Idag har ridklubben jag är med i haft Hästens dag och jag har varit med i gruppen som har varit ansvariga för denna dag. Det är ett magsår mindre idag men inom kort har jag blivit indragen i något nytt som jag kommer att stressa mig illamående över. Det är för mycket nu, ridklubben tar betydligt mer tid än jag egentligen kan ge (jag sitter i styrelsen), skolan har kommit igång igen vilket betyder att ett visst engagemang krävs där med bland annat eftersom föräldrarna står för städningen av skolan, på jobbet är det rena vilda western ibland eftersom de jag jobbar med inte drar helt jämnt och så har jag den “normala” cirkusen hemma med ungar som ska utfodras, skjutsas och servas på olika sätt, städning, tvättning, handling och hela konkarongen.

Jag har ständigt en känsla av panik i bröstet, måste hela tiden vara på alerten och älta “att göra”-listan i huvudet för att vara säker på att jag inte glömt något viktigt och glömmer gör jag ständigt. Kan fan inte hålla fast en tanke i mer än två minuter och när jag inser att jag glömt förvandlas paniken från en känsla till en slägga som slår mig i brösten gång på gång.

Carl är orolig för mig. Jag uppskattar inte hans sätt att visa sin oro för när jag berättar hur jag känner så säger han i princip att jag är sjuk i huvudet och “känner fel”, att han, som läkare på psyket, har haft många patienter som använt precis mina ord och att jag ska tänka och känna som han säger åt mig att göra. Jag hade hellre velat få lite sympati och förståelse än att bli sågad vid fotknölarna som psyksjuk men jag antar att han har rätt… fast det skulle jag aldrig erkänna för honom för som psykläkare tycker jag att han borde ha förstånd att uttrycka sig på ett mindre provocerande sätt.

Jag vet att jag tagit på mig mer än jag klarar men sedan snart tre år har jag tröstat mig med att jag snart ska vara gravid och då ska jag säga “tyvärr, jag är gravid så jag orkar inte”, “jag är ledsen men jag måste avsäga mig detta för vi väntar barn” och när vi fått barn skulle jag säga “har inte tid för jag har en bebis som behöver all min tid”. Jag skulle få vara ledig, inte ha något ansvar förutom för mig själv, mitt hem och mina barn. Jag skulle hinna andras! Men nu blir det inte så för jag fungerar inte. Jag är defekt. Jag kommer att drunkna kvicksand av stress.

Jag har inte mer att ge.

Satt på jobbet och såg en bil på parkeringen med lyset på. Tänkte göra en god gärning och meddela bilägaren detta så att han/hon kunde gå och slå av lyset innan batteriet tog slut. Gick till ett fönster nära perkeringen och antecknade bilnumret. Ringde sedan polisen för att kolla vem som stod som ägare på bilen. Enligt dem var det en äldre, ljusblå bmw som ägdes av Uppsala bildemontering. Det tyckte jag lät mycket märkligt eftersom bilen visserligen var äldre och ljusblå men den var väldigt lik en volvo och jag tror inte att Uppsala bildemontering har några bilar parkerade i norrland med lyset på. Kvinnan jag pratade med sade att det lät konstigt och ville veta vilken parkering den stod på, om den kunde ha stått länge och ifall jag trodde att registreringsskylten kunde ha bytts.

Inte blev jag klokare av det samtalet så jag gick ut för att kolla närmare på bilen. Då såg jag att jag uppgett fel reg-nummer. Jag hade sagt x istället för k så jag ringde upp och uppgav det rätta reg-nummret. Av ca 2000 anställda på företaget så tillhörde bilen faktiskt en som jag fikar med så jag berättade för honom att han glömt lyset på… och att om polisen stod och glodde på hans bil när han kom ut så var det mitt fel.

Utredning om barnlöshet börjar nästa vecka.  Precis som jag misstänkte så vägrar Carl lämna spermaprov. Jag har sagt att jag kan gå dit med det men han vill inte ha sitt namn i det sammanhanget några journaler eftersom han ska jobba inom sjukvården. Han är rädd att det ska skvallras om honom…

Under semestern har min onda hals blivit bra. Efter två dagar på jobbet är den ond igen. Hela storyn; Jag hade utslag i ansiktet och kliande ögon vilket jag misstänkte berodde på jobbet så jag beställde tid hos företagsläkaren. Jag missade tiden eftersom jag blev förkyld och var hemma just den dagen men fick en ny tid någon vecka senare. När jag då äntligen fick träffa läkaren har alla mina besvär försvunnit så det fanns inget att visa upp. Jag fick dock en remiss till en allergikoll som jag ännu inte varit på.

Ett par veckor efter jag varit hemma pga förkylning fick jag ont i halsen och trodde därför att förkylningen var på väg tillbaka. Den kom aldrig tillbaka men ont i halsen hade jag jämt så jag sökte läkare för det. Han hittade inget fel utan gav mig en remiss till öron-näsa-hals men dit har jag ännu inte varit. Under semestern försvann mitt halsonda men nu har alltihop kommit tillbaka. Ont i halsen, svid längst upp i bröstet vid inandning, huvudvärk och “tunga” ögon, trött, lätt illamående och känsla av att något som har fastnat i halsen i struphuvudstrakten och känningar av bihålorna.

