Jag ringde på kvinnokliniken och hade laddat ordentligt för att argumentera mot piller i pruppen. Jag var helt inställd på att det skulle bli diskussion om det hela och hade tänkt fråga om de inte respekterade medlemmar av jehovas vittnens krav på att slippa blodtransfusioner också. Visst de vägrar av religiösa skälv men min övertygelse om att piller i pruppen är fel är lika stark som deras övertygelse. Så jag ringde och sa att jag inte vill ha diklofenaken som supp utan per oralt. “OK, det går bra”, sa kvinnan i luren utan någon som helst tvekan. Snopet… som jag hade laddat.

Jag fick något slags hjärnsläpp på affären här om dagen. Jag skulle köpa ett frimärke och det är ett smärre h-vete att komma ihåg det när man står vi kassan och betalar men jag kom faktiskt på det när jag stod i kön så jag tänkte “frimärke” ända tills kassörskan frågade “Var det bra så?”. Då hände något märkligt. Jag tänkte frimärke men på vägen mellan hjärnan och munnen blev det något fel så jag sa “Nej, jag skulle vilja ha ett myggbett också”. Ett myggbett??! Vad kom det ifrån?? Jag hade tänkte “frimärke” hela tiden och inte det minsta lilla mygga. Fattar ingenting… Det gjorde inte kassörskan heller men de hade inga myggbett hemma för tillfället.

Barnen har skolavslutning den 14 juni klockan 18 och de bad mig ringa till Ken och säga att de vill att han och syskonen är med. Så jag ringde honom. Jag sa att de förstår om han inte kan ta syskonen med sig för de är ju rätt små, 2 och 6 år, så det blir ju lite sent för dem. Ken sa varken bu eller bä och när jag frågade om han tänkte komma eller inte sa han att han nog trodde att han skulle komma. Han måste väl fråga Barbie om lov först antar jag. Jag tror faktiskt inte att han får. Hon vågar nog inte släppa iväg honom själv utan att han har syskonen som förkläde. I värsta fall fixar de barnvakt så att hon kan följa med. Annika och Tommy vill absolut inte att hon är med på deras avslutning så jag måste nog påminna honom om att det endast är han och syskonen som är inbjudna.

Har grubblat mycket på Barbie sista tiden. Det stör mig att en enda människa kan ställa till så mycket elände och lidande för så många för en sådan skitsak. Det är inte bara Annika och Tommy som förlorat sin pappa på grund av henne, farmor mår dåligt över det hela, farfar är förbannad på sin son och fastrarna är besviken på sin bror. Allt för att jag har något som Barbie vill ha - några år med Ken innan de träffades.

Hobby-Freud, dvs moi, har analyserat situationen och kommit fram till följande; Mina år tillsammans med Ken - dessa år hade hon hellre sett att han hade gett henne så därför försöker hon utplåna alla spår efter dessa år, dvs relationen med barnen. Har han ingen relation med sina första barn så är det nästan som de inte existerar och finns inte de längre så är det som om åren med mig aldrig existerat. Hon har däremot inget som jag vill ha vilket nog ger mig ett övertag, därför tror jag att hon intalar sig själv att hon nog egentligen har något som jag vill ha - Ken - för att hon ska tycka att hon hamnar på samma nivå som jag och därigenom har hon i sin sjuka hjärna skapat en anledning att vara svartsjuk.

Hur man än vrider och vänder på det så har hon problem, stora problem, och jag kan inget göra eller säga för att hon ska låta Ken ha en någorlunda normal relation med sina barn igen. Surt.

Annika vill gå ner i vikt. Hon har lite mage och har komplex för det. Hon säger att ingen kille vill vara tillsammans med henne för att hon är tjock. Så tjock är hon faktiskt inte men nu har hon börjat visa en del tråkiga tendenser. Bland annat är hon stolt om hon klarat av att låta bli att äta skollunch. Jag sa att jag kan hjälpa henne bort med magen men då måste hon äta det jag säger att hon ska äta och röra på sig mer. Det gick hon med på så nu är det grönsaker, magert kött och promenader som gäller. Slut på kakor, såser, mackor, hamburgare! Hon har faktiskt varit jätteduktig. Hon som normalt sett ger upp så fort det tar emot minsta lilla har bett om wok (som hon vägrat smaka tidigare) och gått promenader med mig både måndag och tisdag. Rundan vi går är 6,5 km och tar 1 timme och 15 minuter att gå så idag skulle vi inte hinna för hon har ridning. Jag sa att det gjorde inget för hon får motion av ridningen men hon gick rundan själv innan jag kom hem från jobbet. Hoppas det håller i sig så hon får bort kulan så hon slipper lida över den. 

