Carls födelsedagspresent till mig har roat mig omåttligt sista dygnet. Bland annat har jag hittat något jag berättat för Carl. Tommy skulle till tandläkaren och eftersom han hade en fruktansvärt tandläkarskräck så skulle han eventuellt få lugnande i form av en supp, alltså i stjärten. Tandläkaren ville att jag skulle förbereda honom på att han skulle få det så jag sa till honom att han skulle få medicin i häcken. Det garvade han loss ordentligt till. Han frågade varför och jag sa att det var bedövning. Då garvade han ännu mer. Han sa att han inte hade några tänder i häcken så han tyckte att det var konstigt.

Mer saker jag berättat för Carl om Kajsa hittade jag också. Kajsa sa en gång att hon skulle ta livet av sig om hon blev hörselskadad och att hon inte förstod varför inte alla hörselskadade tog livet av sig….. men hon tycker iofs att alla handikappade ska aborteras redan i fosterstadiet. Ganska intressant åsikt med tanke på att den kom från en människa som jobbade som personlig assisten åt en cp-skadad tjej. Orsaken till just det uttalandet om hörselskadade misstänker jag är att jag är hörselskadad. Hon hade väl hoppats på att jag skulle ta livet av mig antar jag…

Bara sju uppdateringar denna månad trots att det är den 24:de. Inte bra, måste vara bottenrekord. Jag har gått och tänkt på saker och bestämt mig för att jag ska skriva om det men när jag sätter mig vid datorn har jag glömt allt och kan inte hitta på något att skriva. Jag har inte haft så många chanser att sitta vid datorn heller. Carl har gjort ett program till mig som på ett enkelt och överskådligt sätt ska sammanfatta allt som hänt mellan oss på nätet; dialogen från chatten första gången vi träffades där, alla icq-meddelanden, mailen, e-kort och lite bilder. Jag skulle få programmet i födelsedagspresent men han hann inte klart till i söndags så han har suttit en hel del vid datorn sista veckan.

Med hjälp at programmet som Carl gav mig kunde jag snabbt bläddra fram allt jag berättat för Carl om Kajsa. Jisses, vad bekymmer jag hade med henne. Jag har glömt mycket av de dumheter hon hade för sig. Bland annat så har hon hotat med att anmäla mig ett par gånger förr. Första gången handlade det om ett kontrakt som hon ansåg att jag brutit mot. Vi hade någon sömnlös natt suttit och varit bittra singlar och snackat skit om allt vad karlar hette. Vi lovade varandra dyrt och heligt att vi aldrig mer skulle hänge oss åt köttsliga lustar och/eller känna åtrå till en manlig varelse, och leva i strikt celibat i minst ett år. Det finstilta löd 

Vid kontraktsbrott åläggs kontraktsbryterskan att tillskaffa sig den tvättrådslapp som vid tiden för kontraktsbrytandet satt i de kalsonger som bars av föremålet för kontraktsbrottet. Tvättrådslappen skall sedan bäras fasttejpad och väl synlig i kontraktbryterskans panna i en tid icke understigande 24 timmar. Om sådan tvättrådslapp ej finns att tillgå skall hon istället tillskansa sig kalsongerna tillhörande tidigare nämnda föremål för kontraktsbrottet varvid de skall bäras som huvudbonad i minst 24 timmar.
Gåvor från män i form av blommor, choklad, diamanter eller dylikt ses ej som förmildrande omständighet vid kontraktsbrott.

När jag blev tillsammans med Carl blev Kajsa mycket arg på mig för hon ansåg att jag ljugit för henne och brutit mot ett kontrakt som hon ansåg var juridiskt bindande. Jag vet inte om hon provade anmäla mig för det men hon hotade med det i alla fall. Däremot vet jag att hon kontaktade en advokat när jag skickat ett mail till henne där jag krävde tillbaka pengarna jag lagt ut på hyra under den tid jag inte fått vara i lägenheten. Jag skrev hur stor summa jag ville ha av henne, förklarade varför jag ansåg hon vara skyldig mig den summan och vilket kontonummer hon skulle sätta in det på. Inga hot om varken det ena eller det andra ändå provade hon anmäla mig för det. Det hade jag totalt glömt bort men det förklarar varför det mailet fanns med bland polisens papper nu.

