Inte lika pissigt som 2002 men ändå inte ett år som jag kommer att minnas som ett trevligt år.

Årets tummar upp går till:

• Att det har blivit betydligt bättre mellan Carl och mig. Jag tror i och för sig kanske att han inte håller med mig men jag har i alla fall blivit mindre osäker på honom… och, om möjligt, mer kär i honom.
• Att jag inte längre jobbar med Buffeln. hade jag fortsatt med det så hade det inte räckt med bara lite zoloft för att göra mig till människa igen
• Att jag slutade snusa och numera inte har några kemiska laster.
• Att vi har flyttat. Annika och jag behövde ordentligt miljöombyte och Tommy och Carl är inte heller missnöjda med eget hus.

Årets tummar ner går till:

• Annikas förra fröken - låt mig kräkas på människan. Jag kan för mitt liv inte begripa hur människan kunde medverka till att Annika kördes i botten psykiskt och sedan sitta och blåljuga mig rakt upp i ansiktet om hur saker och ting gått till. Det skjuts för lite…
• Barbie och Ken - barnen känner sig orättvist behandlade och oönskade hos sin far för att deras gemensamma barn favoriseras. Medan Annika och Tommy måste vara i säng senast 21 på fredags- och lördagskvällar så får lillasyster (tre år) springa uppe betydligt längre. När hela familjen äter pizza får Annika och Tommy äta falukorv och potatis för det hade blivit för dyrt om de också fått pizza, när syskonen ryker ihop är det endast Annika och Tommy som får hot om indraget lördagsgodis oavsett om det var lillasyster som startade bråket eller ej. När Annika och Tommy ska skjutsas hem är prio 1 att Barbie och gemensamma barn får åka med och sitta fastspända i bilen medan det inte är lika viktigt med säkerheten för Annika och Tommy som stoppas in i bagageutrymmet istället etc, etc. Dessutom kallas jag surkärring inför Annika och Tommy.
• Patsy och Grinchen - dessa ständiga källor till irritation. Say no more…
• Carls reaktion när han insåg att jag faktiskt kunde vara gravid efter att vi medvetet inte använt preventivmedel på flera månader. Och hans ska bli läkare…
• Att Carl gick på sin “kompis” lögner och miljontals kronor och fast jobb med hög månadslön och hoppade av läkarutbildningen innan han hunnit genomskåda alla lögner.
• Piff och Puffs separation - tänk att två som passar så bra ihop kan missförstå varandra så fullkomligt så att de separerar utan att någon av dem egentligen vill det. Dessutom så verkar Piff, på ren pin kiv, klampa rakt in i ett jättemisstag när hon av någon obegriplig anledning envisas med att ha ihop det med sin granne. Det verkar nästan som om hon tänkte “Klarar jag inte av att hålla ihop det med den vettigaste karln´ jag har hittat hittills så ska jag minsann hålla ihop med ett riktigt bottennapp!” Nä, nu var jag taskig… Tradarn kanske är en trevlig kille men han är definitivt inte för henne - hon förtjänar betydligt bättre än att serva vad jag vill kalla “skadat gods och hans kull”.
• Jag är fetare än någonsin!! jag trivs inte med mitt utseende utan blir äcklad av mig själv. Detta i sin tur betyder att jag har svårt för att trivas i situationer där jag själv är inblandad… vilket är i princip allt som jag är inblandad i…

Mycket, mycket mer som påverkat mig starkt har hänt men jag kan inte riktigt kategorisera det som positivt eller negativt. Några av de sakerna är:

• Att far dog - jag har aldrig gillat honom så jag sörjde inte men barnen tog det hårt.
• Att jag var misstänkt för dataintrång, brott mot personuppgiftslagen, förtal och allt vad nu Kajsa hade hittat på att jag gjort. Förundersökningen lades ner och det blev inget av det hela.
• Att Carl släpade iväg mig till läkare så att jag fick diagnosen depression och blev sjukskriven. Visst hade Carl rätt och visst mår jag bättre när jag knaprar zoloft men det är dyrt att vara sjukskriven… Nu har jag så mycket skulder så bara det gör mig deprimerad.
• Den varma och soliga sommaren - är sommaren kall och regnig så klagar man så egentligen ska man väl bara knipa om det är bra väder för en gångs skull men jag knaprade mediciner och den ena ger missfärgningar på huden om man solar så jag var tvungen att undvika solen (jo, tjena vad lätt det var då…) och den andra får man normalt sett svettningar av. Med tanke på hur varmt det ändå var så höll jag på DÖÖÖ!

