Nu är vi tillbaka! Inget konstigt hittades på EEG-undersökningen så Annika har ingen form av epilepsi. Läkarna säger att hon helt klart har tics och kanske tourette syndrom. Jag har läst om tourettes och vissa saker är helt klart A medan annat inte alls stämmer så hon kanske har det men i så fall har hon inte så mycket besvär. Hur som helst så förklarar det inte huvudvärken.

En del andra saker har däremot fått sin förklaring.

Jag satt och tittade på Annika när hennes hand fick ett eget liv och ålade som en orm framför hennes ansikte. Hon var själv inte alls medveten om detta och jag blev så full i skratt då hon inte såg sin hand trots att den viftade alldeles framför ansiktet. När hon såg att jag skrattade började hon gråta. Efter många om och men och mycket lirkade berättade hon att barnen på skolan skrattar åt henne för att hon gör grimaser och viftar med händerna. Klasskompisarna fnissar underlektionerna och på rasterna kommer barn, både från hennes egen klass och andra klasser, fram till henne och ber henne göra sina “roliga grimaser”. Barn som, går i 5-6:an, hon inte ens känner, flinar åt henne när de passerar henne på rasterna och hon tycker att hela skolan skrattar åt henne. 

Vad gör då hennes lärare åt detta?

Tydligen inte ett jävla piss. Annika säger att läraren kanske inte märker att de andra skrattar åt henne. Jag har pratat med de lärare som Annika haft och berättat att hon har ofrivilliga rörelser. Jag tycker att lärarna då borde ha pratat med de andra barnen om detta och sedan varit uppmärksamma på om Annika verkar bli retad för detta. Så har den här läraren tydligen inte gjort. Och värre blir det…

Jag frågade Annika varför hon inte berättat för läraren att hon känner sig mobbad och Annika sa att hon inte vågar. Nä, det är klart att hon inte vågar. Detta är den lärare som inte trodde på mig när jag berättade att en barnläkare sagt att Annika har motoriska svårigheter och perceptionssvårigheter, detta är den lärare som, trots Annikas protester, tvingade in Annika i en situation som Annika visste att hon skulle få huvudvärk av och sedan anklagade Annika för att simulera huvudvärken. Annika berättade också att läraren inte alls gör som skolsköterskan sagt (när Annika känner att huvudvärk är på gång ska hon få gå ut i korridoren, i lugn och ro, och jobba själv) men om andra barn vill jobba utanför klassrummet går det bra. Det är bara Annika som nekas detta… hon som mest behöver det. 

Medan Annika satt och berättade om vad som händer på skolan blev hon så illamående så att hon kräktes. Det här förklarar alltså varför hon varit så mycket sjuk - hon blir illamående av att tänka på skolan. Annika berättade att situationen på skolan ar orsaken till att hon kommer hem direkt efter skolan och sällan går ut och leker med kompisar - hon tycker att alla skrattar åt henne så hon vill inte vara med dem.

Ledsen var hon också för hon hade hoppats på att undersökningen skulle visa att hon hade något som gick att bota så att folk skulle sluta skratta åt henne. Nu är Annika rädd att barnen på byaskolan, den hon ska gå på när vi flyttat, ska skratta åt hennes grimaser också så att hon inte får några kompisar där heller.

Jag började fundera…

Annika har varit hemma så mycket (och jag med henne) att min chef på ringde mig för att fråga om jag verkligen var hemma för vård av sjukt barn eller om det var jag som kanske mådde dåligt över något på jobbet. Mina kollegor har också uttryckt en viss oro över att jag varit hemma så mycket med Annika. Har Annikas lärare ringt och frågat hur hon mår då? Inte en enda gång. 