Vidare berättade jag för Carl om hur Kajsa bett mig gå ut på chatten för att chatta med någon som hon “stämt träff” med där en viss tid. Hon brukade skylla på att hon inte orkade, att hon inte kunde bli av med honom, att han var för pervers för att hon skulle klara av att chatta med honom så istället ville hon att jag skulle chatta i hennes ställe - alltså låtsas vara hon för att “skrämma” bort honom så att han skulle låta henne vara ifred i fortsättningen. Det hände också att Kajsa sedan fortsatte chatta med dessa killar som hon påstått att hon ville bli av med och blivit arg på mig för att jag försökt jaga bort dem. Jag ger mig fan på att hon försökte få det att se ut som om jag utgav mig för att vara hon utan hennes vetskap för det är jag nu anmäld för att ha gjort. Hon har också bett mig att öppna hennes ICQ för att se om hon fått meddelanden eller för att skicka meddelanden för hennes räkning. Jag är ju nu också anklagad för att ha använt hennes ICQ utan hennes medgivande. Hade jag vetat då vad jag vet idag så hade jag inte hjälpt henne för jag ger mig fan på att hon redan då planerade att sätta dit mig för detta och bad mig om dessa tjänster för att samla “bevis”.

När jag läste hur jag beskrivit Kajsa för Carl började jag minnas hur hon verkligen var. Bland annat skrev jag “Hon är sjukligt misstänksam… Ibland får hon för sig att folk hon känner har gjort saker mot henne så hon kan sitta och planera ut hämnder för saker som inte har hänt…”. Hon kunde få för sig att t ex Jonas hade snackat skit om henne trots att det inte fanns det minsta som talade för att det vår så. Sedan klurade hon på hur hon skulle straffa honom för det (som han inte gjort) och ofta hämnades hon verkligen också. Hon kunde sprida ut rykten om honom, stjäla något av honom som hon själv ville ha, förstöra något som tillhörde honom eller vad som helst. Hon tog däremot aldrig på sig ansvaret för vad hon gjort utan blånekade till all inblandning i det hela om hon ställdes mot väggen av honom. Hon tyckte inte att hon agerade fel på något sätt, tvärt om så var det hennes rättighet att få bete sig på det viset eftersom han var den som hade burit sig illa åt från början. Han fick helt enkelt skylla sig själv och det var rätt åt honom, ansåg hon. Nu var det inte bara Jonas som blev offer för hennes små hämndaktioner utan de flesta kring hennes drabbades någon gång, på något sätt. Jag antar att det är min tur nu…

Signaturen “Super-Bra” som skrev ett meddelande i gästboken den 16/4 är för mig ett mysterium. Personen i fråga har varit på både Annika och Tommys hemsidor, på min officiella hemsida och på den här sidan. Det finns inga kopplingar från de andra sidorna till den här sidan. Helmysko… vem är människan? Förmodligen en Göteborgare men det är allt jag tror mig veta.

Piff mår inge bra. Hennes liv är just nu en riktig såpa. Hennes grannar, Tradarn och Mini - ett gift par, men Mini började vänstra med Piffs exkarl, Piraten, så grannarnas äktenskap sprack. Sedan Piraten fick ihop det med Mini har han varit odräglig. Han har aldrig brytt sig nämnvärt om barnen men nu har han kommit på att han ska ha delad vårdnad och växelvis boende. Piff är inte så glad åt detta för hon misstänker att han bara vill det för att imponera på Mini för hon tycker att båda föräldrarna ska ta lika mycket ansvar för barnen efter en separation. Bråkigt har det i alla fall varit för Piff tror inte på att han vill ha barnen för deras skull utan för den nya tjejens skull och att han kommer att tröttna på barnen ganska snabbt. Hon vill ju inte experimentera och därigenom riskera barnens lycka genom att låta exet få som han vill även om hon är säker på att det skulle bevisa att hon har rätt angående honom. Sedan sprack hennes förhållande med Puff också och de flyttade isär. Mitt i all röra så föll hon och Tradarn (alltså han som blev lämnad) för varandra och de flesta verkar tycka att det är vansinnigt fel av Piff att ta ihop det med honom. Hennes mor är skitsur, Piraten och Mini är också sura, Piffs kompisar är sura och Puff är likgiltig. Och jag trodde att mitt liv var en berg-och-dalbana…

BTW fyller jag år idag… 31.

Annika talade om för Patsy igår att hon skickat tre mail till Grinchen men inte fått något tillbaka trots att hon vet med säkerhet att han läst mailen och varit in på hennes hemsida. Enligt Patsy var det inte alls så. Hon sa att Grinchen skickat två mail till Annika men inte fått något svar… jojo… visst. De hade tydligen diskuterat detta en stund om Annika fick ett intryck av att Patsy trodde på henne till slut. Grinchen har alltså ljugit för Patsy och påstått att han försöker hålla kontakten. Jag antar att det är jag som i slutändan kommer att få skulden för alltihop - förmodligen är det jag som raderat Grinchens mail innan Annika hunnit se dem och sett till att Annikas mail inte skickats allt för att hindra dem att ha kontakt. Äh, skit samma! De får berätta vilka sagor de vill för Annika vet vad som är sant och inte och det är huvudsaken.

