Här är det livat värre. Piff och Puff är som bekant inte ett par längre. 

Resumé;

Piff och Puff hade grannar.

Piraten och Mini får upp ögonen för varandra på Puffs 30-årspartaj.

Tradarn är förkrossad och hänger hos Piff och Puff dygnet runt för att få tröst av Piff.

Puff tycker efter några månader att Tradarn tar för mycket tid och plats och kräver att Piff sätter gränser.

Piff tycker alltför synd om Tradarn för att klara av att skicka hem honom.

Tradarn fortsätter att vältra sig i självömkan och exploaterar Piff och Puffs gästfrihet å det grövsta månad ut och månad in.

Puff får nog och flyttar i hopp om att Piff ska ta sig i kragen och kräva att Tradarn ger henne och Puff lite utrymme och tid för varandra.

Piff fattar inte varför Puff flyttat utan tror att han blev less på henne och barnen.

Tradarn tröstar henne.

De har sex.

Tradarn berättar för hela bekantskapskretsen att Piff och han är ett par.

Piff håller inte med honom men tiger.

Puff har inte haft någon att prata med om eländet så jag erbjöd mig att vara hans kurator. Han berättade att det var så mycket han ville säga till Puff och så mycket han ville förklara men när de pratade kom allt ut fel och de började bråka istället. Eftersom han inte vill bli ovän med henne så vill han inte heller prata med henne så jag översatte det han ville ha sagt från Puffiska till Piffiska. Men inte hjälpte det. Hon hade redan bestämt sig att det förhöll sig på ett vist sätt och oavsett hur mycket jag förklarade så ville hon inte godta att det inte var så. Hela historien har blivit så påfrestande för Puff så att han mår inte bara psykiskt piss utan nu håller han på att falla ihop fysiskt också. Hans hjärta har börjat bete sig underligt…  

Piff har det inte så uppåt med Tradarn heller. Han har inte många får i fållan. De bråkar ständigt och han kommer till och med till hennes jobb och bråkar med henne. Är han inte där så ringer han till hennes jobb och tjafsar. Det hela har gått så långt att Piffs chef sagt att nu måste Piff få ordning på sitt liv och börja åstadkomma något på jobbet. Tradarn har också bråkat med Piff för att han inte är prio 1 för henne. Naturligtvis så är hennes barn prio 1 men det kan inte han acceptera för han vill vara den som är viktigast för henne. Om han själv inte hade haft barn hade det kanske förklarat hur han kunde resonera så korkat men han har själv tre barn… stackars barn. varför Piff inte lämnar honom pronto är för mig ett mysterium. “han är ju så go ibland” säger hon samtidigt som hon villigt erkänner att de bråkar mer än lovligt mycket.

Jag vet inte om jag tycker mest synd om Piff eller Puff men jag är i alla fall jäkligt glad att jag inte är i samma sitts som de är.

Jag är återkommen - i alla fall för idag.

Ett jäkla pådrag var det här i förrgår. En polis spankulerade runt på gräsplätten mellan husen och verkade leta något. Nyfiken som jag är gick jag ut för att fråga vad han letade och om han ville ha hjälp. När jag kom ut fick jag se de andra fem poliserna och de tre polisbilarna som kört upp mellan husen så jag förstod att han kunde få hjälp om han behövde. Istället gick jag runt huset för att uträtta en del oerhört viktiga och brådskande ärenden som att titta till bilen och sådant. Sakta gick jag när jag passerade poliserna men jag hörde inget som gav några ledtrådar om vad som var på g. Två killar i 20-års åldern satt på en bänk och poliserna stod i en cirkel runt dem men det verkade väldigt fredligt.