Förhoppningar inför 2004:

Att människor, som herrskapet Ex, Patsy med familj etc, inte ska irritera mig lika mycket. Att dumma människor som gör dumma saker (lite enkelt utryckt) inte påverkar mig utan att jag, utan ansträngning, kan ignorera sådana personer. Att måsta vara vaksam, misstänksam och ständigt på vakt för att skydda sig själv och sin familj från att eventuellt påverkas negativt av sådana människor är tärande. Att man lika fullt förbannad påverkas negativt, trots att man varit på sin vakt, är än mer tärande

Att jag ska bli gravid. Än en gång slutar jag med preventivmedel men den här gången vet jag (tror mig veta i alla fall) vart jag har Carl och är medveten om att jag än en gång kan bli ensam mamma.

Annika har en klasskompis som har kattungar. Annika ville gärna ha en kattunge så vi var och tittade på dem igår. Jag fastnade direkt för en svart hane med vita tassar, vit haka och vit fläck på bröstet. Han bara utstrålade självförtroende och kaxighet. Efter vi bestämt oss för honom så fick vi veta att det var den kattungen som varit tidigast ur lådan, först vågat iväg på egna äventyr och var tuffast av de tre ungarna. Bra! Jag har två kattor som inte har världens bästa psyken (den ena skulle jag rent av vilja kalla nervklen) så en tuff katt kan vara trevligt som omväxling. Det verkar som om han kommer att heta Lakrits. 

I förrgår frågade Tommy helt apropå inget, vid matbordet vart vigsel- och förlovningsringarna som Ken och jag hade fanns. Jag sa att jag hade alla fyra ringar i en ask och att han och Annika skulle få dem när de blir stora. Tommy ifrågasatte varför jag hade alla fyra och inte bara två. Jag berättade att Ken hade tänkt sälja dem till en guldsmed för att ha råd att köpa ringar när han och Barbie skulle förlova sig men att jag inte ville att ringarna skulle försvinna så jag betalade Ken vad han skulle ha fått av guldsmeden för ringarna så att jag istället fick dem. “Så man kan säga att jag hjälpte till att betala Barbies ring” sade jag. Tommy funderade ett tag och frågade om hon viste om det. Jag svarade att det har jag ju ingen aning om och Tommy sa att han trodde att hon skulle bli väldigt arg om hon fick veta det. “För hon hatar dig” sa han. Jaha… ok…?? Vad kom det ifrån då? Jag sa till Tommy att han nog fått det hela om bakfoten eller att han helt enkelt hittade på för Barbie kan inte vara så korkad att hon säger till barnen att hon hatar mig. Tommy bara log och såg lurig ut…

Jag frågade Tommy om han hört Ken eller Barbie säga något negativt om mig men han sa att han inte kunde minnas något sådant. Jag frågade också Annika och hon hade bättre minne. Barbie kallar mig surkärring. Jag luskade lite mer och det visade sig att detta inte var något som Annika hört henne säga till Ken eller någon annan vuxen utan det är vad hon kallat mig inför barnen. Bland annat så hade hämtning och lämning av barnen diskuterats och Barbie hade bett Annika hälsa mig något. Annika hade sagt att hon inte ville utan tyckte att Barbie skulle ringa själv och säga det till mig. “Jag vill inte prata med den surkärringen” hade Barbie svarat. Annika blev stött och sa till Barbie att inte kalla mig så för jag var inte alls en surkärring men det hade inte Babie hållit med om. 

Vad herrskapet Ex kallar mig inför sina vänner och bekanta skiter jag fullständigt i, de må hata mig tills de storknar, men inför barnen tycker jag att de ska hålla god min. Barnen ska inte behöva känna att de måste ta ställning för eller emot en förälder eller styvförälder eller måsta försvara någon inför någon annan på det viset.

Jag var på vippen att ringa upp Barbie och säga “Hej, det här är surkärringen. Jag talar inte illa om dig inför mina barn så försök låta bli att tala illa om mig inför mina barn!!” men Annika ville inte att jag skulle göra det. Hon är rädd för repressalier för att hon skvallrat så jag lät bli. Jag berättade i alla fall för barnens farmor vad som hade sagts om mig och hon bara skakade på huvudet och tyckte att det var jäkligt onödigt. Jag undrar om detta kan vara ett skäl till att barnen inte längre vill vara hos Ken och Barbie i Håla.

