Vi har haft ett foto av hela familjen Ex på anslagstavlan. Fotot togs när Finn var nyfödd så han är ju förstås inte så lik sig. Dessutom är Barbie med på fotot och varför ska hennes fula nuna hänga på anslagstavlan i vårt kök för när varken barnen eller jag skulle ens spotta på henne om hon brann?! Så jag skulle leta fram ett annat foto med bara småsyskonen och Ken på. Ett någorlunda hyfsat foto hittade jag men det var så mycket trams i bakgrunden så jag raderade bakgrunden och lade in annat som färger som tonar över i olika nyanser, mönster och annat som är trevligare att ha i bakgrunden. När jag satt och lekte med fotot av Ken och småsyskonen kom jag på att jag bara måste prova att lägga in ett annat foto som bakgrund så jag gick och fotade det jag ville ha i bakgrunden och testade. Jamen visst funkade det!!

Så nu har jag ett foto av Ken när han har sina två yngsta barn i knäet och samtliga sitter i min säng. Fatta om Barbie skulle “råka” se det fotot!  Finn har bara varit hit en gång och då var han fyra månader. På fotot är han 11 månader så Barbie skulle säkert tro att Ken smitit hit utan hennes vetskap. Min sänggavel syns tydligt i bakgrunden också och ett par kuddar sticker upp bakom ryggen på Ken. O, vad det är frestande att råka glömma det fotot framme på söndag om hon följer med när Ken kommer.

Fy, på mig! Hemska jag!!

På tal om det så han jag inte hört något om det där ännu. Ken hade frågat Annika om hon frågat mig om det gick bra att byta söndagen mot en annan dag men Annika svarade att det där fick han diskutera med mig. Han hade svarat att han skulle prata med mig men det har han alltså inte gjort och det är söndag i övermorgon. Jag undrar hur det där blir…

När jag ändå är igång och bråkar så passade jag på att ringa försäkringskassan för att höra om Grinchen hört av sig till dem om hur han ska göra med underhållet han borde ha betalat. Kvinnan på fk sa att hon inte hade hört ett ljud från honom och att han borde ha hört av sig vid det här laget så det är dags att börja “vidta åtgärder” och kontakta myndigheterna i Österrike. Nu hade hon inte tid den närmaste tiden för hennes avdelning håller på att utlokaliseras och hon visste inte vem eller vilka som skulle ta över just det här ärendet men hon trodde inte att det skulle bli hon. Hon tyckte i alla fall att jag skulle hålla koll på det här så att det inte föll mellan stolarna på fk och glömdes bort så jag ringer väl om en månad eller så och hör hur det går.

Här var det rena vilda western igår. En mycket upprörd tjej knackade på igår och frågade om hon kunde få låna en hink, havregryn och socker av oss. Hon bor ett par kilometer bort och hade varit ute och ridit när hennes häst bockade så hon trillade av. Hennes häst drog sedan iväg över vår tomt och försvann ner mot sjön. Grannen har en häst som står i en hage bredvid oss och den hästen blev så uppjagad av det hela så han dundrade genom hagen. Sedan sprang tjejens häst åt ena hållet och grannens häst åt det andra. Jag som trodde att hästar var flockdjur… Tjejen ville låna hinken, havregrynen och sockret för att försöka locka på sin häst och jag högg ett par äpplen och följde med henne för att leta hästarna.

Inga hästar hittade vi men tjejens mamma ringde och sa att hennes häst hade kommit hem. Så då var det bara grannens häst då. Grannen var förstås inte hemma heller… Plötsligt såg vi hästen komma springandes mot oss efter vägen med en bil efter sig. Tjejen, Annika och jag spärrade vägen för att fånga honom men då stannade han och funderade lite. Sedan vände han och sprang förbi bilen och försvann efter vägen. Bilen körde fram till oss och föraren sa att de hade varit nära att köra på honom. Det var mörkt och hästen hade inga reflexer på täcket. Så det var bara att kasta sig in i bilen och börja jaga kuse.

Det hade snöat lite och hästen hade vänligheten att springa mellan hjulspåren så det var inte speciellt svårt att spåra honom. Efter drygt en halvmil hittade vi honom travandes efter vägen. Jahapp… och vad att göra? Jag slog på varningsblinkers och körde bakom den för att varna andra bilister och vänta på att han blev trött och stannade. Så småningom stannade han och glodde på oss en stund så jag ställde bilen på snedden över vägen och vi klev ut alla tre. Då försökte hästen smita förbi mig men jag lyckade hugga honom i grimman. Tur som fan att han hade grimma i alla fall.

