Har varit på familjerätten med Ken idag.

De började med att fråga mig hur umgänget ser ut idag och vad som hänt som lett till att det är på det viset. Sedan frågade de honom samma sak. Vi satt och pratade i nästan två timmar så jag har inte tänkt skriva ner allt som blev sagt utan bara i korta drag.

Jag fick inte så mycket kritik för min medverkan i att saker och ting har blivit som de har blivit, bara att jag sa att jag inte skulle hälsa på Ken om jag träffade honom på stan, men Ken fick en hel del slängar av sleven. När jag berättade att barnen kände sig illa behandlade i Håla så bad familjerätten mig att ge exempel. Jag hann bara dra ett exempel - då barnen fick nöja sig med falukorv och potatis när Ken, Barbie och lillasyster Fiffi åt pizza (se dagboksanteckningar från 22 augusti 2003). Ken försvarade sig med att Fiffi inte alls fick en pizza men jag förklarade att hon då var 3 år och inte behövde äta en hel pizza utan nöjde sig med att dela med Barbie vilket hon också gjorde. Familjerätten tyckte inte att det var rätt av Ken och Barbie att äta pizza, som de flesta ungar älskar, och inte låta barnen få det också. Ken fortsatte försvara sig med att han och Barbie var sugna på pizza men inte hade råd att köpa åt alla. När familjerätten frågade om han skulle göra om samma sak idag svarade att det skulle han säkert. Detta med pizzan tog sedan familjerätten upp flera gånger under samtalet.

Familjerätten frågade mig varför jag beslutat att barnen skulle sluta spendera helger i Håla och jag berättade att barnen länge sagt att de inte ville vara där men när Annika fick åka i bagageutrymmet så blev det definitivt slut med vistelserna i Håla. Familjerätten sa att hon kanske inte åkte i bagagen så långt och när de fick veta att det var i tre mil efter kommunens mest olyckdrabbade väg så reagerade den ena socialmänniskan (vet inte vad de är egentligen) ganska starkt och frågade Ken om han inser hur allvarligt det är och hur illa det kan gå. Jo, visst förstod han det och han skulle aldrig göra om det. Jag sa att jag tyckte det var särskilt obehagligt att Annika varit tvungen att åka där bak efter att Barbie sagt att hon inte kan acceptera att Annika ser Ken som sin pappa då han inte är hennes biologiska pappa och hon och jag inte är tillsammans längre. Han försvarade den händelsen med att det var fullt i bilen och att eftersom Annika var äldst av passagerarna så föll det sig naturligt att hon fick åka där bak. jag påpekade att den äldsta passageraren var Barbie och att jag har svårt att tro att han skulle kräva att hon satte sig i bagageutrymmet. Då blängde han bara på mig…

Hur som haver så sa han inte så mycket utan det var mest de två socialmänniskorna som pratade och lade fram förslag som han ratade eller godtog. Bland annat frågade de varför han inte engagerade sig mer i att visa barnen att han tycker om dem när jag flera gånger sagt till honom att de inte tror att han gör det. Han hummade och mumlade och skruvade på sig tills den ena socialmänniskan frågade om han kanske var en sådan som hade svårt för att visa känslor. Det nappade han på och sade att jo, visst var det så, det var ju därför han inte visade barnen att han tyckte om dem. Han har inga problem med att hångla upp Barbie offentligt så i vissa fall är han otroligt duktig på att visa känslor…

Det blev bestämt att barnen och Ken ska börja umgås lite smått för att ett förtroende ska byggas upp. Kens förslag var att umgås med dem en och en men det sågade jag rakt av. De känner ingen trygghet i honom så de måste åtminstone få ha stöd i varandra. Ken var också inne på att det barnen tyckte kanske det tyckte för att det egentligen var det jag tyckte. Jag sa att han skulle akta sig för att göra misstaget att tro att barnen inte tänker själva för andra som gjort det har inte blivit populära hos barnen. Ken ska, i alla fall, ringa barnen på måndag kl. 18 och bestämma vad de ska hitta på. Sedan ska de träffas på stan vid 12.30-tiden och göra det och umgås under ett par timmar. Familjerätten föreslog att han skulle bjuda dem på pizza…

De gick rätt hårt åt Ken och påpekade gång på gång att det var hans ansvar att ringa barnen, att ta sig tid med dem, att reda ut konflikter med dem, att ta första steget och de sade gång på gång att han inte fick låta kontakten gå förlorad för varje gång man måste starta från början är det svårare än tidigare. De var också märkbart irriterade över att han inte antecknade något. Trots att han satt med en kalender i näven under hela samtalet skrev han inte ner att han skulle ringa barnen den 23:e eller att de skulle träffas den 29:de. Till sist skrev den ena socialmänniskan ner det på en lapp och tryckte den i händerna på honom.