God Jul och Gott Nytt År
[Oljud och grått, nytt hår]

Patsy, åter igen… Hon är kul. I alla år har hon lagt ut onödigt mycket pengar på julklappar till Annika. Jag har tyckt att det verkat som om hon försökt kompensera sitt oengagemang med dyra prylar men i år gjorde hon inte så. Båda barnen fick hemstickade vantar, mössor, halsduk och benvärmare. Alltsammans var för smått så Tommy har redan slagit in mössan han fick och tänker ge det till lillasyster. De fick också varsin liten digital klocka med termometer och alarmfunktion. Annika fick också ett halsband och en ring i någon silverfärgad metall (det är inte silver). Ringen var på tok för stor, jag kunde ha den på tummen, och halsbandet ser använt ut. Jag misstänker att det är något som Patsy haft liggande hemma som hon skickade med. Vanligtvis brukar Patsy skriva på en del paket att de är från Grinchen och kusinen men så hade hon inte gjort i år. Jag var tvungen att småle. Förmodligen är detta en markering av något slag - få och billiga julklappar skickade till min mor. Jag kan bara inte fatta vad det är hon försöker markera. Puff sa att jag inte skulle vara orolig för att jag inte förstår mig på henne för det är förmodligen bara ett friskhetstecken att inte kunna sätta sig in i Patsys tankegångar. 

På juldagen frågade jag Annika om hon inte skulle maila Patsy och tacka för julklapparna men hon ville hellre skicka sms till henne. Annika och Tommy fick mobiler i julklapp av mig och de släpper dem inte och tar alla chanser att använda dem. Annika skickade ett sms och tackade för julklapparna och talade om att hennes mailadress nu fungerade och vad adressen var. Igår ringde Patsy på Annikas mobil. Jag hörde att Annika upprepade namnet på byn flera gånger och sin mailadress några gånger. När de pratat klart frågade jag Annika vad de pratat om. Annika sa att Patsy frågat flera gånger vart vi bor (det vet Patsy för hon har ju skickat brev till mig och i mitt brev till henne skickade jag med et karta hit…) och hon hade bett om Annikas mailadress flera gånger (den hade Annika skrivit i sms:et dagen innan). Jag undrar om det håller på att vara riktigt dåligt med Patsy… 

Mor. Far hade någon slags försäkring som skulle ge efterlevande (min mor då) ett visst ekonomiskt skydd ifall han trillade av pinn. Nu har han gjort så varvid mor får ta del av det ekonomiska skyddet. Varje månad betalas ett belopp ut till min mor. Hon får ett avi och kan således hämta en summa pengar på närmaste kassaservicekontor. Det låter väl jättehyvens?! Eller hur…? Att hämta ut pengar på det viset kostar 20 kronor per avi. Varje utbetalning är på 4 kronor (nä, det fattas inga nollor, det ska vara 4 (fyra) kronor) så om min mor vill utnyttja detta efterlevandeskydd så kostar det henne 16 kronor i månaden. Tydligen var det omöjligt att få dessa fyra kronor på konto också. Tja… vad ska man säga…?!

Har ett fungerande modem!! Och en ny optisk mus…

Patsy - denna mystiska människa… En något förvånad mor dök upp här och lämnade en kasse med julklappar till Annika och Tommy. Klapparna var från Patsy och hon hade skickat dem med post till mor. Förra veckan fick jag, som sagt, ett brev av Patsy och det var adresserat till mig på vår nya adress så varför hon nu valt att skicka barnens julklappar till mors adress förstår jag inte alls. Om man söker på mitt namn i telefonkatalogen så får man upp både mors och min adress för mors telefonabonnemang står i mitt namn men hon viste ju bevisligen vart jag bor eftersom hon skickat brevet till rätt adress. Mor hade en teori. Hon tror att Patsy kanske ville visa mor att hon minsann skickat julklappar och därför valde att låtsas som om hon inte viste vad vi har för adress. Förstår mig inte på den människan.

Åker till min mor för att låna hennes dator så jag får ut mina uppdateringar. Jakten på ett fungerande modem går vidare…

Fortfarande utan uppkoppling. Modemet jag hade passade inte till datorn. Det fanns liksom inget hål bak i datorn som kontakten till modemet gick trycka in i. Nu har jag skaffat mig ett usb-modem men naturligtvis så fanns det inga drivrutiner till xp. Jag hatar xp!! Det är bara struligt! inte heller kan man gå ut på nätet och ladda hem drivrutinerna heller. Carl är i sin hemstad nu och har laddat hem drivrutiner som han ska ta med sig när han kommer hit men med min tur så är det väl fel drivrutiner.