Så där stod vi mitt ute i ingenstans med en förrymd häst. Vad att göra nu då? Ingen större idé att försöka veckla ihop en fullstor travare och stoppa in honom i bagageluckan på min yaris i alla fall. Tjejen ledde hästen till närmaste hus och jag knackade på. En kvinna öppnade och jag sa “Det här kommer att låta konstigt men du råkar inte ha någonstans att förvara en häst en stund och en telefon att låna ut?” Hon såg ut som om hon inte förstod svenska så jag tog det en gång till och förklarade att min grannes häst hade rymt. Turligt nog hade hon också häst så hon hade en hage att låna ut. Tjejen ringde sin mamma som kom med hästfinka och hästen transporterades hem.

Grannen och tillika hästägaren hade vi inte fått tag på. Ingen visste vad han hade för mobilnummer men någon hade ringt någon som hade ringt någon och så småningom hade hästägaren blivit informerad. Han var på väg till ett samhälle ett par mil bort för att hjälpa en kompis som hade fått bensinstopp. På vägen hade han fått ett telefonsamtal från någon som hade sagt att hans häst hade rymt och ingen visste vart den var. Det blir lätt så när information vandrar från person till person… Grannen hade ringt sin kompis och sagt att han fick klara sig själv och sedan hade han kört rally hem men när han kom hem stod hästen i stallet och hade fått både nytt täcke (den var sjöblöt i svett) och hö. Jag tror att vi har en tacksam granne. 

När vi städade inför Annikas partaj i lördags skulle Tommy dammsuga övervåningen. Jag hörde hur dammsugarens ilskna surr helt plötsligt ändrade frekvens och blev allt mörkare för att slutligen tystna helt. Jag vrålade åt Tommy och ifrågasatte vad han höll på med (tidigare när han dammsugit, dock med en annan dammsugare, har det sedan runnit vatten ur apparaten så man vet aldrig vad han har sugit upp) men han sa att han inte gjort annat än dammsugit golvet. Han tog ner dammsugaren och jag testade den i ett annat uttag. Ifall det var en propp som gått så kanske den skulle ha funkat i ett annat uttag men icket… Dammsugarens surr varierade i frekvens och apparaten hickade och frustade och började snabbt lukta bränt, mycket bränt. Jag svor och gav upp.

När partajet var avklarat fann jag konfetti och annat skräp spritt över tv-rumsgolvet samt allehanda snacks fasttrampat i mattan. Letade fram en annan dammsugare (den som för länge sedan läckte vatten efter att Tommy dammsugit) för att se om den inte fungerade ändå. Jag lyckades inte ens stänga locket på den efter att jag satt i påsen. Svor. Tänkte försöka ännu en gång med den som havererade innan partajet. Den kanske bara var överhettad och skulle fungera en liten stund i alla fall. Startade den och den lät kusligt mystiskt. Inte tillstymmelsen till sug hade den heller. När den varit på några sekunder hostade den till ordentligt och började surra på något konstigt dovt sätt varpå den spottade ur sig en ordentlig svart rökpuff från baksidan.

Så… fortfarande ingen fungerande dammsugare men däremot en sotfläck i den allmänna röran på golvet. Strålande! Dammsugaren var bara några månader. Inhandlad på överskottsbolaget för en billig peng i höstas. Då är det ju bara att ta kvittot och dammsugaren med sig och åka för att byta. Hade jag något kvitto kvar? Näpp. Strålande!! Åkte till ÖB och köpte en ny för 250 riksdaler och nu ska jag hålla helvetiskt hårt i kvittot.

Min faster försöker lura med mig i ett företag som heter Amway. Pyramidspel enligt mig. Inte enligt carl som predikade på väckelsemötet jag var på igår. När jag ifrågasatte affärsidén bokade han in mig på ett nytt möte. En uppföljning där jag ska få möjlighet att ställa frågor och få svar på dem. Jojo… barracudan till predikant tror säkert att han har halva inne. Han vet inte hur fel han har. Jag ska åka dig, ställa lite frågor, dricka kaffe, tacka nej och åka hem. Mer om Amway ska jag också skriva. Har inte hört mycket om företaget med den lilla information jag fick av predikanten gjorde mig rätt förbannad.