När barn är hemma från skolan brukar läraren skicka läxa med någon klasskompis som bor nära sjuklingen. Annika har själv haft med sig läxa hem till sjuka kompisar men ingen kom hit med läxa till Annika. Annika började ringa runt för att kolla om läraren skickat läxa med någon och denne glömt bort att komma förbi med den men ingen visste något om någon läxa till Annika. När Annika sedan kom tillbaka till skolan har läraren skällt ut henne för att hon inte gjort någon läxa. När Annika försvarats sig med att läraren inte skickat någon läxa till henne har läraren sagt att det är Annika som själv ska ta reda på vad hon har för läxa genom att komma på skolan och fråga läraren eller ringa till läraren. Annika är 10 år och går i fjärde klass. En gymnasieelev kanske själv ska ansvara för sina studier men visst ända in i helvetet är det lärarnas uppgift att tala om för mellanstadieelever vad de ska göra?!!

Annika har inte vågat säga något av detta till mig för att hon var rädd att jag skulle prata med läraren och att läraren sedan skulle bli ännu knepigare mot Annika. Jag lovade Annika att jag och mor ska ta läraren en ordentlig vända och blanda in både rektor och skolhälsovård och om läraren sedan skulle vara det minsta lilla omotiverat knepig mot Annika så tar jag henne omgående ur den skolan och låter skjutsar henne själv de fyra milen till och från byaskolan varje dag och jag ska låta rektorer och all personal få veta varför jag låter Annika byta skola.

Imorgon åker Annika och jag iväg till en annan stad för att hon ska läggas in på sjukhuset där och göra ett långtids-EEG. Jag har inte fått veta hur länge vi ska vara där för det beror tydligen på vilka resultat de får på EEG:et.

När jag kommer tillbaka ska jag börja jobba 75%. Jag bad själv om det för jag börjar vara less på att jobba halvtid. Jag känner mig mest som en gäst på jobbet och jag får inte så mycket gjort. Börjar känna mig ordentligt förslappad också och jag tror att det blir mer fart på mig om jag får mer att göra.

Oups, vad länge sedan det var jag skrev. Jag tror att jag har en förklaring till min svacka nu. Jag har haft ont i huvudet i en och en halv vecka, ont i körtlarna i nacken och i käken och det svider i bihålorna ibland. Nu har jag börjat ha ont i halsen också. På jobbet är så många borta så man har tvingats ta in alla lediga sommarjobbare för att hålla igång stället så det vore väl inte så konstigt om jag också skulle åka på förkylningen som går. När man är förkyld är man inte så uppåt så det kanske är fullt normalt att livet är pissigt just nu.

Jag har det nog ändå bra om man jämför med en gammal klasskompis från högstadiet som bor i området bredvid mitt. Hon och hennes man har varit tillsammans sedan gymnasiet och förmodligen försökt få barn sedan många år. I juni föddes deras dotter. För tre veckor sedan dog hon. Usch, vad jobbigt för dem…

Lärarinnan som dog på flyget när hon skulle åka och adoptera en dotter har nu obducerats. Kroppspulsådern hade brustit så hon dog väldigt snabbt. Hon hade sagt till sin man under resan att hon mådde illa och skulle gå på toaletten. Han hade följt efter henne och på vägen till toan föll hon ihop och dog. Jag har pratat med den nya lärarinnan och det var hon som berättade detta för mig. Vi pratade också om Annikas nuvarande frökens ovilja att låta Annika räkna ikapp den nya klassen och lärarinnan sa att hon skulle ringa och prata med barnens lärare om vilka böcker som skulle gälla efter de flyttat och vad de behöver kunna innan de flyttar. Skönt, då slipper jag ta den striden.

Tommy har åkt fast för snatteri. Han kom hem och grinade och sa att jag skulle ringa till affären för han hade stulit. Jag ringde till affären och de berättade att de sett honom bete sig underligt vid ett flertal tillfällen. Han har stått och stirrat på en och samma sak länge, varit likblek och haft väldigt bråttom ut så de hade fattat misstankar och kollat övervakningsvideorna. Mycket riktigt såg de hur han gömde godis i jackärmen. Killen jag pratade med lät lite mjäkig som om han nästan bad om ursäkt för att han kommit på Tommy. Han frågade lite försynt om vi skulle låta det här passera för den här gången eller. Det tyckte inte jag. Jag sa att Tommy fick gå till affären och tala om vad han hade stulit och betala för det. Då började killen nästan ursäkta Tommy och sa att det han inte verkar vara den typen som skulle göra om det.