Antingen är jag undermedvetet så missnöjd med jobbet att jag utvecklar alla dessa symtom utan att det egentligen finns något fysiskt fel eller så finns det verkligen något på jobbet som jag inte klarar av. Vi har en luftkonditionering som är rätt häftig. Den håller temperaturen konstant på 20 grader för att vår apparat kräver konstant temp för att fungera så luftkonditioneringen är rätt “aggressiv”. Apparaten genererar en hel del värme så det blåser ordentlig väldigt kall luft mellan varven. Jag undrar om det är det mina luftrör inte längre pallar.

Jag och barnen shoppade igår. Å, vad kul!! De pekade och jag betalade. Det är inte ofta man har råd att handla på det viset och barnen tackade och tackade hela tiden. Det blev: en fiskelåda med massa drag, tafsar och pinaler åt dem båda, fotbollsskor åt dem båda, golfbollar och peggar åt Tommy (han har ju fått en golfsett också), benskydd åt Annika, tre par jeans till Annika, ett par jeans till Tommu, två två uppsättningar bh med matchande trosor åt Annika.

Det är hennes fösta bh… AA-kupa. Hon har pratat om att en del klasskompisar har bh och att det inte är snyggt och förmodligen obekvämt också men så kom det en antydan då och då om att det gjorde ont i brösten (det lilla hon har) när hon cyklar i ojämnheter eller springer. Jojo… så jag frågade om hon ville att jag skulle köpa en bh och det ville hon. Hon tyckte att jag skulle köpa två så att hon kunde ha en på sig och en i tvätten. När vi kom hem skyndade hon sig upp på rummet och tog på den ena och nu är hon mäkta stolt i sin bh och nya jeans.

Idag får jag och Carl tillbaka på skatten. Jag får tillbaka drygt 18 000:-. Har gjort avdrag för resor till jobbet och en lägenhet som jag sålde med förlust så jag hade faktiskt väntat mig mer. Carl hade bytt adress så att vi officiellt blev sambos 1 juli ifjol. I och med detta skulle han få göra avdrag för dubbelt boende alternativt för resorna till jobbet på helgerna i Umeå. När hans deklaration kom i våras visade det sig att adressändring hade sjabblat så han hade inte alls fått vad han beställt, adressändring utan eftersändning, utan helt tvärt om, eftersändning utan adressändring. Han ringde skattemyndigheterna och frågade var han skulle göra, det var ju en hel del avdrag han nu skulle gå miste om. De lät inte så positiva men sa att han kunde försöka förklara det i deklarationen och försöka göra avdragen. Han gjorde så men vi förstod ju att de inte skulle köpa det.

Han hade förväntat sig att få tillbaka mellan 2000 och 4000:- men någon på skattemyndigheterna måste ha haft medlidande med honom för han får tillbaka drygt 12 000:-. Gissa vilka som ska shoppa loss imorgon!!

Jag har redan beställt ett badkar. Tommy har kommit på att han vill börja spela golf så jag har köpt ett begagnat golfset till honom. Mor och jag ska också gå ihop och köra en kanot till honom. Annika påpekade att hon fick en massa dyra saker som ridläger, ridutrustning och lektioner medan vi inte alls lade ut lika mycket pengar på Tommy vilket hon tyckte var orättvist. Det ni, det är syskonkärlek det! Det han allra helst vill ha är en kanot men han förstår att jag inte har råd att köpa någon så han tjatar inte om det men jag vet att han drömmer… Nu har vi bestämt att han ska få det i alla fall men han vet inget ännu. Det ska bli kul att se hans min.

Förfrågan om bredband, ja… Jag skrev aldrig vad jag svarade. “Jag är djävulskt intresserad!” ringde jag och sa.

Egentligen borde jag skriva en bantnings-dagbok för det finns en hel del att berätta om och kring det… men jag är allt för matt pga. av näringsbrist för att orka göra det.

Carl skulle aldrig i sitt liv banta. Det är nog under hans värdighet. Däremot händer det att han “deffar” för att minska underhudsfettet. Det är säkert någon fundamental skillnad mellan att banta och att deffa (typ som mellan att skriva dagbok på nätet och att skriva blogg) men jag är nog allt för obegåvad, eller cerebralt underutvecklad som Carl skulle kalla det, för att förstå skillnaden. Just nu har mina hjärnfunktioner dragits ner till sparlåga pga näringsbristen ändå så…

Idag har jag inte hunnit varken väga mig eller äta. Idag är egentligen fortfarande igår för klockan är mitt i natten och jag har inte orkat gå och lägga mig. Är för matt pga. näringsbristen.

1,6 kg lättare än för tre dagar sedan. Om det är 1,6 kg fett eller vatten mindre må vara osagt men jag är i alla fall 1,6 kg lättare. Fick veta att min våg visar ungefär tre kilo för mycket så med nya vågen (som egentligen är en gammal skolhälsovårdsvåg) är jag 4,6 kg lättare.

Vad är en blogg? Vilka sidor kan kalla sig en blogg? Är detta en blogg eller är det någon skillnad på dagböcker på nätet och blogg? Bara en fråga… Det svämmar över av diverse bloggportaler och sånt man kan anmäla sin blogg till men kan jag göra det? Är min ventil bloggig nog?

Igår fick jag en förfrågan ifall jag skulle vara intresserad av bredband. Det blir i så fall trådlöst bredband och kommer att kosta 2500:- eller 4500:- beroende på hur mycket kommunen skjuter till och fasta avgiften blir 199:- eller 299:- beroende på vilken överföringshastighet man vill ha.