Annika hade frågat Ken när Fiffis kalas skulle vara. Ken sa att det inte var något kalas planerat. Av farmor fick vi sedan veta att det visst var ett kalas på gång. Farmor lovade att ta med Annika och Tommy och ta eventuellt bråk som skulle uppstå. När hon sedan träffade Ken hade hon sagt till honom att hon lovat att ta med Annika och Tommy till Fiffis kalas och ifall Barbie hade något att invända så fick hon ringa farmor och ta det med henne. Barbie ringde och sa att det var så bra att farmor hade tagit upp det där och att Annika och Tommy naturligtvis var såååå välkomna… yeah, right…

Kalaset var igår. Mina barn har varit oroliga för att Barbie ska komma på deras kalas trots att hon inte är bjuden för att de följer med till Fiffis kalas trots att de egentligen inte är bjudna. På Fiffis kalas igår fick de veta att ingen i den familjen kommer på kalaset. Annika frågade ifall småsyskonen kunde komma ändå och åka med farmor och farfar men det gick tydligen inte heller. Fiffi sa att hon inte visste ifall hon ville komma så Annika frågade om hon trodde hon hade velat komma om Barbie också hade varit bjuden och det trodde Fiffi att hon hade velat. Jaha… den åsikten var alltså beroende av Barbies vilja att komma… precis som vi misstänkt. Annika sa att Fiffi verkade mycket obekväm med att prata om det och jag tror det kan beror på att hon fått order om hur hon ska svara ifall hon blir frågad om hon vill komma.

Vidare berättade barnen att de fått 150 kronor var i födelsedagspresent (Annika och Tommy fyller ju också år nu) och att det var Barbie som delade ut det. Hon poängterade att det var från dem alla. Barbie var också den som pratade med dem, frågade hur det gick i skolan och sådant och kramade dem när de skulle åka. Ken höll sig i bakgrunden och sa inte så mycket till barnen. Nä, just det… när Barbie är med har de ingen pappa för hon tar över totalt och ska till varje pris stå i centrum. Inte fan minskar de barnens avsky för henne, snarare tvärt om.

Imorgon träffar jag Ken på familjerätten för andra gången.

Jag håller på att byta webbhotell. Det går inte helt enligt planerna men så småningom ska det vara klart. Det kan vara lite strul tills det är klart.

Spättan ringde igår. Hon är gravid och ska få barn i början av september. Coolt! Grattis!!

… eller egentligen har det inte hänt något nytt men jag laddar inför mötet på familjerätten nästa måndag.

Det visade sig att soc inte hade tagit upp min anmälan. De bad mig ringa till familjerätten dagen efter och där fick jag veta att de bedömt att det var en vårdnads- eller umgängesfråga som familjerätten ska hjälpa till med. Jag sa att den biten är ju redan på gång men barnen mår dåligt nu och behöver hjälp NU. Familjerätten häll med och föreslog att jag skulle kontakta bup men bara telefonkön där är ju ett halvår så mycket hinner hända innan man får träffa någon där. Jag ringde till soc igen och sa att nu ville jag göra en anmälan - på riktigt!

Tanten (en ny) jag pratade med där fick en kort bakgrundshistoria. Hon sa att kanske vore det bäst ifall barnen inte var varannan helg hos sin pappa för vissa barn mår bättre av att umgänget sker någon annanstans än hos umgängesföräldern. Jag sa att det var länge sedan de var varannan helg hos pappan och att det är år sedan umgänget var hos honom. Då förstod hon inte hur Barbie kunde vara ett problem. “Men då träffar de ju aldrig styvmamman?” sa hon lite frågande. Jag förklarade att hon kräver att få komma hem till oss och det är det som är problemet. Att de träffar henne de få gånger där är hos Ken och Barbie på kalas (de blir ju aldrig bjudna) eller hemma hos farmor och farfar accepterar barnen. Det är hemma hos någon annan och då håller de masken och spelar med i artighetsfraserna men de vill för allt i världen inte få hem ohyran. Soc-tanten trodde inte sina öron. “Hon kan inte mena allvar?!! Hon kan ju aldrig kräva att få komma hem till er!!” sa hon. Nä… man tycker inte det men..

Både familjerätten och soc-tanten föreslog att vi skulle boka in ett tredje möte där även Barbie skulle vara med. Jag sa att det har jag också funderat på så jag hoppas att det blir av också.