Skärtorsdag idag. När jag var liten klädde vi ut oss till påskkärringar och begav oss ut, med en kvast i ena handen och en kaffepanna i andra handen, för att tigga godis. Är det vileda quickmop och perkolator som gäller för dagens barn då?

Såg lite big brother igår. Mullvaden är hysteriskt rolig, synd att han inte stannar så länge. I filmer är allt på låtsas, mord och sådant spelas bara, ingen kommer till skada och allt är på låtsas. I snuffilmer får man se hur människor mördas och skadas på riktigt för snuff är inte fiktivt. Det måste ju betyda att det vi kallar dokusåpor egentligen inte borde heta det. En dokumentär ska visa verkligheten som den är, utan att någon manipulerat minsta lilla med den men i dokusåporna har ju deltagarna hamnat i en situation som de normalt sett inte skulle befinna sig i. Det borde alltså heta snuffsåpor. Eller hur?!

Ledig till och med måndag… det behövde jag. Patsy kommer hit idag… det behövde jag inte. Hon kommer inte hit lika ofta som hon gjorde förr. Jag undrar om det har att göra med Grinchens senaste tilltag. Kanske vet hon att Annika försökt få kontakt med honom men att han vägrat svara. Kanske tycker hon att det inte är lönt att “få in Annika i släkten” när Grinchen inte vill ha med henne att göra. Hoppas. Jag tycker att alla barn ska ha rätt till båda sina föräldrar med respektive släkt men det omvända tycker jag inte nödvändigtvis ska gälla. Annika har inget utbyte av att Patsy är här och ältar sina krämpor. Hade Patsy haft kontakt med Annika från när hon var bebis så hade saker och ting kanske sett annorlunda ut men nu valsade hon in för några år sedan och krävde att bli kallad farmor men A känner ju inte henne på det viset och kommer nog aldrig heller att betrakta henne som sin farmor. Hon har ju redan en farmor.

Jag jobbade ett par pass på min gamla arbetsplats i helgen. Man blir bara förbannad. Det är helt otroligt hur många tabbar som görs där och ingen verkar bry sig. Jag kan förstå att man inte gör som man egentligen ska för att man är stressad eller lat och vill göra saker på ett snabbare sätt eller ett sätt som är lättare men då får man också räkna med att resultatet blir osäkert. Ibland har saker gjorts på ett sätt som helt klart måste vara krångligare och mer tidskrävande än om det gjorts på rätt sätt och resultatet har blivit helt galet. Det är ändå ett laboratorium som gör analyser som förväntas vara någorlunda korrekta men det verkar de flesta inte bry sig om. Bara de kan skicka iväg ett svar anser de att de gjort rätt för sig. Om svaret är helt tok-fel skiter de i (125% zink i ett prov är inte direkt rimligt. Inte heller -15% silver i ett annat prov…) för de har ju gjort sin grej så då får kunderna vara nöjda. 

Vår kemist var förtvivlad igår. En driftskorrigering hade gjorts på ett instrument av eftermiddagspersonalen. Det betyder att man talar om för apparaten hur den ska mäta… typ. Efteråt ska man köra ett antal kontrollprov för att se att den verkligen mäter på det sätt den ska. Detta hade em-personalen skitit i. Korrigeringen hade inte blivit som den skulle så de tyckte inte att det var lönt att köra kontrollerna. De bara lämnade allt som det var och sa inget till någon. De andra skiftlagen körde därför analyser på instrumentet, fick helt sjuka analyssvar men reagerade ändå inte på det och skickade iväg svaren. Slumpgeneratorer skulle göra ett lika bra jobb som personalen där gör! Kemisten är ansvarig för det instrumentet och för att analyserna blir korrekta men det är svårt för henne att sköta sitt jobb när de andra inte sköter sitt och sabbar hennes. Man kan tycka att de åtminstone kunde ha talat om det för henne men icket… hon upptäckte själv av en slump hur illa det var. Håååå. vad jag är glad att jag inte jobbar där längre.

Ontet i bröstvårtorna förblir mystiskt för jag är garanterat ogravid. Kanske är jag i någon fas i menscykeln eller något sådant. Det var sex-sju år sedan jag hade en riktig mens sist så vad vet jag. Carl gjorde mig besviken när det blev klart att jag inte var gravid. Han var upprörd och sa att “allt skulle gå åt helvete” om jag var gravid. Han pratade om det hela som om jag hade lurat honom och försökt bli gravid mot hans vilja och vetande och så är ju inte alls fallet. Vi har diskuterat detta flera gånger och han har hela tiden varit väldigt väl medveten om att jag slutade ta sprutan i januari… det är ju han som ger mig det så det skulle han ha insett även om vi inte diskuterat det först. Nu insåg jag att han hade lovat runt men skulle hålla tunt om det verkligen gällde. Jojo… snacka går ju. Dessutom hade han tänkt lägga hela ansvaret för beslutet på mig och avsäga sig all del i det hela. Det känns inte speciellt tryggt att veta att vi två inte alls är två om de beslut vi fattar när allt kommer till kritan.