Jag ska på äggledarundersökning nästa onsdag. De ska ge mig supp diklofenak, pumpa upp koksalt och ultraljudskontrastmedel i livmodern och kolla att äggledarna är ok med ultraljud. Kul… det är Carl som inte kan få barn men det är jag som får utstå allt helvete. Svälta ner mig 20 kilo och spola livmoderna kan jag väl leva med men jag ska fan i mig inte ha något jävla piller uppkört i pruppen!!! Det finns inte på kartan, jag gör det bara inte! Då skiter jag hellre i allt vad smärtstillande heter och det spelar ingen roll som de kör upp taggtråd eller högtryckstvättar livmodern med kokande lut - JAG SKA INTE HA NÅGOT I ARSLET!!!

Dagen efter ska jag göra rotfyllningen. Byta liv nästa vecka någon?

Djävulskt irriterande! Jag hade skrivit en lång uppdatering som jag hade sparat och öppnat flera timmar senare och fortsatt på. Sedan skickade jag ut den på nätet… trodde jag. När jag nu kollar så finns den bara inte och inte ser det ut som den någonsin funnits heller. *suck* Jaja… får väl dra den korta versionen så för jag ids inte skriva allt igen.

Länge sedan jag uppdaterade för Carl har varit här. Gör annat än att sitta vid datorn då. Bland annat åkte vi till ikea och jag unnade mig själv att shoppa loss för det var min födelsedag. Hela 365 kronor slutade den notan på trots att jag faktiskt köpte allt jag ville ha som fick plats i bilen.

Har varit på fest. Alla anställda var bjudna. Jag träffade en klasskompis från högskoletiden. Hon var tillsammans med en kille som spelade i bandet så hon och hennes väninna var där trots att de inte jobbar på samma företag som jag. Vi uppdaterade varandra på vad vi gjort de senaste åtta åren och jag skröt upp Carl och sa bland annat att han är en av de 300 intelligentaste i Sverige. Klasskompisen sa att då passar vi väl bra ihop. Jag fattade nada så hon sa att det var allmänt känt i klassen att jag var smartare än de flesta - jag gjorde inte mycket väsen av mig men det märkes att jag var ovanligt intelligent. Jaha… jag tycker att jag var gapig, flamsig och ställde dumma frågor.

Kemisten på mitt jobb är bekant med en annan av mina gamla folkhögskoleklasskompisar (jättelångt ord). När hon fick veta att kemisten jobbade tillsammans med mig hade hon sagt att jag var den intelligentaste människan hon hade träffat. Jag måste ha glimtat till mer än ofta när jag gick på folkhögskolan…

Hur som haver… på festen var medelåldern 50+ och det dansades styrdans till allt som spelades, även till låtar som Robbie Williams “Let me entertain you”och  Deep Purples “Smoke on the water”. Bara för att killarna i coverbandet inte skulle känna att de spelade på PRO, för min gamla klasskompis skull och bara därför att så radade vi upp oss, klasskompisen, hennes kompis, två kollegor till mig och jag, framför scenen och apade oss järnet. Vi vickade på höfterna, skakade boobarna och vevade med händerna i vädret i värsta groupiestil. Vi kastade oss på knä allihopa och headbangade också varpå en annan kollega kom fram och tog mig i armen. Hon sa inget men hennes blick sa “Nu har vi nog fått i oss lite för mycket att dricka, lilla gumman”. Jo, jag kan tänka mig att vi såg betydligt fullare ut än vi var så det lär väl snackas en hel del på jobbet imorgon.

ag fyllde år igår och Carl har inte visat på minsta lilla sätt att han kommer ihåg detta. Igår när jag pratade med honom i telefonen så började han (som vanligt) “dryga sig”. Det är förövrigt hans sätt att skämta. Han sa att jag hade en begränsad förmåga att lära. Jag svarade att han är den sista som ska yttra sig om andras förmåga att lära när han bevisligen inte har den mest basala kunskap om mig trots att vi varit tillsammans i sex år. Han sa att han hade alldeles tillräcklig kunskap om mig och lät sig förhöras. Jag frågade vilken färg som är min favoritfärg och han svarade blått utan att tveka. Jag frågade vad Mor henne som ogift och han svarade Brandt utan att fundera. Jag frågade när jag fyller år och han svarade rapp att det gör jag den 20 april. Där tystnade jag och trodde att polletten skulle trilla ner men det gjorde den inte. Inte det minsta faktiskt så samtalet fortgick utan att han fattat vart jag ville komma.

