Farmor fyllde år förra veckan så barnen och jag åkte dit för att gratta henne igår. Fastrar och ena fasterns pojkvän kom också. Ken och Barbie kom på tal då och då och, kanske uppfattar jag saker och ting på ett visst sätt för att jag vill att det ska vara så, men jag tyckte att det mesta som sades om Barbie hade en negativ ton. Bland annat kom hennes frisyr på tal. Hon har superkrulligt hår men han börjat platta till det med plattång. Farmor och Annika pratade om det (jag var deltog inte i diskussionen så jag påverkade inte tonen) och farmor sa att när Barbie har krulligt hår syns det inte hur ojämnt klippt det är men när det är rakt är det tydligt, att hon hade matt och glanslöst hår och att det inte såg naturligt ut utan mest liknade en peruk.

Finn och Fiffi är lite speciella. Det lät som de ansåg att Barbie orsakat, uppmanat, frammanat deras… hm… problem skulle jag nog kalla det. Finn är rädd för det mesta - djur, radiostyrda bilar, saker som låter etc. Farmor berättade att om hon använder sina bestick till att skära upp maten åt Fiffi så vägrar hon äta sedan eftersom maten blivit äcklig när någon annans bestick vidrört hennes mat. Det spelar ingen roll om farmor inte använt sina bestick alls utan först skär upp Fiffis mat för hon äter bara inte om någon annans bestick varit i hennes mat. Får hon en skinkskiva som är trasig och inte helt rund och hel på mackan så äter hon inte mackan förrän hon fått en ny skinkskiva.

Fastrar, pojkvän och farmor började prata om att Fiffi vägrar visa sig i bar överkropp för att hon inte vill visa tissarna för någon. Ungen är 6 år och har de senaste åren använt top under tröjorna och beter sig om hon vore betydligt äldre och utrustad med bröst. Pojkvännen utbrast något upprört “Det är något fel på den där ungen, hon behöver en psykolog. Hon behöver fyra!” och faster spände ögonen i honom och sa hans namn i en menande ton medan hon kastade en blick och “hintade” med huvudet åt mitt håll och han tystnade direkt. Fick en känsla av att hon uppmanade honom att inte prata om det på det viset inför mig. Kanske för att inte jag som utomstående ska för höra vad som sägs om Barbie inom familjen, kanske för att inte ge mig vatten på kvarn för de vet nog vad jag tycker om henne.

Sedan kom herrskapet Ex också. Barbie med sitt fula hår… Det var verkligen inte vackert. Hon hade plattat det mesta av håret men inte kommit ända in mot huvudet då där krullade sig håret så skallen såg stor ut på något konstigt sätt. De såg ut som hon hade en hårig hjälm på sig som det hängde långa, stripiga testar från. Så hidöst ful människan är! Det får mig att fundera över om hon fått ett sådant anskrämligt fult yttre för att hon är en så ful människa. Eller har hon blivit som hon har blivit för att hon är så ful? Eller skulle jag inte tycka att hon vore lika ful ifall hon inte hade varit totalt felkopplad i skallen? Tja… livets stora mysterier… Ruggig är hon i alla fall. Vi fotade lite och foton på den elaka styvmodern finns på hemliga sidan.

Carl sa något för ett tag sedan som fick mig att tappa all tro på honom. Det var en morgon när vi skulle åka iväg till jobbet, han praktiserade i samma samhälle som jag jobbar i så vi samåkte. Som vanligt så hade han legat och dragit sig in i det sista så när han fick sig upp ur sängen var det bråttom. Han rafsade ihop sina papper, sin väska och någon slags frukost och tog med sig det till bilen. Min bil hade ett halvtomt däck så vi skulle ta hans och han skulle köra.

Han tyckte att jag skulle hålla i hans väska, en flaska med oboy, en läskedrycksflaska, en godispåse och en del annat vilket inte jag klarade eftersom jag bara har två armar. Jag humpade bak hans väska till baksätet vilket tydligen var det otrevligaste jag hade kunnat göra. Han blev helt skogstokig och började mata på om mitt dåliga morgonhumör (??) och hur sjuk i huvudet jag är. Jag förklarade att jag inte ville diskutera när han var på det humöret och att han borde dämpa sig för granntanten gick på vägen och stirrade men han gapade på. Fraser som “Vem tror du att du är?!!” och “Du förstör mitt liv!” sades… Vidhöll att jag inte ville diskutera när han var på det viset.

Han sa att han skulle skjutsa mig till jobbet men sedan fick jag ta bussen hem. Jag påpekade att det inte går några bussar hit där vi bor och att han fick lov att hämta mig eftersom han lovat det. Då kläckte han ur sig att det fanns löften han gett mig som han inte hade för avsikt att hålla. Han syftade på att han lovat att vi skulle försöka skaffa barn. Dittills hade jag hållit mig lugn med där brast det. Jag talade om för honom att det där var det i särklass lägsta han kunde ha sagt, att han var sjuk i hela huvudet som kunde kläcka ur sig något så djävulskt elakt. Jag minns inte allt jag sa men jag tror inte han fick mycket sagt och min ring åkte av. När tjejen som samåker med oss klev in i bilen sa han att vi skulle fortsätta diskutera sedan och sedan var vi tysta hela vägen till jobbet.