Jag är rätt bitter på honom för detta. Han tror att jag är nere för att jag inte var gravid. Jag försökte förklara för honom varför jag var ledsen men han gillade nog inte den förklaringen för han fortsätter att tro att jag är deppad för att det inte var en bebis på gång. Efter fyra år i ett förhållande tycker jag att man ska känna en viss automatisk trygghet… det ska ha vuxit fram en grundmurad tilltro till varandra som ska vara orubblig. Kanske är det något jag inbillar mig för jag har ju aldrig haft ett så långt förhållande förr. Hur som helst så känner jag ingen trygghet i vårt förhållande, allt verkar hänga på en skör tråd, alla lyckliga stunder är bara en illusion för runt hörnet står katastrofen och hånflinar åt att jag är så godtrogen att jag stundvis lyckas inbilla mig att jag har hittat någon som tycker om mig för den jag är och vill dela livet med just mig.

Jag har inte haft någon större lust att sitta vid datorn. Jag har inte ens orkat kolla mailen. Egentligen skulle jag vilja göra om hela sidan radikalt men det är svårt när jag inte orkar gå i närheten av datorn. Idag fick jag tummen ur och laddade hem senaste avsnittet av Buffy och vampyrerna i alla fall.

Carl vet inte om han vill hoppa på utbildningen till hösten igen. Han har inte bestämt vad han ska göra med sitt liv och han vill inte diskutera det med mig heller. Han säger att jag får veta när han fattat ett beslut. Det stör mig. Hans framtid påverkar också min eftersom i alla fall jag hade planer på en framtid tillsammans med honom. När han vägrar diskutera i vilka banor han tänker så tycker jag att jag blivit utestängd inte bara från hans liv utan även från min egen framtid. Den beror ju på hans framtid. Sedan berättar han vad han beslutat, jag går i taket för att jag inte alls får plats i hans planer, vi bråkar en massa, han ändrar lite på sina planer och sedan får jag gång på gång höra att jag inte ska klaga för han har minsann ändrat sig och det enbart för min skull… hmm… jojo. Om vi kunde föra en dialog hela vägen så visste vi båda två vad den andre hade för önskemål och förväntningar så det skulle vara lättare att komma fram till en lösning som båda var lika nöjda med… eller missnöjda med. Fast Carl har ett eget sätt att resonera, han tycker att det är bättre att en får vara helt nöjd än att två ska behöva vara missnöjda så att om han får som han vill helt och hållet och jag blir missnöjd så är det bättre än om vi kompromissar så att ingen av oss är helt nöjd… Jag undrar om det gäller under omvända förhållanden också - att det är bättre om jag får vara helt nöjd och han får stå tillbaka…

Carl säger att han inte vill ha ett jobb där man måste kliva upp tidigt på morgonen eller passa tiden. Han har tidigare sagt att han skulle vilja att jag var hemmafru i framtiden. Med tanke på hans ovilja att passa tiderna och kliva upp tidigt för ett vanligt kneg så tycker jag att det låter som om han är mer lämpad att vara hemmafru. Om han sköter hela hemmet och tar hand om barnen kan jag jobba mer, kanske skaffa ett till jobb på deltid, och då skulle vi inte ha några större problem med försörjningen heller. Jag lade fram idé och han blev en hel del irriterad. Han sa att han tyckte att jag var duktigare på att städa och sådant och han var mer “högpresterande”. Jag förklarade att städning och sådant handlade om att få det gjort eller ej för det är ingen svår uppgift i sig och om han är “högpresterande” så ska han väl inte ha några problem med att sköta hem och hushåll. Hehe… han ser ner på hemmafruar men kan inte erkänna det. Han mor har varit det hela sitt liv och när Carl bodde hemma fick han och hans fyra syskon fullständig service. Hon tvättade, städade, plockade bort åt dem, ställde fram maten på borde åt dem och plockade bort tallrikarna efter dem. Det är ta mig fan ett under att hon inte tuggade åt dem också. Det kan vara förklaringen till att Carl är som han är idag, han lyfte ju inte ett finger hemma när han var barn, hans mor har stått för tvättandet när han flyttade hemifrån också så det är väl kanske inte så konstigt att han tror att den uppgift kvinnor i hans värld har är att serva. Han pratar föraktfullt om hemarbete men kan inte erkänna att han ser ner på hemmafruar för det skulle i princip vara som att säga att han ser ner på sin mor. Men när jag påstod att han själv skulle passa bäst som hemmafru… hehe… kul blev han i alla fall.