Så småningom frågade jag om han var korkad eller trög. Inget av det, svarade han. Då frågade jag vilket datum det var. Han tystnade, drog efter andan och svor… Då trillade polletten ner. Hans ursäkt var en av de sämsta, han sa att tiden gått så fort att han inte märkt att det är vår. Nähäpp, vad trodde han att det var för årstid då? Och varför bytte han till sommardäck på bilen för tre veckor sedan om han inte trodde att det var vår?

Ja, så nu har han skitit i det blå skåpet och den skiten kommer att ligga där och stinka tills han köpt glitter till mig i födelsedagspresent!

Idag fyller min första sambo år. Det är 17 år sedan vi flyttade ihop. 42 blir han. Grattis på honom då.

Jag hatar att surfa med modem. Att ladda aftonbladets sida tar en evighet. 10 saker jag hinner göra innan aftonbladet har laddat klart;

1. Plocka ett ögonbryn.
2. Tömma diskmaskinen.
3. Värma en kopp te i mikron och göra mackor.
4. Bajsa.
5. Tömma sophinken och dra ut soptunnan till vägen.
6. Sätta mig i soffan, fastna i ett tv-program och glömma att jag är uppkopplad.
7. Ångra mig och välja något annat tidsfördriv än aftonbladet.
8. Vattna alla blommor i hela huset.
9. Åldras.
10. Uppdatera dagboken.

Jag vill ha bredband igen…

Så har jag varit till tandläkaren och rensat ur tanden. Visste inte att den ska rensas först och att man sedan ska gå omkring med kalkpasta i tanden i två-tre veckor innan tanden rotfylls. Men nu vet jag. Helvetet, vad ont det gjorde att rensa tanden! Jag kände inte just något under större delen av proceduren men då och då ilade det till så jag nästan kröp baklänges ur tandläkarstolen. Jag låg och spände mig så jag drog på mig huvudvärk. När jag kom hem gick jag och lade mig för att vila och sov i tre (!!) timmar. Ändå somnade jag i vanlig tid på kvällen. Det där var lite för spännande för mig.

Jag har sökt rekryteringsbidrag. Det kan man få om man riskerar att bli arbetslös. Jag tycker väl inte att någon sådan risk finns men kvinnan jag pratade med sa att har man ett jobb så kan man förlora det och eftersom jag har fast arbete så riskerar jag att bli arbetslös… logiskt? Nä… Hur som helst så sa hon att rekryteringsbidrag delades ut ganska frikostligt så kanske kan det finansiera mitt tjänstlediga läsår på folkhögskola. 2135 kronor i veckan får man om man har tjänat över 16 000 senaste året och 194 kronor i tillägg om man har barn. Det är skattefritt också så det blir faktiskt mer pengar än jag skulle ha fått om jag blivit beviljad friår.

Facket ska tydligen bråka om att arbetsgivaren nekar friår. Kanske ger sig arbetsgivaren så småningom. Kanske söker jag friår igen då. Vi får se.

Hon som gör mina naglar ska på ögonfransförlängningskurs. Tydligen kan man klistra fast långa fransar på sina befintliga. De sitter tills originalfransen trillar loss. Det måste jag prova! Jag har mörka och täta men ack så korta. Fast det är nog dyrt.

Grannens katt, Raven (engelska för korp), har fått ungar. Det är andra kullen på fyra månader… aj, aj, inte bra. Nu ska hon steriliseras så hon slipper fler bebisar. Hon är mager som en skrika, stackars “Räven”, för ungarna har sugit ur henne allt hull. Sex stycken små kattkräk blev det, fyra svarta och två svartvita. Vi tror att det är fem honom och en hane men de är bara två-tre veckor så det är svårt att se och de skriker som (k)attans när man vänder på dem för att kika. Ibland försöker de fräsa åt en. Man blir inte så rätt då…

Carl frågade vad grannen gör av dem om ingen vill ha dem. “Det vill du inte veta”, svarade jag. Jag har på känn att vi kommer att ha en till katt i huset om fem-sju veckor… Men fördjävla söta är de.