Farmor har hört att barnen mår dåligt, förmodligen från faster som ska vara med barnen idag när de träffar Ken. Farmor ringde till mor igår för att höra vad som händer och varför. De hade ett långt samtal där mor berättade allt som jag inte berättat för farmor. jag vill inte ösa ur mig all skit som Barbie och Ken utsatt barnen för dels för att farmor blir så ledsen när hon får höra sådant och för att jag tror att det skulle kunna uppfattas som jag hittar på saker för att smutskasta Barbie. Det har ju hänt så mycket konstigt att det är svårt att tro att det är sant. Sedan ringde farmor till mig och vi pratade en stund. Jag sa att jag hoppas att vi ser ljuset i tunneln för att Barbie ska eventuellt vara med på ett möte på familjerätten och förhoppningsvis fattar hon då att hon måste backa och låta barnen ha sitt umgänge med Ken ifred.

“Mitt hjärta brister” sa hon och “Säg att det inte bara är Kens fel för jag kan väl ändå inte ha uppfostrat min son till ett sådant monster?” Jag sa att monstret i detta sammanhang var Barbie men att Ken skulle ha lärt sig hantera monstret innan han gifte sig med det. Stackars farmor.

Lillasyster, Fiffi, fyller år på onsdag. Eftersom Ken sagt till barnen att det inte är något kalas planerat så frågade jag farmor hur Annika och Tommys present till lillasyster. Hon bara suckade och frågade om vi verkligen inte hade fått veta något. Kalaset är på lördag… Farmor sa att om jag skjutsar barnen till faster så ser de till att barnen får följa med på kalaset. Jag frågade om det inte var risk för att det skulle bli något bråk om det och farmor sa att det sket hon i och blev det bråk så skulle hon gladeligen ta det.

Det är ju bara jätteroligt… INTE.

Annika bröt ihop på skolan igår. Hon har grubblat på allt strul som varit med Ken nu och på att småsyskonen påstås ha sagt att de inte ville träffa Annika och Tommy mer så hon har inte kunnat koncentrera sig på skolarbetet. Hon har det normalt sett ganska lätt för sig i skolan så nu är hon jättestressad över att hon är efter och inte fattar något… plus att hon grubblar, är orolig och sover dåligt. Hon har börjat ha ont i huvudet och i magen och igår bröt hon ihop… Och inte ringde någon från skolan heller *morr* Istället fick hon rådet att uppsöka en kurator av en lärare och hon sa det så hela klassen hörde. Annika tyckte att det var mycket genant.

Tommy är som vanligt tycker jag. han rycker på axlarna och säger att han mår hyvens om man frågar. Han pratar ju inte gärna känslor så man får ju inte veta. Annika säger att hon tycker att han blivit bråkigare och retas mer med henne på sista tiden. På Annikas skola finns tillgång till kurator två gånger i veckan men Tommy går på en liten friskola och de har ingen kurator någonsin. Jag vill att båda barnen ska ha samma möjlighet att få hjälp och jag skulle vilja veta hur Tommy egentligen mår så jag gjorde en soc-anmälan på mina egna barn idag. Jag ringde och sa att de far illa och att jag vill att det hela ska utredas.

Jag VET att mina barn mår dåligt över det som är nu men det finns två barn till som är inblandade i den här härvan nämligen de som används som slagträ mot mina barn - småsyskonen. Jag har ingen aning om hur de mår och jag betvivlar att Ken och Barbie skulle uppmärksamma ifall de mådde dåligt. Jag hoppas att den här utredningen omfattar alla inblandade, mina barn, mig, Ken, Barbie och småsyskonen.

Barnen ska träffa Ken på söndag. I förrgår ringde Ken för att höra vad ungarna ville göra och det blev bestämt att de ska äta med honom och gå och bowla. Då kläckte han ur sig att han inte hade råd att bjuda dem… Varför ta med dem och äta om han inte har råd?!! Det han gör med dem ska han betala på samma sätt som jag betalar det jag gör med dem *mutter mutter*. Efter Annikas sammanbrott i går ville hon att jag skulle följa med. Hon vill träffa honom men hon är rädd för att göra det själv. Inte för att hon är rädd för honom utan för att hon är rädd att hon ska flippa ur totalt och ställa till en pinsam scen på stan. Jag sa att jag kan följa med som stöd. Jag ska ju ändå betala…