När vi har diskuterat att använda donator för att få barn han Carl sagt att han är rädd att jag ska använda det emot honom om vi blir ovänner. Att jag ska såra honom genom att säga att det inte är hans barn. Jag har förklarat att det är något som jag skulle ha kunnat göra mot Ken Ex eftersom Annika inte är hans biologiska dotter. Hon ser honom som sin pappa och så vitt jag vet så betraktar han henne som sin dotter. Hans föräldrar och syskon är hennes farföräldrar och fastrar både i hennes ögon och enligt dem själva. Om jag ville vara elak mot Ken genom att säga att hon inte är hans dotter är jag på samma gång elak mot A för att jag säger ju att hon inte har någon pappa. Hur illa jag än tycker om Ken så skadar eller sårar jag inte mina barn för att få in en pungspark på honom.

Innan Carl och jag ens hade barn på gång så var det ändå just detta han gjorde - använde barnet för att såra mig. Han har varit orolig för att jag ska göra något som han själv gjorde utan att blinka. Projicering… Han projicerar sina dåliga egenskaper på mig och litar inte på mig för att han tror att jag skulle göra/säga sådant som egentligen ligger i hans natur.

Det fick mig att fundera över episoden 2003… När han först inte kunde bestämma sig för om han ens var kär i mig och det tog flera månader för honom att känna efter men sedan blev så sjukligt svartsjuk, helt utan anledning, medan jag var i Turkiet så att han skrev ett långt brev och gjorde slut för att jag var så lösaktig och opålitlig. Lägger man ihop två och två där fick jag det till att han träffat någon annan och funderade på om han skulle lämna mig för henne (när han “kände efter”) och sedan fick dåligt samvete för att han varit otrogen och projicerade över det hela på sig så det i hans värld blev jag som hoppat över skaklarna eller åtminstone haft för avsikt att göra det.

Jag kan inte svära på att han varit otrogen fysiskt sett men jag är rätt säker på att han under en period för två år sedan haft känslor för någon annan.

Jo, ringen är på igen. Han hämtade mig på jobbet och hade en chokladask med sig. Blommorna var slut, sa han. Han höll med om att han hade gjort bort sig.

Det var extrapris på lösviktsgodis på Maxi. Det var krig på Maxi. Människor i alla åldrar, med sammanbitna miner och något vilt i blicken, kämpade om karamellerna och skoporna man öser upp dem med. Skoporna var hårdvaluta. Gav man sig in i folkhopen så kunde man inte längre röra sig åt vilket håll man ville. Man hade inget annat val än att flyta med flocken dit den rörde sig och knuffas fram och åter på ett omilt sättav de som gjorde tappra försök till att välja en annan färdriktning än flockens. En kvinna i 70-års åldern hade fått med sig en kundvagn in i det mycket begränsade utrymmet mellan lösviktsgodisväggen och frysdisken och den använde hon på ett tämligen burdust sätt till att röja vägen för sin gubbe som hade lyckas lägga vantarna på en skopa.

De flesta godislådorna var tomma och när personalen kom med två stora pallar med lådor för att fylla på anfölls de av godisgamarna. Personalen (två stycken killar) försökte fylla på men det var alltför fullt med folk vid godisväggen för att de skulle komma fram till den. Folk skopade godis ur de öppna lådorna medan personalen höll i den så de var ändå tomma innan de kommit sig fram till godisväggen. Godisgamarna rev och slet i burkarna som stod på de båda pallarna. Mycket godis hamnade på golvet under bataljen.

Personalen gav upp försöken att fylla på godisgväggen och började istället städa upp från golvet. De plockade godis som trampats på av åtskilliga fötter och samlade i tomma lådor. En personalkille ställde ifrån sig lådan med söndertrampade, smutsiga godisar medan han gjorde något annat och, vips, var den 70-åriga tantens gubbe där med skopan och skopade ner godiset i sin påse. Tanten blängde som en pitbull med pms med på de övriga godisgamarna medan hon höll den på avstånd med vagnen.

 Lösviktsgodis 2,90:-/hg.

Carola vann!! Fy satan är den mildaste kommentar jag kan komma på. En hel del grövre kommer helt spontant men jag håller inne med dem så att jag inte tvingas stänga sidan. Jag hoppas hon åker ut i kvalet så att hon får skämmas. Jag gillar inte Carola. Visst, hon kan sjunga men hur intressant röst har hon på en skala?! Kristallklar och tonsäker. Passar perfekt i kören på ett hallelujamöte men är så själlös och intetsägande. Ingen personlighet alls. Och hennes personlighet då! Jag menar hallå! Hon som viftar med bibeln i tid och otid borde ha läst några ord om korrelationen mellan högmod och fall kan man tycka. Och ett löpsedelsfnask är hon! Ömsom kvittrar hon glatt för pressen om sig och sitt privatliv och ömsom beklagar hon sig (i pressen förstås) om hur respektlös pressen är när de skriver om henne och hennes privatliv. Kicki Danielsson och Linda Rosing är två andra löpsedelsfnask som jag har väldigt svårt för. Helt otroligt hur en del människor prostituerar sig för några tusenlappar. Bläk! Hoppas det går åt flatters för henne så att vi slipper se hennes blekta grin och glittriga treenighets fejktatuering. Hur töntig var inte den då?!! Kristibrud-wannabe…

Om fel låt vann? Klart som fan! Rätt låt var inte ens med i melodispektaklet. Den är oftast inte med så varför sitter jag och ser eländet??