Jag sa till Annika att hon nog ville stanna ute och leka i sandlådan ett tag men det ville hon inte alls sa hon. “Jo, du VILL det” sa jag och tittade mycket menande på henne. Då fattade hon vinken och insåg att hon nog ville det för sandlådan är bara ett några meter från bänken killarna satt på. När hon kom in hade hon inte fått höra något av värde och polisen satte så småningom handfängsel på ena killen, stuvade in båda killarna i en bil och åkte iväg med dem. Igår fick jag höra att de här killarna hade försökt mörda (hur sant det nu är) vaktmästaren med en skruvmejsel. Jag kan tänka mig att de har ett ont öga till vaktmästaren eftersom den ena killen (som bor i huset) har haft en hel del vilda fester där deltagarna både levt om, skräpat ner på gården och haft sönder saker och vaktmästaren är den som fört fram klagomålen. Inget har det stått i tidningarna om det hela heller… man kan ju bara dö av nyfikenhet…

Igår var jag med om en fasansfull upplevelse. Jag skulle sluta för dagen så jag gick med raska steg mot omklädningsrummet. Dörren är en sådan där dörr man bara knuffar upp och sedan stänger den sig själv (nästan som en svängdörr fast den kan bara svänga inåt) så jag knuffade till dörren så att den svängde upp. När den svänger upp så uppstår luftvirvlar och ju mer kraft man lägger i knuffen, ju snabbare svänger dörren upp och ju kraftigare luftpust får man i ansiktet. Jag var som sagt på väg hem så jag knuffade till ganska ordentligt och fick en ordentlig pust i ansiktet. Jag hann uppfatta en brun-svart skugga någon centimeter framför ansikten innan jag tog ett gigantiskt skutt tillbaka ut i korridoren. Jag hann aldrig se om odjuret som uppenbarade sig i dörren blev kvar på andra sidan dörren eller om det hann slå sina ondskefulla klor i mitt huvud. För säkerhets skulle stod jag och hoppade och ruskade ordentligt på huvudet för att få bort eventuella hemskheter och det var så chefen, Vicks, hittade mig.

Jag berättade om den traumatiska upplevelse jag just gått igenom och förklarade att jag inte vågade öppna dörren till omklädningsrummet så han fick göra det åt mig. “Men det är ju damernas..” sa han och jag förklarade att det naturligtvis var damernas omklädningsrum för jag ska ju inte in på herrarnas heller (korkade chef!). Väldigt tveksamt tryckte han upp dörren och med ens uppenbarade sig det vedervärdiga monstret sig i dörren. När jag vrålade blev chefen så förskräckt att han stängde dörren. Jag frågade om han såg monstret men han hade inte sett något så jag fick beskriva för honom hur det låg på lur innanför dörren och flinade med sina långa huggtänder mot mig. Vicks knuffade mycket försiktigt upp dörren igen och visst var fanskapet kvar (monstret - det var inte chefen jag syftade på här) men nu var Vicks sambo på väg ut från omklädningsrummet . Hon upptäckte spindeln och gjorde processen kort med den. Jag kommer aldrig mer att bara knuffa upp den dörren. I fortsättningen kommer taket och dörrkarmen att granskas noga både innan och under tiden jag försiktigt knuffar upp dörren.

Det blir glesare och glesare mellan uppdateringarna. Lika bra jag erkänner för både mig själv och andra att jag bör ta en paus i dagbokandet. Många andra gör detsamma nu så det är väl en släng av paustagande som går just nu. Återkommer när jag har något att skriva och tid att få det skrivet.

Carls födelsedagspresent… ja. Nu använder han den som ursäkt för att sitta vid datorn hela tiden. Igår var jag ledig från jobbet men Carl sov bort halva dagen för att han suttit vid datorn hela natten. På eftermiddagen somnade jag också och när jag vaknade ett par timmar senare satt han återigen vid datorn. Efter ett tag fick jag honom att sätta sig med mig i soffan men han blev sur när jag inte uppskattade att han tog mig i skrevet så han satte sig vid datorn igen och där blev han kvar. Eftersom det inte såg ut som jag skulle få umgås med honom gå gjorde jag en tidig kväll och lade mig strax efter 22-tiden. Efter en halvtimme stormade Carl in och tände ljuset i taket så jag blev blind som en mullvad. Han var sur för att jag gått och lagt mig… Jag sa att det fanns inte så mycket annat att göra eftersom då han inte ville umgås med mig. Då gormade han något om att det var mitt eget fel eftersom jag var på så dåligt humör. När jag vaknade imorse var han borta. En ledig dag rakt ner i avloppet och ännu en som går samma väg idag…