På tal om förbannad. Barnen har ett avtal med Ken om hur umgänget ska vara. Finns här i sin helhet >> Tanken är att Ken ska hälsa på barnen var tredje söndag mellan 11 och 13. Tommy, Annika och Ken ska turas om att bestämma om och i så fall vilka av syskonen och Barbie som ska följa med. Första “pappadagen” var den 9 januari och Tommy skulle bestämma. Tommy fick inte bestämma för Finn var sjuk och kunde inte följa med (som det hette…). Inte heller lät det som att det fanns någon möjlighet att flytta “pappadagen” till en dag då både Finn och Fiffi kunde följa med. Nästa “pappadag” är på söndag och då är det Ken som bestämmer.

På söndag har barnen också sitt “vuxenkalas” men det är en halvtimme efter “pappatiden” och redan förra “pappadagen” så tog Ken upp detta och sa att han förstås skulle komma vid 11-tiden och stanna över kalaset. Eller hur…

Fiffi fyller fem år idag och Annika ringde för att gratta henne. Då säger Barbie till Annika att Finn sover mitt på dagen så att hon och Finn kan inte följa med Ken på pappadagen och därmed inte kalaset heller. Istället vill hon att pappadagen ska flyttas till söndagen efter så att Finn kan sova på dagen som vanligt så att hela familjen Ex kan komma på vuxenkalaset.

OK… för det första så står det i kontraktet som barnen har med Ken “Vid förhandling om pappatiden och allt annat som rör Annikas och Tommys umgänge med pappa så är mamma Annikas och Tommys representant och för deras talan.”. Ändå tar Barbie upp detta med Annika.

För det andra så står det att det är Annika och Tommy som ska bestämma vilken dag Ken ska komma om han inte kan komma när han ska - inte Barbie. Nästa lördag ska Tommy ha sitt födelsedagspartaj med kompisar som sover över och han vill inte alls att hela familjen Ex ska dundra in dagen efter när hans kompisar är kvar.

För det tredje så kan man ju fråga sig varför Ken väljer att komma mellan 11 och 13 (det var han som bestämde att det skulle vara mellan de klockslagen) när han vet att Finn normalt sett sover den tiden. Ken var väl medveten om att Annika och Tommy kommer att vilja att Finn ska följa med på pappadagarna men jag tycker inte att det låter som om det var meningen att det skulle bli så… i alla fall inte så länge inte Barbie är lika välkommen som pappa och syskon.

Annika svarade att hon skulle prata med Tommy och fråga vad han tyckte så Barbie sa att hon skulle återkomma. När hon ringer ska jag låtsas som att jag inte vet något om något. När hon berättat sitt ärende ska jag meddela att det är något som rör umgänget så Ken får diskutera det med mig nästa gång jag pratar med honom. Till Ken ska jag säga att det är hans tur att välja den pappadagen och om de han valt inte har möjlighet att följa med så tycker barnen att han får komma ensam då. Ingenstans i kontraktet står det att pappa får byta dag om det inte blir som han har valt. Däremot står det att pappadagen ska flyttas om det inte blir som Annika eller Tommy valt men så blev det ju inte heller sist då Tommy skulle få välja. Men detta ska jag ta med Ken. Till Barbie säger jag inte ett dyft om detta för jag vidhåller att jag inte har barn med det fruntimret. Fullt så dålig smak har jag ändå inte…

Annika har partaj ikväll. Hon bjuder på chips, popcorn, cheeseballs, glass, chokladpudding, godis, drickor, pizza och film. Scream 1 och 2 har de sett. Åsså har de lekt lekar. Sanning, konka eller procent.När jag var i den åldern hette det sanning eller konsekvens men nu har de alltså lagt till procenten. Vet dock inte vad den där procenten är och när jag frågade verkade ingen annan heller veta det. Eller så ansåg de att jag var för gammal för sådan upplysning.

Annika ville att jag skulle hålla mig borta under tillställningen. Jag frågade om hon ville att jag skulle göra en tårta. Jag fick inget svar men hon gav mig en blick som lät mig förstå att det förslaget var det dummaste jag hade kommit med på länge. Jahapp… är det töntigt med tårta?