Jag fick ett brev från Patsy i förrgår. Hon tycker att jag varit taskig mot henne som inte hört av mig till henne. Hon hade hört från Lena (Annikas förra lärare) att vi flyttat och hon var sur över att vi inte berättat det för henne. Patsy har själv inte hört av sig till Annika sedan juni och jag skulle uppskatta om Lena inte bröt mot tystnadsplikten och slutade snacka om Annika med andra *morr*. Vidare skrev Patsy en hel del om hur jobbigt hon tyckte att detta var och hur dåligt hon mådde samt vad hon tyckte krävdes av oss för att hon skulle må bättre. Inte en tanke verkar hon ha på att Annika (eller jag heller för den delen) inte direkt haft en dans på rosor. Visserligen inledde hon brevet med att beklaga fars död men det tror jag mest var en artighetsfras. För hugade spekulanter finns brevet med mitt svar att läsa här >>

Jag har skickat både brevet till Patsy och brevet till rektorn (det blev åtta sidor) i helgen så nästa vecka kan bli intressant om det kommer reaktioner. Om rektorn kontaktar mig så kommer jag att säga att vi vill lämna den skiten bakom oss och att jag bara ville att han skulle vara medveten om vad som hänt ifall någon annan utsätts för något liknande av Lena eller Skräcködlan.

Brevet till Patsy är granskat och godkänt av Annika. Patsy är ju egentligen hennes bekymmer så det är inte mer än rätt att Annika bestämmer vad som ska sägas eller inte till Patsy. Efter jag skickat brevet sa jag till Annika att Patsy nog kanske ringer nästa vecka. “Då vill jag inte prata med henne!” sa Annika. Jaha… det vill fan inte jag heller… Vad gör man? Annika är inte mycket intresserad av att ha kontakt med Patsy. Hon kanske vill det någon gång i framtiden men definitivt inte nu och det är väl tveksamt om Patsy själv kommer att acceptera det. I fortsättningen måste jag i alla fall vara mycket tydlig med Patsy. Vill inte Annika att hon ska komma på skolavslutningar så ska jag säga det rakt ut till Patsy och jag ska göra mycket klart för henne att vårt hem är ett “sjukdomsfritt” område. Vill hon ventilera sina sjukdomar och krämpor så får hon göra det med någon annan på något annat ställe. Jag måste ju tänka på Annika och vad hon vill först och främst och inte på hur många av Patsys tår jag råkar trampa på *kall och hård*!

Allt är på fel ställe och allt är överallt dessutom. Som tur är har jag inte fått hit några lampor än så jag slipper se eländet. Nu har jag i alla fall lyckas sätta ihop databordet och koppla ihop datorn men modemet har jag inte fått igång så detta kommer inte att läggas ut förrän det är fixat. Har faktiskt inte suttit vid datorn överhuvudtaget sedan i söndags. Jag har nog sällan varit ifrån datorn så länge förr *abstinens* Om jag bara hade lite uppkoppling också…

Inflyttning, ja. Varmt som i helvetet var det i huset när jag flyttade in i söndags. Jag skruvade ner alla element på “nollan” och då blev det lite svalare efter ett par dagar. Det var fortfarande varmt men det gick leva i alla fall. Carl tog hit en termometer och den visade 24 grader. Jag undrar hur varmt det var innan jag skruvade av elementen. Säkert minst 28 grader. Tanten som bodde här förr kom förbi och hämtade några prylar hon hade kvar. Då passade jag på att fråga hur man ställde om pannan för att ändra inomhustemperaturen. -Vill du ha varmare?, frågade hon… Jag lovar hon var en sådan där liten tant som hade tropisk värme inne mitt i vintern. Liten och tunn är hon så det är inte omöjligt. Hoppas att det är så ör då lär jag dra ner elkostnaderna en hel del men mina 18 grader.

Ungarna trivs som bara den i både hus och skola. Skulle jag komma på att vi ska flytta tillbaka igen så lär de väl adoptera bort sig själva till någon i Byn  Annika har en klasskompis som har två veckor gamla kattungar. Oj, vad hon ville ha en. Jag sa att vi kan ta en om vi får lämna tillbaka den om våran äldsta katt inte accepterar den. Hon är lite… hmm… egen. När jag tog hand om Spättans katt några veckor så gjorde min katt allt för att jävlas med henne och det var allt för tydligt att hon njöt i fulla drag av att vara elak. Kanske går det bättre med en liten kattunge för den kanske är så liten att hon inte riktigt ser den som en annan katt Hamstern brydde hon sig inte mycket om (tills han klättrade upp på henne och bet henne i örat) och han är ju inte heller så stor. Hur som haver är det åtta veckor kvar tills vi kan hämta kattungen. Jag ska följa med Annika och titta på dem någon dag. Enligt henne fanns det en hane som var så gott som helt svart, en svart hane med vita tacken och en sköldpaddsfärgad hona. Vi får se vilken vi faller för.

Igår pryddes himlen av ovanliga moln. Pärlemormoln heter de och de såg minst gast speciella ut. Både Carl och jag fotade dem så förhoppningsvis (om de fastnade på bild) kommer det bilder på dem så småningom.