Jag skickade i alla fall ner Tommy på affären för att betala för sig. Han ville inte alls gå utan han ville skicka pengar med mig så jag kunde gå och betala det han stulit. Jag vägrade och sa att jag inte stulit så det tänkte jag inte alls göra. Då ville han att jag skulle följa med i alla fall men jag vägrade det med och sa att jag skulle skämmas om jag gick på affären med en tjuv. Då bölade Tommy ännu mer och gick iväg till affären. Han bölade när han kom hem också. Hehe… hoppas det sved ordentligt så att han inte ens vågar tänka tanken i fortsättningen.

Efter att jag tagit zoloft i en månad tyckte jag att jag märkte en enorm skillnad. Livet var inte lika pissigt längre, det var inte lika mycket tjafs och bråk runt mig och saker och ting kändes lättare. Nu känner jag att det dalar igen trots att jag knaprar zoloft. Det jobbiga för stunden är;

Carl - han har ingen förståelse för min längtan efter barn. Han säger att jag redan har två barn så jag ska inte längta efter fler. När jag är ledsen uppmanar han mig att se tv så jag får annat att tänka på. När jag har mardrömmar om att jag föder döda barn eller barn som dör säger han att jag har dålig fantasi… Jag kan inte få honom att förstå.

Ken - han är inte det minsta intresserad av att köra en meter extra för att hämta eller lämna barnen när vi flyttat. Jag vill att vi delar resorna rakt av, jag lämnar dem på fredagarna de helger de ska vara där och han skjutsar hem dem på söndagarna men det går han inte med på. Han vill att jag ska köra dem till stan på fredagarna så han kan plocka upp dem på väg från jobbet, som han gör nu, och på söndagarna tänker han lämna dem i stan så jag måste hämta dem där. Om jag ändå måste ut och köra så kan lika gärna köra dem hela sträckan. Det blir nyktra lördagar då barnen är hos honom då eftersom det verkar som jag måste köra bil dagen därpå. Detta har jag överlämnat till familjerätten för jag orkar varken ta strid med honom eller låta honom köra över mig. Han flyttade tre mil utanför stan och barnen fick finna sig i att åka längre för att träffa honom men han accepterar inte att han ska påverkas när barnen flyttar fyra mil utanför stan.

Annikass lärare - först vägrade hon godta läkarens utlåtande om vad som orsakade Annikas huvudvärk och sedan anklagar hon Annika för att simulera… Nu när barnen ska byta skola så frågade den nya läraren (hon som dog) vilka böcker de använde. Det visade sig att Annika räknade i samma typ av räknebok fast de i byaskolan använder den som kommer efter den Annika räknar i nu. Därför ville byaläraren att Annika skulle räkna ut den hon håller på med nu så fort som möjligt så hon har räknat i kapp resten av klassen när hon byter skola. Annikas nuvarande lärare satte stopp för det. Hon anser att barnen ska vara på samma nivå och ingen ska särbehandlas på något sätt. Att detta betyder att Annika kommer att ligga långt efter de andra i klassen när hon byter skola verkar läraren skita fullständigt i. Läraren som dog skulle ringa den nuvarande läraren och prata med henne om detta men jag vet inte om hon hann göra det. Annika gillar matte och är duktig i det så hon skulle klara av att räkna i kapp de andra om hon bara fick en chans. “Hälsa din mamma att det är jag som bestämmer!” hade läraren sagt till Annika när Annika sade att jag ville att hon skulle få räkna ikapp… *suck* Och mitt i allt ihop står Annika och mår så dåligt så att hon diarréar ner sig på skolan och är oftare hemma än på skolan.

