag tror att lärarna har sett att hon är som en vampyr på vissa bland annat mig för när vi blir indelade i grupper så hamnar hon och jag oftast i olika grupper och jag tror inte att det alltid är slumpen. Jag förklarar för henne vad jag tycker och vad jag vill men hon lyssnar liksom inte. Hon pratar också väldigt forcerat, babblar på och tar knappt några andningspauser, kan säga “Eller hur?” men förväntar sig ingen respons utan fortsätter prata och kan byta samtalsämne mitt i en mening.

Tycker att jag har lärt mig en del om mig själv ändå sedan jag lärde känna henne. Jag tycker att jag känner igen mycket av mig själv i henne… tyvärr. Gnället, bland annat och att fokusera på det negativa. Måste sluta med det för det är inte bra för varken mig eller min omgivning. Jag har också förstått varför jag valt att inte ha speciellt mycket vänner. Förr ville jag ha så många vänner som möjligt, kunde sitta i timmar och prata i telefonen med mina vänner. Med tiden så har det blivit mindre och mindre och nu har jag ingen som jag ringer och bara “tompratar” med regelbundet. Carl har påpekat att jag gått från att vara väldigt social till att ha färre vänner än han som faktiskt är snudd på folkskygg och han undrar varför det blivit så. Jag har inte haft något svar på det men känner att jag inte riktigt saknar det. Jag har valt att ha det så. Nu har jag förstått varför. Jag orkar inte engagera mig i folk. Jag trivs bland mycket folk där man kan sitta och “flyta med” och inte behöva engagera sig i diskussioner om man inte vill men när jag hamnar på tu man hand med någon kan jag tycka att det blir jobbigt, för krävande att engagera sig. Greta kräver en hel del engagemang när man umgås med henne och hon försöker också få en med sig själv från gruppen så man blir ensam med henne. Efter jag umgåtts med henne en stund känner jag mig helt slut. Hon suger musten ur mig totalt.