Film. Annika och Tommy är inne i en skräckperiod nu. Det är bara skräckfilmer som gäller. Meningen var att de skulle se poltergeist ikväll men jag fick inte tag på den så det blev scream istället. De verkar nöjda med det i alla fall. T såg halloween 1 och 2 inatt och var helt lyrisk sedan. Funderar på att skaffa alla terror på Elm street-filmerna. De skulle säkert ungarna gilla… fast då vågar de väl inte sova sedan.

One, two. Freddy’s coming for you.
Three, four. Better lock your door.
Five, six. Grab your crusifix.
Seven, eight. Gonna stay up late.
Nine, ten. Never sleep again.

Piff fyller år idag. Grattis på henne! 34 år… fan, vad jag tycker att det låter gammalt fast jag själv bara är året yngre.

Jag fick en kalender för kvinnor i mailen idag. En powerpointhistoria med en massa bilder (tolv st närmare bestämt) på halvnakna karlar. Brad Pitt fanns på flera av bilderna. Han ska ju vara en sådan där hunk, en riktig VO (vandrande orgasm) enligt de flesta av kvinnligt kön. Jag må vara blind då men jag tycker inte det. Det är inte bara det att han inte är min typ för jag kan inte förstå vad det är andra finner så attraktivt hos den mannen. Han är ju inte ful men han är då rakt inte snygg heller. Jag tycker att han ser ut som en allergiker som har ätit något han borde ha låtit bli. Men… jaja.

Intressant morgon hade jag idag. Den yngsta katten bad om att bli utsläppt när jag klev upp. Jag öppnade dörren och han tog mer än lovligt god tid på sig (som vanligt) så jag satte en fot i baken på honom och knuffade ut honom. Då parkerade han i trappan för att filosofera en stund men det var ingen bra plats att sitta på för det rasade snö från taket. Naturligtvis fick katten en del på sig, inte så jättemycket så det var ingen fara att han skulle göra illa sig, men han blev så jäkla rädd. Han sprang som en skållad och fick sladd på bakdelen så han trillade omkull ett par gånger. Jag skrattade så jag grät.

På väg till jobbet fick jag möte av en buss. Jag träffar samma buss varje morgon på ungefär samma ställe - efter en smal grusväg. Jag gillar inte att träffa bussen men jag saktade som vanligt ner och såg till att hålla mig på min sida av vägen. Bussen gjorde detsamma men höll uppenbarligen alldeles för långt ut för den åkte ner i diken. Och där åkte den en lång bit innan den stannade. Jag stannade också och backade och vevade ner rutan. Busschauffören såg bara snopen ut men sa inget så jag sa “Men här kan du ju inte stå!” vilket chauffören höll med om och så svor han över att han kört av vägen i 30 km/h. Han konstaterade också att han inte skulle kunna ta sig upp ur diket för egen maskin men han ville inte att jag skulle dra upp honom. Tur det för jag har ingen bogserlina i min toyota yaris ändå så jag hade ändå inte kunnat dra upp honom.

Efter att jag fått veta att jag i AMA’s värld varit en mörkhårig, kortklippt, lång och spinkig kedjerökare som skvimplar kaffe i parti och minut (fnissar ännu år hur tokfel det var) har jag funderat på att lägga ut en presentation med namn och bild på mig själv och de personer som oftast förekommer i min dagbok. Tanken var att jag och alla jag skriver om skulle vara anonyma och detta för att ingen av Carls bekanta skulle hitta hit så i så fall blir den sidan lösenordsskyddad. De som vill veta vilka vi egentligen är får be om lösenordet så att jag vet vilka som vet vad. Än är det bara på planeringstadiet så vi får se hur det blir med det. Det kanske inte är något som intresserar någon i alla fall.