 Jag vet inte om jag riktigt litar på min tandläkare. Ifjol (tror jag det var) fick jag en infektion i käken efter en förkylning. Vårdcentralen skickade mig till tandläkaren och tandläkaren sa att en tand skulle behöva offras. Konstigt nog inte tanden som satt i käken där infektionen fanns utan tanden mitt emot. Ja, ja… han må väl veta bäst, tänkte jag och lät tandläkaren dra en frisk visdomstand. Det kändes knappt och infektionen försvann.

 Nu har jag haft problem med en tand i flera månader. Det ilar i den och jag var bombsäker på att jag hade ett hål stort som Lummelundegrottorna. Ringde tandläkaren och berättade detta så jag fick en tid. Väl där hade jag förberett mig på det värsta men tandläkaren hittade inga hål. Han såg inte heller något mysko på röntgenbilderna. Jag har alltså en hypokondrisk tand… typ. Tandläkaren sa att jag hade en stor fyllning i den tanden som visserligen var gammal men nerven kan ha blivit irriterad av den. Han sa att jag skulle höra av mig om det blev olidligt.

 Nu har det blivit det tycker jag. Om jag råkar bita med den tanden, om jag sätter ner fötterna hårt (t ex på step-up eller aerobicspassen) i backen, om jag studsar runt på en hästrygg så börjar tanden ila som satan. Ilandet sprider sig till hela ansiktshalvan och kan hålla i sig i upp till 20 minuter. Då kan jag inget annat göra än att vara alldeles stilla med halvöppen mun och sakta dregla tills det gått över.

 Så jag ringde tandläkaren idag igen och förklarade problemet. Han sa att jag förmodligen har en liten infektion i tanden och att tanden har fått högt blodtryck. Detta avhjälps med att dräpa den… alltså rotfylla. Jahapp… så jag har högt blodtryck i tanden. Visst, det låter ju rimligt… Imorgon ska jag dit ock dräpa tanden. Vi får se om jag, med min tandläkarskräck, överlever det.

Hmm… 

Skulle göra en sökning på google och jag har funktionen komplettera automatiskt (eller vad det heter) aktiverad så när jag började knappa in mitt sökord ploppade ord som tidigare matats in upp. Orden var sådana att jag hajade till. Jag kollade vilka ord som sökt på och de jag definitivt inte själv sökt på var:

knulla
bröst
bröstkanser
cecilias pattar
fitta
hora
hora gökar
kuk
kåt
marias musar
marias tuttar
maris musar
naken nina
nakna killar
nakna playboy
nakna tjejer
när man gör barn
porr
porr nina
samlag
sex
sex tidning
sexig
sexig nakna killar
sexig nakna tjejer
sexigt
snopp
snygga tjejer
stora bröst
stora bröst nina
suga kuk 

Jag undrar vilka Nina och Mari är… Tog ett snack med båda barnen och Annika erkände utan omsvep att hon gjort “snuskiga sökningar”. Jag sa att hon skulle söka på ordet “hunk” om hon vill se nakna killar. Tommy erkände inget men han såg mest skyldig ut av dem båda. Ja, ja… jag sa att han fr väl söka på vad han vill bara han inte laddar hem något från de sidorna han får upp på sådana sökningar och det lovade han att inte göra. Har också talat om för dem hur cancer stavas…

Humor! 

Carl har en tendens att skylla allt på mig, även då det helt uppenbart är hans fel vill han gärna vrida och vända på det så att det är jag som egentligen orsakat det. Bästa (sämsta) försöket kom i måndags. Han skulle ge mig pengar innan han åkte iväg till sin hemstad på morgonen men han glömde det. Jag tänkte inte heller på det och det var ingen större summa så jag kom inte på det senare heller. När jag pratade med honom på kvällen kom han på att jag inte fått pengarna så han utbrister “Du glömde få pengarna!”. Eller hur…? Om han ber mig väcka honom och jag inte gör det ska jag då sedan säga “Du glömde bli väckt”? Han e som skojig min Gubbe…