Lägenheten har jag inte heller blivit av med…

Det är så mycket tjafs, bråk och strul så vad jag än tar mig för så känns det som jag kämpar motströms. Trött, huvudvärk, ledsen. Orkar inte slåss längre.

Carl fick en filmsnutt at Puff. På ikea har de barnhörnor där kunderna kan dumpa sina barn medan de handlar. Personal tar hand om barnen under tiden men vissa verkar mindre lämpade för detta jobb än andra. Höll på att skratta ihjäl mig åt detta klipp från norsk tv.

Något tragiskt hände idag. Barnen framtida lärare i byaskolan hade åkt för att hämta hem sitt adoptivbarn i Sydafrika. När jag och barnen hälsade på på skolan i mitten av september berättade hon att det var adoption på gång så att hon skulle nog vara mammaledig när barnen skulle börja på skolan. Något gick mycket snett under flygfärden till Sydafrika för lärarinnan var inte vid liv när planet landade. Jag vet inte vad som hänt mer än att hon dog på planet idag. En framtida klasskompis till Annika ringde och berättade och Annika blev väldigt chockad och ledsen. Lärarinnan var yngre än jag…

När jag kom hem från jobbet idag så krypkörde en bil på nedför gatan alldeles vi parkeringarna till vårt hus. När jag svängde in på gatan hamnade jag snabbt bakom den (för den körde så otroligt sakta) och då körde den iväg. Det såg ut som om personen i bilen försökte kolla något på parkeringen medan han körde förbi och därför körde så sakta… men det är ju bara vad jag tror att syftet med det hela var. Jag kan ju inte veta säkert. Vad jag däremot vet säkert är att det var Grinchens morfars bil. Konstiga typer det där.

Trött som fan är jag. Somnade ca 19.00 igår kväll och vaknade när väckaren ringde kl. 07.00 idag. När jag kom hem från jobbet somnade jag… Frågan är om det är årstiden, förkylning, min depression eller något annat som gör mig så trött. Min depression märker jag inte mycket av längre men det finns fortfarande saker som får hela världen att rasa för mig. Bebisar - bebisprat, bebisar på tv, att få veta att någon är gravid, att se någon gravid, att se en barnvagn etc., etc. är jobbigt. Jag vill ha barn nu men Carl vägrar. Han vill gå klart sin utbildning först så jag måste vänta i minst tre år till… om han gör fler avbrott för då dröjer det ännu längre. Jag är inte säker på att jag själv vill vänta så länge till. Om tre år är Annika tonåring - vill jag ha både spädbarn och tonåringar samtidigt? Det känns inte så. 

Efter åtskilliga timmar vid datorn har jag lyckats klämma in alla gästboksmeddelanden i min nya gästbok! Attans, vad knepigt det var!! Tiden var det knepigast. Om ett meddelade var skrivet t ex kl. 23.37 den 25 maj 2002 så kunde jag inte bara föra in tid och datum tillsammans med alla andra uppgifter (meddelande, vem som skrivit, e-mail, hemsida, etc.) på rätt rad i databasen för tiden var i ett helt annat format . Det skulle anges i antal sekunder sedan kl.01.00 den 1 januari 1970 och den tidpunkt som meddelandet skrevs. Inte var det så buskul att sitta och räkna ut hur många sekunder det var mellan 1/1 -70 och drygt 500 meddelanden… och tid tog det!! Förövrigt är det 1053902220 sekunder mellan kl. 01.00 den 1/1 -70 och kl. 23.37 den 25/5 -02…

Carl gjorde ett program åt mig där jag kunde skriva in ett datum och få ut det i rätt antal sekunder men det blev ett jäkla klippande och klistrande ändå för det gick bara ta ett datum i sänder. Just nu är jag kräkigt less på min gästbok… och på siffror.