Första “pappadagen”, dvs. Kens första besök. Han ska komma och hälsa på barnen var tredje söndag i fortsättningen. Barnen och han ska turas om att bestämma vilka som ska följa med honom och det var Tommys tur den här gångenb. Jag frågade Tommy igår kväll om pappa ringt och frågat vilka han vill att pappa ska ha med sig men det hade han inte gjort. Jag misstänkte att det inte spelar så stor roll var Tommy vill utan det är Barbie som bestämmer i alla fall och hon skulle bestämma att lillebror inte får följa om inte hon heller får det. Mycket riktigt. Imorse ringde Ken och sa att lillebror var krasslig och inte kunde följa. Jag frågade om han kunde komma en annan dag då eftersom att det var dealen - om de som skulle komma inte kunde av någon anledning så skulle pappadagen flyttas till en annan dag inom fjorton dagar efter ordinarie pappadagen. Men inte… Ken gick inte med på det utan han kom idag med lillasyster och hälsade på.

Tänk att Barbie till varje pris ska vara delaktig i beslut som fattas även om det inte är något som angår henne. Om det blir så att lillebror aldrig “kan” följa med de gånger Barbie inte är med måste man nog säga att Ken inte har hållit det kontrakt han och barnen har och då måste vi diskutera hur vi ska lösa det hela. Förbannade hynda…

Såg en film igår. Tre Grudge. En japans skräckis fast det är den amerikanska versionen jag sett. Har sett två japanska skräckisar, the Grudge och the Ring. Båda var min typ av skräckis, riktigt ruggiga och utan sötsliskigt hollywoodslut. Inte så mycket specialeffekter eller monsterkostymer heller.

Den handlar om en förbannelse, kan man väl säga. I ett hus har något hemskt hänt och enligt den lokala övertygelsen så finns ondskan kvar i huset efter detta och kommer att drabba alla som kommit in i huset. Rekommenderar the Grudge! (och the Ring också för den delen).

Idag såg jag the Village. Trodde det skulle vara en film i samma stil men, o så fel! Den var inte det minsta nervpirrande så barnen såg den också. Den var inte dålig men den var fan inte vad jag hade trott att den skulle vara efter att ha sett trailers. Är glad att jag inte gick och såg den på bio för då hade jag nog blivit besviken. Den är inte den typ av film som jag skulle lägga ut 60-70 spänn för att se. Hade det varit en disneyproduktion hade jag inte blivit förvånad.

En till film jag nyligen har sett är Open Water. Handlar om ett par som åker på semester till något varmt och trevligt ställe. Där åker de ut på en dykutflykt. Efter en del sjabbel med att räkna in alla dykare så åker båten ifrån dem och lämnar dem mitt ute på öppet vatten. Resten (och större delen) av filmen handlar om hur de guppar runt där ute bland maneter och hajar och längtar hem. Låter inte så superspännande men den var riktigt bra. Såg den med Piff och han skrek och sprattlade vid ett flertal tillfällen och tyckte att filmen var jättehemsk. Fast han är löjligt rädd för hajar.

Jag vill också ha bredband och kunna ladda hem filmer!! Modem…

Carl fyller år idag

Fredagsfyran v51 -04
Årets första Fredagsfyran tar steget från storhelgerna och har tema: vardag.

1. Hur är ditt förhållande till vardagen? En gammal vän eller en fiende?
Beror på vad det är. Kliva upp tidigt som skam, planera middag och göra inköp till densamma, missa allt bra på tv för att man måste gå och lägga sig för att orka upp tidigt som skam = definitivt en fiende. Tryggheten i rutinerna, att slippa oroa sig för att finna sig själv i nya, kanske otrevliga situationer = en vän.

2. Finns det någon tjusning med vardagen?
Man vet vad man har och det trevliga med det tråkiga är att även en liten ljusglimt är något som man sedan länge kommer att minnas som jättetrevligt eftersom det avvek så markant fån det vanliga musgrå. Och det är ju bra… att man kan uppskatta det lilla också.

3. Har du något tips för hur man förgyller vardagen?
Fräscha snittblommor i en vas på bordet, snobbig mörk choklad helt apropå inget, ett glas rött till köttfärslimpan, nya underkläder med spets. Små saker som man inte har vant sig med gör vardagen lite mindre vardaglig och mer lyxig.

4. Måste man sträva efter någonting mer än vad vardagen har att erbjuda?
Nä, inte alls men jag vill gärna ha något att hoppas på. Inte så att jag bryter ihop om det inte blir så utan bara en morot så att man inte tappar sugen.

