Idag har Carl och jag varit tillsammans fyra år och förlovade i två.

Husägare har jag inte blivit. Föreningssparbanken ville absolut ha med Carl som medsökande för att det är bättre om två personer ansvarar för att betala tillbaka än om bara en gör det. Men eftersom Carl inte har mycket till inkomst så drog han ner kalkylen så att vi inte blev beviljade lånet. Hade jag lånat själv så hade kalkylen varit OK men… Nästa bank. På föreningssparbanken krävde de att man skulle ha 5000:- plus 1500:- per barn, alltså 8000:- för mig och barnen, över varje månad efter boendekostnader och lån betalats. Jag har 13000:- enligt kalkylen så jag trodde att det inte skulle vara några problem när jag sedan ville låna på Nordea. Jo, tjena. Där räknar de på ett annat sätt och vill att jag ska ha 14 123:- över efter lån och boendekostnader är betalda. Men skam den som ger sig! Jag har skickat in en låneansökan till länsförsäkringar nu så vi får se vad de har för ursäkt för att slippa låna mig pengar.  

Några 14000:- har jag inte över den här månaden. Jag har faktiskt knappt pengar till hyran och inte en spänn över till andra räkningar. Min arbetsgivare har varken sjukanmält mig till försäkringskassan eller skickat in läkarintyget så försäkringskassan visste inte ens att jag var sjukskriven förrän i förrgår. Eftersom det är första utbetalningen så skulle det ta lite extra tid också innan jag får mina pengar.  Förbannat att det ska tjafsa och strula så fort tillfälle ges! Inte en sekund kan man slappna av och tänka på annat utan man måste hela tiden hålla koll på femtielva bollar i luften som jag tycker att andra borde hålla koll på också. Inte fan är det min sak att ringa försäkringskassan och kolla att alla papper är i ordning men tack och lov är jag så nervös som jag är så jag gjorde det. Annars hade jag ännu inte vetat om att personalavdelningen missat att sjukanmäla mig. Till råga på allt elände så fick jag inte tag på någon som kunde skicka in läkarintygen för att samtliga (!) på personalavdelningen var på semester. Visst fan borde ett multinationellt företag ha så pass kapacitet att det finns någon kvar som kan hålla ställningarna under sommaren?!! Jag blir så matt… Inte konstigt att jag stressat och oroat mig till en sjukskrivning.

Nordea ringde just. Trots att det inte lät så ljust när jag sökte lånet så har jag blivit beviljad lån där. Jag ska bli fastighetsägare och bo på landet! 

Huset från ena sidan…
 

 … och från andra sidan.
 

 Skolan som jag får på köpet…
 

… och varmgarage för två bilar.

Piff har gjort slut med Tradarn! Det är, ta mig djävulen, det smartaste hon gjort i år för han tillförde inte mycket annat än elände till hennes och barnens liv. Piffs äldsta, 11 år, har mått riktigt illa över situationen och skämts över sin nya familjekonstellation vilket Piff också fått veta men det verkar inte som hon klarat av att ta barnens åsikter på allvar. De yngre har också protesterat mot att Tradarn tagit upp både för mycket tid och utrymme men nu är det alltså slut med det. Attans, vad nöjd jag är över det. Jag hoppas att hon visar lite stake och inte tar tillbaka honom om han kommer krypande och lovar guld och gröna skogar…

Nu har jag hittat huset jag vill bo i. Det är en 1,5 plans villa med källare som verkar ha varit pedantskött. Allt är nytt och fräscht och ser ordentligt och gediget ut. Tre sovrum finns och det finns ett rum på övervåningen som inte är inrett. Det rummet har inte heller något innertak så det är öppet upp till taknocken och säkert 4 meter i tak. Utrymmet ovanför de övriga rummen, alltså vinden, går ihop med det oinredda rummet så om man lägger ner lite energi och en slant på det hela så kan man få ett jäkligt häftigt rum med loft. Huset, som är på ca 200 kvadrat, byggdes 1932 och skulle vara lärarbostad åt läraren som jobbade på skolan som står på tomten. Skolan får man inpå så det är egentligen två hus jag kommer att köpa. Skolbyggnaden är på ca 150 kvadratmeter och nedre våningen är renoverad och fönstren är bytta. Vatten eller avlopp finns inte i skolan så man behöver inte hålla det uppvärm under vintern. Vill man värma upp det så finns det möjlighet att göra det med el plus att det finns två gigantiska kaminer (ser ut som kakelugnar fast de är inte av kakel) som går att elda i. Vill ha!!