När Ken ringde igår för att kolla med barnen att det blir mat och bowling på söndag ville ingen av barnen prata med honom. Jag svarade och sa att det blir och att jag kommer att följa med. Det var han inte så sugen på. Han tyckte inte alls att jag kunde följa med trots att jag förklarade att barnen mår psykiskt dåligt av vad som hänt, att de ska få professionell hjälp att bearbeta och att det inte är lämpligt på några sätt att de är ensam med honom utan stöd från någon annan. Han verkade inte fatta det utan sa att han inte ville gå ut och äta med mig och något i stil med att man inte kunde vara säker på vad jag skulle hitta på och antydde att jag skulle vilja detta för att jag var intresserad av honom. Jag förklarade att nu är läget som det är, vi måste se längre än till oss själva, bita ihop och göra detta för barnens skull, jag är inte intresserad av att gå ut och äta med honom, det är över 10 år sedan JAG lämnade honom så han måste släppa det som varit och gå vidare och det finns ingen risk att jag skulle hångla upp honom i ett hörn.

Han ville inte gärna släppa det ändå utan försökte med att det kanske var bäst att skippa maten och bara bowla istället. Jag sa att barnen absolut ville äta också. Han sa att det är bättre att spara något kul till en annan gång också. Jag sa att det inte är “förbrukat” för att man gjort det en gång, det går faktiskt göra igen vid ett annat tillfälle. Han sa att han skulle fundera på det och återkomma med besked. Jag sa att det är bland annat detta som barnen mår dåligt över - att aldrig få klara besked om något. Han sa att han ändå inte kunde ge något svar på en gång. Jag frågade om han var tvungen att fråga Barbie först. Då slängde han på luren.

Senare ringde han upp och sa att han pratat med sin syster. Hon kunde följa med istället för mig. jag frågade ungarna ifall det var OK att faster följde med istället och det tyckte de. Sedan ringde jag till faster och förklarade läget - att Annika brutit ihop på skolan och att barnen inte ville träffa pappa utan stöd. Hon sa att hon förstod.

Det ska bli helvetiskt intressant att träffas på familjerätten den 29:de. Ungarna sa att om jag föreslog ett tredje möte där Barbie också skulle vara med så ville de också vara med. Till och med Tommy ville det och han undviker annars alla sådana konflikter. Det är i och för sig inte mer än rimligt att barnen och Barbie är med. När Ken och jag är där sitter han och förmedlar Barbies åsikter och inte alls sina egna och tror att det jag förmedlar mina egna åsikter när det är barnens åsikter jag förmedlar. Då är det bättre att de som står bakom åsikterna - ungarna och Barbie - träffas också.

Farmor ringde och pratade med barnen igår. Hon sa att Ken hade varit förbi och hämtat småsyskonen (farmor och farfar har småsyskonen rätt ofta, en gång i veckan i alla fall) och varit ledsen över att Annika och Tommy vägrar träffa Barbie. Enligt farmor ska småsyskonen ha sagt att de inte vill träffa Annika och Tommy så länge de vägrar träffa Barbie. Jag vet inte om farmor själv hört dem säga det eller om Ken påstår att de sagt så. Farmor sa också att småsyskonen avgudar Annika och Tommy. Farmor undrade om inte Annika och Tommy kunde strunta i det som varit och gå vidare så att Barbie fick komma. Barnen sa blank nej.

Jag har förbannat svårt att tro att en treåring och en sexåring (snart sju) sätter sig ner och funderar och kommer fram till att de inte vill träffa sina större syskon så länge de vägrar träffa sin styvmor. Och jag har jäkligt svårt att tro att de förstår konsekvenserna ifall de har fattat ett sådant beslut. Med tanke på att Barbie fått Fiffi att i telefonen säga till mig att hon inte vill komma och träffa sina syskon om inte mamma fick följa med redan när hon var fem (läs dagboksanteckning från 2 april 2005) trots att hon några dagar senare glatt följde med ändå så är jag 100 på att detta är ännu ett i raden av Barbies utspel. Varför kan hon inte acceptera att det finns något i Kens liv som hon inte har en del i??