Det är, ta mig fan, synd om alla som börjar jobba på min arbetsplats. De nya utsätts obönhörligen för en massiv attack skitsnack som kan vara i flera månader. För en månad sedan började en tjej jobba på samma avdelning som jag jobbade på förr. Hon jobbade egentligen på ett annat ställe på fabriken men ska efter en lång sjukskrivning in på ett nytt jobb och därför ska hon arbetsträna i tre månader på labbet. Det är tänkt att hon ska ta över en annans plats för han ska börja hos oss för en hos oss går i pension snart. Hur som haver… hon är dyslektiker men inte värre än att hon lyckades ta körkort i fjol t ex. Från den avdelning hon är på har jag fått höra följande utläggning om henne;

“Hon är ju dyslektiker, dvs att hon stannade i utvecklingen redan i grundskolan så hon kan inte lära sig något mer. Det är konstigt att hon överhuvudtaget fick fast jobb ute på fabriken och varför ska hon arbetsträna så länge som tre månader? Det är ju alldeles för lång tid. Man vet ju redan efter ett par veckor om man passar in eller inte så då är det bara onödigt att hon ska vara här i tre månader för då kanske hon hinner lära sig något helt i onödan.”

Detta kom från en kvinna som inte ens kan cykla… Dessutom är det denna skitpraterska som ska lära upp den stackars nya tjejen. Fin inställning… tjejen får ju inte en chans ens. Jag sprang direkt till chefen och skvallrade förstås. han sa att i princip alla på den avdelningen var emot tjejen och hade något negativt att säga om att hon skulle börja jobba där.

Tjejen själv är glad och trevlig och har ingen aning om vad som sägs bakom ryggen på henne. Jag undrar hur snacket gick när jag började där… sånt får man ju inte veta.

Imorgon fyller Carl 31.

Fick veta för ett tag sedan att en av mina kusiner blivit mormor. Hallå, MORMOR?!! En mormor ska vara en gammal tant och min kusin är en mormor. Hur gammal blev då inte jag?!!

På Sannas begäran ska jag berätta om när jag kom in i en annans dröm. Det var på gymnasiet och jag och en klasskompis hade kommit överens om att vi skulle försöka ta oss in i varandras drömmar när vi sov. Idén hade vi antagligen fått efter allt för flitigt tittande på Freddy Kreuger-filmer. Döm om min förvåning när jag en natt lyckades komma in i en annan dröm som jag var helt säker på inte var min. Felet var bara att den inte var min klasskompis dröm utan en helt annan klasskompis dröm. Då jag insåg hur orimligt detta egentligen var berättade jag för min första klasskompis på morgonen vad jag gjort. Hon trodde mig naturligtvis inte men jag redogjorde ändå exakt för vad som hänt i drömmen. Sedan gick vi till den andra klasskompisen, vars dröm jag ansåg mig ha våldgästat, och frågade vad hon hade drömt. Hon berättade exakt samma sak som jag fem minuter innan hade berättat så jag hade verkligen på något sätt kommit in i hennes dröm. Detta är dock det enda “övernaturliga” jag varit med om som jag inte kan finna någon förklaring till, varken logisk eller ologisk.

Vad hon drömde? Jo, hon drömde att hon träffade en bekant som körde sin rödorangea (heter det så?) volvo 244:a. Han körde upp till henne och stannade och de pratade en stund. Efter ett tag sade han att han var tvungen att åka vidare varpå hon frågade om hon fick skjuts med honom en bit. Han sa att det inte gick för att det inte fanns några platser kvar i bilen. Min klasskompis tittade in och såg att det inte satt någon i bilen förutom han och en till som satt i baksätet på passagerarsidan. Hon såg inte ansiktet på den andra personen utan bara benen. “Jaha ‘ru…” svarade hon sarkastiskt och blev lite sur  för att han inte ville skjutsa henne och dessutom ljugit om varför hon inte fick åka med och sedan åkte killen iväg. Passageraren i baksätet var jag och jag var helt på det klara om att det var hennes dröm jag hamnat i under hela tiden. Det kändes dessutom helt naturligt medan jag drömde det. När jag vaknade fattade jag förstås hur underligt det hela var men var fortfarande lika bergsäker på att jag varit i min klasskompis dröm.

Efter detta var min klasskompis livrädd för att jag skulle drömma att någon i hennes familj blev sjuk, dog eller råkade illa ut på något sätt. Om jag började berätta om någon dröm jag haft så höll hon för öronen och vrålade LALALALALA tills jag blev tyst.