Var på kvartsamtal på barnens skola i måndags också. Där kom kvällens andra obetalbara kommentar. Fröken frågade hur mycket jag hjälpte till med läxläsning och jag svarade att jag inte hade tid att sitta med dem hela tiden utan de fick fråga om de körde fast. Fröken (två år yngre än jag) sa att hon förstod att jag som ensamstående hade mindre tid för sådant. Jag sa att om två månader blir jag sambo på heltid eftersom Carl avslutar studierna då. “Men vad roligt”, sa fröken varpå hon vänder sig mot Tommy och säger “Det ska väl bli spännande att lära känna en ny?!”. Tommy såg ut som en fågelholk och jag sa att de har ju känt Carl i sju år. Fröken insåg väl hur fånigt det låtit så hon försökte släta över med “Jo, det är klart. Han har väl varit och hälsat på några helger? och jag svarade att det har nog blivit mer än bara några helger. Det lät som fröken trodde att lördagsragget från krogen skulle flytta in…

Restaurangen på jobbet har fräschat upp lokalerna. Under nyinvigningsveckan fick man en gratis lunch valfri dag och underhållning till lunchen. Man kunde lämna in förslag på en veckomatsedel och vinnaren skulle få en vecka uppkallad efter sig samt gratis lunch hela veckan. Gissa vem som vann?!! Restaurangen har marinatema och första veckan var personalen utklädda till sjörövare och mitt förslag är inspirerat av detta.

Har kluckat gott åt det farmor sa i förrgår. Pratade med Spättan om Barbies lilla dramauppvisning och hon tror att Barbie lämnade bordet och gick på dass för att “arbeta upp” tårar och att det hela var just en uppvisning för att få sympati och medlidande. Kan man vara så blåst att man blir bjuden på middag av svärmor och på middagen sedan klämmer fram en tår för att man säger sig vara sårad av svärmor för att hennes barnbarn med mor också finns i huset? Kan någon så kan Barbie. Det hela slog i alla fall kraftigt slint för henne. Inget medlidande fick hon, snarare tvärt om, istället gick sympatierna till mig - det hemska monstret - som egentligen inte märkte ett skvatt av det hela.

Vad jag dock inte alls kluckat gott åt är att det kan gå illa om farfar förargar Barbie. Farmor sa att farfar ska “ta Barbie en vända” vid tillfälle och säga henne ett sanningens ord om vad alla tycker om att hon styr och ställer. Om Barbie tar riktigt illa vid sig av det skulle hon kunna bestämma sig för att klippa banden med farfar och farmor. Ken, som redan har bevisat sin lojalitet mot Barbie genom att svika sina barn, skulle säkert välja Barbies parti före sina föräldrars i det läget. Det i sin tur skulle betyda att Annika och Tommy inte får träffa sina syskon mer eftersom enda stället de träffas på numera är hos farmor och farfar. 

Har fått besked om friåret nu. Arbetsgivaren hade beviljat, arbetsförmedlingen hade beviljat, de hade hittat en lämplig vikarie som godkändes av både arbetsgivaren och arbetsförmedlingen. Helt plötsligt upptäckte arbetsgivaren att det finns något som heter LAS och att om man vikarierat i ett år blir man inlasad och har förtur till långtidsvikariat så då fick de kalla fötter. Alltså blev jag nekad friår… Av de ca 2000 anställda på företaget har många haft friår, ca 15 av de som vikarierat för dem har blivit inlasade och arbetsgivaren har inte haft synpunkter på det förr men när jag vill ha friår så blir det annat ljud i skällan. Arbetsgivaren har beslutat att aldrig mer bevilja friår till någon. När arbetsgivaren är rädd för LAS drabbas jag av LAD (lagen om alltings djävlighet).

Fixar inte att jobba just nu av många skäl - arbetssituationen är inte trevlig, en kollega glider runt på jobbet och beter sig som drottningen av Saba, är arrogant och nedlåtande behandlar mig som hennes lilla efterblivna hjälpreda och gör själv inte ett jävla smack förutom att ha sönder saker och störa andra i arbetet, en annan kollega sitter helst och läser sportsidorna på aftonbladet.se hela dagarna men tvingas han (låtsas) arbeta så fuskar han så förbannat att det ändå slutar med att jag får göra om allt. Det är möjligt att de inte är så hemska som jag uppfattar dem men jag mår skit och orkar inte med dem. Inte heller orkar jag med att allt jag så småningom vågar hoppas på går åt helvete.

Jag ska ta reda på vad det finns för andra möjligheter att finansiera studier. Finns det inga andra möjligheter eller blir jag inte beviljad tjänstledigt ens så måste jag nog överväga att säga upp mig trots allt. Nä, jag är inte speciellt positiv idag.

Otrevlig är jag också som inte tagit mig tid att tacka Tette för de skitsnygga banners som hon gjort till mig. När jag inte får tummen ur själv så… *skäms*.