Hur som haver… när jag kontaktade familjerätten i höstas så var det för att Annika och Tommy insåg att de skulle förlora kontakten med småsyskonen ifall de inte hade någon kontakt med Ken. Enda kravet var att de skulle slippa träffa Barbie. Nu när de vägras kontakt med småsyskonen så är de inte säkra på att de är intresserade av något umgänge med Ken heller. Om två veckor har vi nästa möte på familjerätten. Jag undrar vad de kommer att säga om detta… Tror att de kommer att tycka att det är helt absurt alltsammans också…

Jag pratade med Annika och Tommy om att “gå vidare” som farmor hade sagt. Vad måste ha skett för att de ska kunna tänka sig att träffa Barbie igen och vilket tidsperspektiv hade de i så fall tänkt? De sa att ifall Ken klarade av att sköta umgänget, träffas var tredje vecka som det var sagt plus att de får träffa sina småsyskon, utan att ungarna känner att Barbie har ett finger med i spelet i allt som händer så kan de tänka sig att överväga att släppa in Barbie i sina liv igen inom ett par år. Jag ringde upp farmor och berättade vad de sagt. Farmor sa att hon helst ville att alla skulle kunna umgås utan att det var bråk men att hon hade börjat förstå att det hänt saker mellan barnen och Barbie som hon inte visste om. Jag vill inte berätta för farmor, hon blir bara ledsen om hon får höra allt som hänt, så jag höll bara med.

Tillbaka till familjerätten och det kommande mötet. inför förra mötet var jag orolig att Barbie skulle stövla in och tycka att hon helt självklart skulle delta. Nu funderar jag på om jag rent ska föreslå ett tredje möte där hon ska vara med. Kanske, kanske går det att få henne att ge fan i att lägga sin stora krökta kran i barnens umgänge med sin pappa om ett par myndighetspersoner talar om för henne att hon gör fel och förstör alltsammans genom att vara så jävla egoistisk och ondsint.

Fick ett sms idag. Det löd;

Länsstyrelsen meddelar att din födelse var ett misstag. Vänligen, ta kontakt med närmaste sjukhus för avlivning. Vi ber om ursäkt för obehaget.

Kan tänkta mig en som skulle behöva få det beskedet

Barnen fyller år snart. Annika den 25 januari och Tommy den 4 februari. Den 28:de ska de ha “vuxenkalas” för mormor, farfar, farmor, fastrar, syskon och pappa. Annika ringde farmor och bjöd henne igår och bad henne också sprida ordet. Idag ringde Ken.

När han och jag träffade på familjerätten blev det bestämt att han skulle umgås med barnen några gånger och sedan skulle vi ha ett till möte och utvärdera tiden som gått. Det var i oktober det bestämdes. Sedan dess har han träffat dem två gånger, den 29 oktober och den 3 december. Jag kontaktade familjerätten för en vecka sedan och sa att jag tyckte det var dags för ett till möte så vi ska träffas där igen den 29 januari. Ken har också fått kallelse till mötet. Eftersom han inte har träffat barnen så frekvent som det var sagt så antog jag att han skulle höra av sig när han fick kallelsen och vilja träffa dem. Så idag ringde han alltså och frågade om de vill träffa honom nästa lördag.

Så långt allt väl. Han frågade Tommy när vi skulle ha “vuxenkalaset”, Tommy frågade mig när det var och jag hänvisade till Annika som gjort upp om tid med farmor. Så telefonen lämnades över till Annika. Ken frågade på en gång varför inte Barbie var välkommen och att om inte alla fyra (Ken, Finn, Fiffi och Barbie) fick komma som en familj så skulle ingen av dem komma. Han sa också att väljer de bort Barbie så väljer de bort honom. Jag hörde hur Annika grälade med honom i telefonen och till sist lade hon på luren. Han ringde igen men hon vägrade svara och drog ut sladden ur telefonen.

Annika säger att han lät desperat och sa “Du kan inte förstå det här” när hon skällde på honom. Jag undrar vad det är hon inte kan förstå. Jag tror att det han inte kan förklara och det han tror att hon inte kan förstå är att trots att barnens ultimatum för att börja träffa honom igen var att de skulle slippa träffa Barbie och trots att familjerätten tyckte det var ett rimligt krav i alla fall tills relationen var lagad så är det ett krav som Barbie inte tänker låta honom gå med på. Det lär bli ett intressant möte på familjerätten igen…

Jag förstår mig inte på människan! Barbie vet att hon inte är välkommen, hon vet att barnen tycker väldigt illa om henne. Ändå försöker hon tvinga sig på dem. Varför? Inbillar hon sig att hon kan tvinga dem att tycka om henne?? Hon är ju mer än lovligt pantad.