Ken försökte påstå att han inte skulle kunna träffa barnen för att de har så mycket aktiviteter på helgerna. Jag sa att det enda är Annikas ridning mellan 12 och 14 på lördagar annars har de inget för sig utom på söndag när vi ska åka till faster som fyller 25. Familjerätten tyckte att det var jättebra att barnen skulle få träffa sin pappa nu på söndag men Ken lyssnade inte ens på det utan spottade och fräste över att jag skulle dit. Jag sa att jag var bjuden och han sa att det var barnen som var bjudna. Jag sa att jag hade utgått från det i början men farmor och faster (den andra) klargjorde att jag också var välkommen trots att jag sade att det kanske inte är så klokt att jag följer med. Ken fräste över att jag sagt så och menade att jag snackade på så sätt skit om Barbie på så sätt. Jag sa att jag inte sagt något om Barbie utan bara lagt fram att jag kanske inte borde följa med (kan ju inte berätta att fastrar och farmor snackat skit om Barbie så jag inte behöver själv…). Ken sa att jag borde fatta att de säger så för att vara artiga och egentligen vill de inte alls att jag ska komma. Då lade sig familjerätten i och sa att jag har blivit inbjuden och det var fasters beslut och det fick han finna sig i. Sedan sa Ken att han kanske inte skulle dig på grund av “omständigheter”… jojo… Faster (den andra) trodde inte att han skulle dit för han har bara hälsat på sin syster (hon som fyller år) en gång sedan hon flyttade till grannstaden för typ fyra år sedan. Tydligen har de inte så mycket kontakt men det skulle inte förvåna mig om Ken och Barbie dyker upp nu bara för att Barbie ska befästa sin position i klanen eller något i den stilen…

Jag ringde farmor sedan och bad henne att säga till ifall det inte passade sig att jag kom. Jag sa att de inte alls behöver känna sig taskiga om det är så för jag förstår helt och fullt och tar inte illa upp. Hon sa att alla ville träffa mig så de ville gärna att både Carl och jag skulle komma. Säger de så så må jag väl tro dem då. Jag har gett dem alla chanser att säga ifrån annars.

Fredagen den 13:de. Dags att skriva något kanske…

Ventilen har nog bara en begränsad tid kvar. Mitt webbhotell vägrade först låta mig utöka utrymmet och nu vägrar de låta mig byta webbhotell. Verkar det som i alla fall för de svarar inte på några mail. Ett svar har jag fått där det stod att jag visst fick byta webbhotell om jag ville bara jag först betalade fakturan. Jaha… fakturan avser utrymme på webbhotellet från och med oktober och ett antal månader framöver och det var ju det jag inte ville, jag ville ju byta omgående. Det var genom webbhotellet som jag registrerade domännamnet i begynnelsen och då skrev de sig som admin för domänen vilket jag tyckte var bra då eftersom jag vill vara anonym. Söker man på ventilen.com så står det på Niclas Blomström på webb-hotellet.com och det är ju liksom inte jag… Men nu är det inte så fiffigt eftersom jag inte kan byta utan att admin bekräftar flytten.

Jag har skrivit till Tocows, Konsumentnämnden och sist Konsumenternas tele- och internetbyrå så förhoppningsvis får jag så småningom tillbaka mina domännamn (det är två) som jag anser att webbhotellet har stulit av mig. Jag har betalat registreringen till och med september nästa år men jag kan inte använda dem för att det där satans webbhotellet har bestämt sig för att jag av någon för mig oförklarlig anledning inte ska få det.

På måndag ska jag träffa Ken på familjerätten. Det ska bli intressant. Inte för att jag tror att det blir någon hetsig diskussion för han jamar med i det mesta men håller sedan inte vad han lovat. Det ska bli intressant att se om han kommer att följa ett avtal som skrivs där eller om han skiter lika mycket i det som i de avtal vi skrivit tidigare.

Annika ska till optikern också. Hon är tydligen grymt närsynt. Det hade jag ingen aning om… Där ser man… eller så inte.