Jag får sluta kalla detta dagbok och börja kalla det månadsdagbok istället.

Min dator har fått någon sjukdom. Allt är såååå segt. Outlook tar flera minuter att öppna och inte blev det bättre efter att jag defragmenterat. Att surfa tar en evighet men när jag lånade mors dator gick det snabbare trots att hon också kör med modem. Nu kan jag inte längre logga in på sidor. Bankernas inloggningssidor kan inte visas ens och andra sidor, t ex ellos och hotmail, får jag upp inloggningssidorna på men hamnar på “sidan kan inte visas” när jag klickat på logga in-knappen. Skitdator!! Det är inte så upplyftande att sitta vid den när det är så här i alla fall.

Min ena katt, Smulan, gick ut för två veckor sedan. Det var andra gången hon fick vara ute. Första gången hon var ute kom hon inte hem förrän mitt i natten och då hade hon fullt med kåda i pälsen och ett stort, blodigt hål i magen. Efter det fick hon inte gå ut förrän hålet i magen hade läkt ihop. Måndag för två veckor sedan fick hon gå ut igen. Inte ville hon komma in på kvällen och vi såg inte röken av henne alls. Carl började prata om att kopiera upp lappar med bild på henne och en efterlysning för att sätta upp i Byn men jag trodde inte att det var någon bra idé. A hade dödförklarat henne och samlat ihop alla bilder hon kunde hitta på henne och hade en minnesstund. Jag sa att antingen har hon kommit i löpen och kommer hem när hon har gjort det hon ska eller så är hon död och då kommer hon inte hem. Igår dök en mycket skygg och extremt magen Smulan upp på tomten. Hon kom inte in frivilligt utan baren jagade in henne i en lada och bar in henne därifrån. Hon är magen som en skrika och verkar tunnhårig på något sätt men hon är vid liv. Någon som vill ha en kattunge? Leveransklara om ca 17-18 veckor…

Barnen har skitit i det blå skåpet - ordentligt!! Bredvid vår tomt finns ett litet skogsparti och bland träden står en gammal byggnad som en gång i tiden användes som såg men numera mest tjänar som förvaringslokal. Carl visade mig byggnaden för inte så länge sedan. Jag hade ingen aning om att den fanns där trots att det bara är ett stenkast från vårt hus. Förra veckan upptäckte Carl att större delen av byggnadens rutor var trasiga och det låg glassplitter överallt. Han misstänkte att barnen hade något med det att göra men de nekade när han frågade. När jag konfronterade dem nekade de inte. Det var de som hade slagit sönder rutorna… suveränt…inte. För ett par veckor sedan hade de ett par kompisar, ett syskonpar, på övernattning. Hela flocken hade varit och lekt vid sågen, så mycket visste jag, och tydligen hade de tyckt att det var en jättebra idé att bryta sig in (!!!!) i byggnaden och kasta sten genom fönstren inifrån.

Jag blev fullkomligt skogstokig. Jag tvingade mina barn att berätta för de andra barnens mamma vad de gjort (den ena hade bara varit med men hon hade inte slagit sönder någon ruta). Mamman ringde till mig och föreslog att hennes karl skulle skjutsa barnen till ägaren av byggnaden för att de skulle berätta vad de gjort och be om ursäkt och att vi skulle dela på kostnaden för fönstren. Jag tyckte det lät som en bra idé men hon sa att det inte kunde hända då (förra helgen) för de hade fullt upp med sitt äldsta barns konfirmation. Sedan hörde jag inte något mer förrän jag träffade mamman på barnens skola i torsdags på skolans städdag. jag frågade henne om de hade beslutat vilken dag det skulle bli och hon såg ut som en fågelholk. Jag förklarade vad det gällde och hon sa “Jaså, det där. Det hade jag helt glömt bort!”. Jaha… öhh.. ok. Det är inte min sak att tala om hur andra ska uppfostra sina barn men om ens barn är inblandade i att krossa 45 rutor av 63 i en byggnad så kan jag inte fatta hur man kan glömma det inom ett par dagar. Jag skiter i vad hon beslutar för sitt barn men mina SKA till ägaren och tala om vad de gjort i alla fall så jag får väl ta dem själv dit istället.

Jag har blivit hotad på jobbet. En väldigt bitter och missunnsam kvinna, vi kallar henne Jehovanna, har snackat skit om vår kemist ända sedan kemisten började hos oss. Flera gånger han hon sagt till mig “Du som är kompis med kemisten kan ju fråga henne varför hon är så skitsnackskitsnack…” men jag har inte sagt något för jag vill inte vara något slags vapen i hennes töntiga lilla vendetta. I onsdags satt Jehovanna och snackade skit om henne för babbiljonte gången och jag kände att nu får det fan vara nog så jag berättade för kemisten vad hon sagt. Kemisten pratade med henne och bad henne komma direkt till henne istället för att gå till tredje person och prata dynga. Jehovanna hade nog inte väntat sig detta så hon fick inte så mycket sagt. Dagen efter ringde Jehovanna till kemisten och sa att hon ville träffa henne och mig (?!!) på jobbet samma dag för att “berätta vad som gäller”. Jahapp…

Hon kom och vi bänkade oss. I en halvtimme pratade hon om hur det var på jobbet på 60-talet, vilka chefer hon haft genom åren, vilka analysmetoder som använts, hur motarbetad, förtalad och ignorerad hon alltid varit och både jag och kemisten satt och funderade på vad vi egentligen gjorde där och vad Jehovannas mål med diskussionen kunde vara. Mitt under diskussionen sa Jehovanna att hon inte var den som for med skvaller och skitsnack men att om hon ville så visste hon en hel del om många eftersom hon jobbat där så länge. Sedan vände hon sig till mig och sa att hon viste saker om mig med men jag kunde vara lugn för hon skulle inte föra det vidare. Just då tänkte jag inte på det för hon vet inget graverande om mig så vitt jag vet i alla fall. Dagen efter trillade polletten ned. En gång för länge sedan jobbade jag tillsammans med Jehovanna en natt och hon beklagade sig över hur missförstådd och motarbetad hon var pga. att hon är jehovas vittne. Hon sa att ingen annan än ett annat vittne kan förstå hur jobbigt det är att tillhöra en kyrka som folk har så mycket fördomar om som jehovas vittnens kyrka. Jag sa att jag nog kunde ana eftersom att jag är satanist. Hon tyckte att det lät förskräckligt och sa att det var något som jag skulle behålla för mig själv om jag visste vad som var bäst för mig. Långt efter detta jobbade jag än en gång med henne. Då sa hon till mig att jag borde läsa bibeln för där står hur man bekämpar demoner. Jag tänkte inte på vår tidigare diskussion utan konstaterade bara att hon hon gick på medicinering så hade hon glömt ta sin dos den dagen.

Hur som haver, om jag inte helt misstolkat Jehovanna så antydde hon att jag skulle akta mig för att skvallra för andra om hon snackar skit i fortsättningen för då kan hon berätta för folk att jag är satanist. OOOoo, så rädd jag blir!!! Det var Jehovanna som tyckte att det var något att skämmas för - inte jag. Jag står för mina åsikter och hon får springa runt och berätta att jag är satanist om det är något som roar henne.

På onsdag åker mor, barnen och jag till Turkiet i två veckor så det lär väl inte spruta uppdateringar de närmsta två veckorna. inför denna resa har mor inhandlat en digitalkamera. Hon vill att jag ska ha kameran för att hon själv är för oteknisk för att klara av den. Tja… jag gnäller väl inte över att få ha en digitalkamera.