Mår oförskämt bra. Irriterar mig som fan på mupparna på jobbet men det är inget som sänker mig. Carls helomvändning förändrade vädret i min värld. Trodde inte att det skulle bli så markant skillnad i min stämning men det måste ju vara det som det hela beror på…? Men när man tror man ser ljuset så kan det vara skenet som bedrar. Vågar inte riktigt släppa loss glädjen helt, vågar inte hoppas fullt ut. 

Jag är hemma och jobbfri tidigt idag! 21.30 landade jag efter manikyr och ett spinningpass och har inget jag måste ta itu med. Det är fan första gången på lääääänge. Jag har aldrig somnat före 1 på natten på ett bra tag. Har suttit och slitit med hemsidor. Vi har skickat in en ansökan om att registrera firma men får ju aldrig besked. Vill ju veta om vi får heta som vi vill. Om jag inte hade varit så anonym så hade jag talat om vad firman ska heta och vilka sidor vi gjort men, men… om någon är intresserad så hojta i gästboken eller skicka ett mail. 

Tette Merio har artbestämt mig. Jag är inte alls en vädur som jag trott hela mitt liv utan oxe. Jaha… och hur är jag då? Jo då är jag tydligen så här;

Sådan är Oxen

Praktisk, tålmodig och principfast. Sätter stort värde på ägodelar som mark, konst och pengar. Oxen satsar mycket på heminredning, gärna lyxigt och det skall synas att det kostat. Oxen är inte så förtjust i förändringar, han/hon vill ha trygghet i det gamla invanda. Mat, konst, sång och musik är oxens stora intressen.
Ägodelar som mark och konst är inget jag värderar så högt, pengar är i och för sig bra att ha… Heminredning?! Jo, tjena… som det ser ut här så är det inte så troligt. Men vanemänniska är jag, kan stressa loss fullständigt vid förändringar.

Kärlek och relation: Godhjärtad, tillgiven och sensuell. Men stort ägandebehov gör honom/henne dominant och svartsjuka kan vara en negativ sida hos en oxe.
Nope, inte det minsta svartsjuk.

Bra yrkesval: Musiker, arkitekt, blomsterhandlare, börsekonom eller ekonom.
Ekonom!?? Jag är ju hopplös med pengar! Kan räkna kilon, meter, minuter, korvar eller vad som helst men när enheten blir kronor så räknar jag alltid fel.

Oxkvinnan är sentimental, besittande och medfött svartsjuk. Oxekvinnan vet vad hon vill ha, men hon är lika villig att ge som ta. Hon är praktisk, inte idealistisk och väljer sina älskare noga. Oxekvinnan klär sig med god smak men inte överdådligt. Hon älskar smycken och uppskattar lyx. En man som kan förse henne med pälsar, smycken och rikedomens synbara tecken, kommer att behålla hennes hjärta i evighet. Svaga och viljelösa män attraherar henne inte. Hon är en god matlagerska, bra sängkamrat och en god hustru. Kom i håg att hon förlåter aldrig otrohet.
“Väljer sina älskare noga”… det har jag inte märkt med tanke på de puckon jag haft ihop det med men man lär av sina misstag, sägs det, så jag är mycket vis… Jag är inte typen man kan köpa men ogillar faktiskt svaga och viljelösa män. Det var ju pga det jag tappade intresset för Ken Ex. Jag tror säkert att jag skulle förlåta otrohet. I alla fall om den enbart var fysisk.

Element: Jord
OK…?

Planet: Venus
Det låter ju… sensuellt…

Motto: Jag har
Har vaddå?

Positiva sidor: Lojal, följsam, praktisk
Kan stämma.

Negativa sidor: Gammaldags, tjurskallig
Gammeldags vet jag inte men tjurskallig kan jag vara. Mycket!

Idéella partners: Jungfru, stenbocken, kräfta
Carl är stenbock… någon att stångas med?

Stil: Elegant, enkel, exklusiv
Njae…

Färger: Blå, rosa, grön
Blått - ja men jag är fan allergisk mot rosa!!

Smycken: Jade, safir, smaragd
Kan jag hålla med om

Känsliga kroppsdelar: Halsen
Appselut!!

Kan bara konstatera att jag nog måste träna på att vara oxe. Efter att ha trott mig vara vädur i nästan 34 år stämmer jag mer in på beskrivningen av en sådan än så länge.