På måndag har jag en tid bokat på banken och då får jag veta om jag får låna pengar så jag kan köpa huset. Jag har suttit och räknat på det hela och jämfört med vad mitt nuvarande boende kostar med räntor, amorteringar, el, hyra, försäkringar, vatten, sophämtning etc. så blir detta ca 1000:- billigare i månaden. En annan fördel är att det är 4 mil längre bort från Patsy . Däremot blir det bara en halvmil till mor så barnen kan till och med cykla dit på somrarna om de vill. Från baksidan av huset har man utsikt över en sjö och från framsidan ser man en annan sjö. En tredje sjö finns i närheten men syns inte från huset. Det lär inte bli brist på fiskeställen i alla fall.

Nope, det blev inte det hus vi tittade på. Det fanns inte tillräckligt med rum för alla och de rum som fanns var inte tillräckligt stora. Nästa vecka ska vi åka och titta på ett annat hus som har fler sovrum.

Annars händer det inte så mycket… typ inte ett dyft. Det är varm (ibland för varmt) och soligt. Vi är ute och dräller och tittar på hus och fiskar halva nätterna så vi har inte riktigt samma dygnsrytm som alla andra. Detta har dock inte barnens vänner någon förståelse för utan de ringer eller plingar på dörren helt ogenerat tidigt som skam på morgonen och undrar om Annika eller Tommy kan komma ut och leka. Imorse var det rena rama dörrterrorn här med ett jäkla spring och telefonen ringde stup i ett. Det är också en fördel med att bo i en by långt ute i ingenstans - det finns inte en massa barn som plingar på stup i kvarten = lugn och ro på mornarna när man är ledig.

Barnen kom hem från herrskapet Ex idag. Barbie talade om för barnen att nästa gång de ska hälsa på i Håla, om fem veckor, så ska de inte få komma dit samtidigt. Först ska den ena, exempelvis Tommy, hämtas på fredagen och han får stanna över natten. På lördagen skjutsas hem hem och Annika får åka med till Håla och stanna till på söndagen. Detta för att herrskapet Ex nu väntar sitt andra gemensamma barn och tycker att det kommer att bli för jobbigt att ha fyra barn på en gång. Varför envisas med att skaffa fler barn då när man inte orkar med dem?!! Jag tror att en del av orsaken till Barbies senaste påfund är att hon alltid måste följa med när Ken skjutsar hem barnen. Är hon med så måste deras gemensamma barn också följa med förstås för de är för små för att lämna hemma (ja, den ena är inte ens född än). Nu är de fem personer i bilen och när nästa föds är de en för mycket alltså får en inte följa med… och det blir antingen Annika eller Tommy för Barbie kan nog inte tänka sig att släppa iväg Ken själv någon längre sträcka.

Tja… hus som helst är det tragiskt att barnen ska bli lidande för att herrskapet Ex skaffar fler barn än de orkar hantera. Nu får de träffa sin pappa tre helger av tio, alltså sex dagar av 70 spenderar de tillsammans med honom. Om Barbie tycker att de är för påfrestande när de är där så tycker jag att hon kan hålla sig undan, t ex åka till sin mamma, de dagar Annika och Tommy hälsar på. Barbie har ju Ken alla de andra 64 dagarna för sig själv ändå så. Om hon får som hon vill så får ju barnen bara tre dagar var hos pappa under en tioveckors period. Hur som helst kommer jag inte att gå med på att han inte låter båda barnen hälsa på samtidigt. Det är båda eller ingen som gäller. 

Vem blir min 10 000:de besökare?