Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska summera året som ett bra år eller ett dåligt år. Det började hyfsat men det sista halvåret har gett en del otrevligheter. Just nu känns det som jag lever i ett slags vakuum och inte kan känna efter riktigt.

Årets tummar upp går till:

• Min viktnedgång. Det är trevligt att kunna gå på stan och kunna klämma sig i vanliga kläder, även om det är största storleken, istället för att måsta leta kläder på specialavdelningar för överviktiga. De kläderna är oftast både fula och svindyra.
• Carl. För att han står ut med mig trots allt…
• Mig själv för att jag börjat träna och dessutom gillar det.
• Carl för att han bara har en termin kvar innan han är färdig och vi kan flytta ihop på RIKTIGT!
• Mitt jobb för att de beviljat friår. Hoppas att arbetsförmedlingen också tycker att det är en fiffig idé.

Årets tummar ner går till:

• Ken och Barbie för att de är så exceptionellt dumma i huvudet. Ken för att han vägrar träffa barnen på deras villkor och Barbie för att hon får Ken att vägra träffa barnen på annat än sina villkor.
• Carls testiklar. Fan ta de obrukbara bihangen.
• Grinchen och hans familj. Bara för att de finns. Annika fick ett presentkort på 500 kronor på HM i julklapp och en sms-nyårshälsning av Patsy men det är, tack och lov, det enda vi hört av dem det senaste året.
• Den sura stämningen på jobbet. Man får tänka på vad man säger och till vem för allt feltolkas och skvallras om.
• Moder natur. Annika fick sin första mens dagen innan julafton. God jävla jul från moder natur… Biologiskt sett kan jag nu bli mormor.

Förhoppningar inför nästa år har de senaste åren varit att jag ska bli gravid. Den förhoppningen kvarstår. Carl har ändrat sig igen (hmm…) och säger att han vill ha barn men bara biologiska. Donator är på diskussionsplanet nu. Han är rädd att han inte skulle känna att det var hans barn om vi använde donator. Om någon känner till en blogg eller liknande där någon karl som blivit pappa med hjälp av donator skriver om sina tankar och funderingar kring detta så är jag hemskt tacksam för länk. Det är svårt för mig att tala om för Carl hur han kommer att känna inför ett barn som inte är hans biologiskt eftersom jag inte har några erfarenheter av det. Det är svårt för mig att prata om det överhuvudtaget eftersom jag mest bara bölar när vi ska diskutera barn.

Andra förhoppningar jag har är att livet ska bli stressfritt och behagligt, att pengar inte ska vara en huvudvärk, att barnen ska fortsätta trivas i skolan, med sina kompisar och med sig själva.

Nyårslöfte. Jag har slutat snusa, gått ner en massa i vikt och börjat motionera. Vad kan man ge för nyårslöfte när man är perfekt?!

Det är alltså Carl som inte har “bläck pennan”, varför vet vi inte men testiklarna producerar helt enkelt inget. Min ägglossning finns ibland och ibland inte men det är alla fall möjligt att få ordning på den. Vi skulle kunna få barn med hjälp av en donator men Carl var helt emot det och gjorde en helomvändning och sade att han inte ville ha barn överhuvudtaget. Jag bölade och han var obeveklig… som vanligt då.

Igår pratade jag med honom utan att böla. Lade fram mina argument och bad honom tänka över dem. Han sa inte så mycket när jag var klar men jag tror att det drog igång någon fundering på alternativ i alla fall. Argumenten;

• Om situationen vore den omvända och det vore jag som inte hade några ägg så skulle jag helt klart gå med på att använda en äggdonator. Barnet är visserligen inte mitt biologiska men Carl vill, trots min oförmåga, ändå ha barn med mig, han vill ha just mig som mor till sina barn, vilket skulle smickra mig.
•  Barnet skulle inte ha någon annan pappa än Carl. Om han vore styvförälder så vore “tjänsten redan tillsatt” men med en donator så finns det ingen annan pappa till barnet än Carl. En donator kan aldrig vara med och konkurrera om papparollen.
• Vilken klåpare som helst kan avla barn men det är en betydligt större bedrift att vara föräldrar och det är det inte heller alla som klarar.
• Carl vet inte om han skulle ångra sig efter barnet är fött och de skulle i så fall innebära lidande för både honom och barnet ifall han gjorde det. Jag vet inte någon (som är normalt sammansatt i skallen) som har ångrat att de skaffat barn och ska jag välja ett eventuellt lidande (hans och barnets ifall han ångrar sig) elle ett definitivt lidande (mitt och kanske också Carls om vi inte får barn) så väljer jag att ta chansen och hoppas på att Carl inte ångrar sig.
• Det är inte bara vi två som blir utan barn om han vägrar försöka på andra sätt. Barnen blir utan det syskon de skulle ha haft, Carls föräldrar får inte det barnbarn de skulle ha haft, hans syskon och syskonbarn får inte den brorsson/dotter och kusin de skulle ha haft.
• Han må tvivla nu på att han kan känna att barnet är has om vi använder donator men när de lägger en blodig, skrynklig, slemmig, ful, hjälplös, knösande klump på 3-4 kilo, vars hela existens är beroende av just honom och mig, i armarna på honom så kommer han att vara stensäker på att den ungen utan tvivel är hans och beredd att gå genom eld och vatten för att skydda det.

Så… vi sår se om han ändrar åsikt eller om han fortsätter hävda att ett barn som inte har hans arvsanlag inte kan bli hans barn.

Eftersom jag och livet inte är överens så skulle jag vilja ha tid för att göra upp med livet. Jag har lämnat in en ansökan om friår idag. Chefen lät positiv men jag vågar nog inte hoppas på något för då går det väl åt helvete…
 

Nu är det klart. Carl och jag kommer aldrig att få barn tillsammans.

I onsdags hade vi en tid hos läkaren. 600 kronor fick vi betala för att få veta att vi inte har förmåga att få gemensamma barn.

Dagen innan ville Carl prata med mig. Han berättade att han egentligen inte vill ha barn överhuvudtaget… någonsin. Varför säger han det nu?! Känner mig sviken av Carl… av livet. Jag försöker få honom att tänka om, tänka efter. Jag tror att han gör sitt livs misstag om han väljer bort barn för evigt. Att vi inte kan få barn tillsammans betyder inte att vi inte kan bli föräldrar tillsammans, det finns andra alternativ. Men han vill inte ha några alternativ, han vill inte ha alls.

Bebisen hittat här efter tips från Loggen.