Jag behöver inte längre stoppa något i munnen hela tiden så jag tuggar inte tuggummi lika frenetiskt längre.  

Jag var ganska låg igår så jag fiskade efter bekräftelse och det fick jag. Jag fick bekräftat att jag är en egoistisk lögnare som inte klarar av att sätta sig in i andras situation.

Annika ska på vårdcentralen idag. Hon har varit hemma från skolan i fyra dagar och egentligen hade hon väl kunnat gå för hon är inte speciellt sjuk. Problemet är att det krävs ingenting för att hon ska få huvudvärk och nu har hon redan en rätt ful hosta så jag ville inte att hon skulle gå på skolan och smittas med något ytterligare som ger henne huvudvärk stup i kvarten. Huvudvärken… Sedan hon var spädbarn har hon haft några konstiga rörelser för sig. Hon grimaserar och börjar skaka och vifta med händerna i vissa situationer. Jag trodde första att de bara blev så när hon koncentrerade sig för att greppa saker (när hon var några månader gammal) men det har hängt med och hon gör det fortfarande. Själv märker hon inte när hon gör det och hon trodde knappt sina ögon när vi hade filmat henne och hon själv fick se vad hon gjorde. Vi har sökt läkare för detta men hon tyckte inte att det var något att oroa sig för. Hon trodde också att det var något som Annika hade “lagt sig till med” så hon tyckte att det skulle gå träna bort. Nu är det jäkligt svårt att träna bort något som Annika själv inte är medveten om så det gick förstås inte.

Carl var orolig för att dessa ofrivilliga rörelser och huvudvärken hängde ihop. Han sa att hon kanske har en benign tumör som sakta växer och orsakar dessa rörelser och huvudvärken. När hon undersöktes sist så röntgades hon aldrig så det är ju inte uteslutet. Därför ringde jag vårdcentralen. Som vanligt sa de att det var ont om tider just nu. Hon i andra luren bläddrade länge och väl och hummade till då och då. Så småningom sa hon “Går det bra att komma 16.00?”. Med ont om tider tänker jag mig att det finns inga tider närmaste månaden eller så men på vårdcentralen menar de tydligen närmaste timmen för det är andra gången jag först fått beskedet att det finns inga tider och sedan fått en tid samma dag.

Pengar har jag ont om. Mycket ont om. Carl har hoppat av skolan och får inte studiebidrag längre så därför har han lite svårt för att försörja sig. Jag överförde det lilla som blev över efter alla räkningar dragits från mitt konto men tydligen hade jag för bråttom. Något mer drogs lite senare så nu ligger jag 145 kronor minus på kontot. Irriterande. Jag får inte riktigt den lön jag är van vid nu heller när jag går dagtid. Jag får ut minst 3000 kronor mindre i månaden nu så det blir inte mycket över när allt är betalt. Carl sitter och väntar på sina miljoner så han tänker inte ta något jobb heller. Hade han sagt upp lägenheten och flyttat hit så hade vi kunnat spara in några tusen i månaden men det vill han inte. Eftersom hans miljardärpolare har planer på att Carl ska jobba för honom i deras hemstad så vill inte Carl att polaren ska tro att Carl har tänkt något annat heller för han är rädd att polaren då ändrar sig angående de där pengarna som Carl blivit lovad så han blir utan. Han säger att bara han får pengarna så ska han flytta hit men om han inte får dem närmaste halvåret då eller om han inte får dem alls - tänker han då sitta hemma och inte våga flytta till något billigare eller ens söka jobb av rädsla att förarga miljarärspolaren så att han inte får några pengar av honom? Jag är skeptisk… och pank. 

Japp, Carl uttryckte igår sitt missnöje över mitt agerande när hans bror med flickvän var här. Han gillade inte att jag sa sådant som inte intresserar hans bror med flickvän. Brodern med flickvän hade som sagt varit här för att kolla på bilar och Carl frågade mig om Piff och Puff har en ford mondeo. Jag svarade att det finns inget Piff och Puff längre för det är slut mellan dem men att Puff har en mondeo. Det svaret dög inte för att huruvida Piff och Puff är tillsammans eller ej intresserar inte broder med flickvän och därför var det osedvanligt korkat av mig att nämna det. Nu är det så att broderns och flickvännens eventuella bilköp inte intresserar mig det minsta lilla men inte fan går jag i taket för att ämnet tas upp när jag är i närheten. Jag kanske borde göra så… gå i taket och skälla och gorma på Carl varenda gång jag träffat hans släkt och vänner och någon nämnt något som inte intresserar mig speciellt mycket så får vi se om det anses vara opassande av dem med eller om det bara är jag som kan vara opassande på det viset.

Jag har sett ungefär 150 avsnitt av Buffy och vampyrerna. Nu finns det inte fler avsnitt att ladda hem. Jag började upptäcka små dolda lustigheter i serien som man normalt inte tänker på i vanliga fall. Buffy spankulerar ofta omkring på kyrkogården och letar nykläckta vampyrer att spetsa. Tittar man noga på gravstenarna då så kommer man att finna samma namn på dem som man hittar i eftertexterna. Regissören, Alpert, har ett helt mausoleum på kyrkogården. En del av vitsigheterna uppfattar man inte ens om man inte har sett alla avsnitt. Jag håller på att bli en Buffy-nörd.

Annika har varit hemma från skolan idag… igen. Hon gick hem från skolan i går för att hon hade ont i huvudet. Hon har ofta ont i huvudet och jag kan inte klura ut varför. Jag trodde först att det berodde på att hon hamnade i situationer hon inte trivdes med men tydligen får hon ont i skallen även när hon gör sådant som hon tycker är kul och trivs med. Jag ska prata med skolsköterskan och se om vi kan bena ut vad Annikas huvudvärk beror på.

Carl och hans bror men flickvän var hit idag. Brodern med flickvän är ute och söker bil så det var hit till stan för att kolla vad som fanns. Först hade inte Carl tänkt komma förbi mig överhuvudtaget men sedan ringde han och sa att de skulle hälsa på en stund. Jag förstår mig ärligt talat inte på den familjen. Är det mig det är fel på eller är de jäkligt skumma. När Carl är i sällskap av sina bröder är det ingen som säger flaskhals ens. Alla sitter knäpptysta och stämningen blir tämligen krystad. Så var det idag också. Alla satt tysta och knaprade på varsin bulle. Säger jag något så visar Carl med både kroppsspråk och tonläge att han helst önskat att jag hållit klaffen. Är det bara när jag är med som alla blir onormalt tysta eller är deras definition på att umgås att vistas i samma lokal utan verbal kommunikation? Olustigt känns det i alla fall. Carl skulle ringa när han kommer hem och jag antar att jag då får veta att jag uppfört mig opassande på något sätt och bör de hans bror med flickvän om ursäkt. Det brukar låta så.

Nu har jag gjort något som jag borde ha gjort för länge sedan - satt om blommorna. Varje vår har jag tänkt att jag ska ta mig i kragen och göra en insats för mina växter men det har aldrig kommit längre än till tankestadiet. Sist jag satte om alla blommor var -95 tror jag och sedan dess har bara några enstaka blommor som varit på vippen att dö av näringsfattig jord fått ny jord i krukan. När jag satte om blommorna -95 hade jag så lite kläder på mig och barnen som möjligt eftersom man blir rätt skitig av all jord. Barnen i enbart blöjor och jag i trosor och t-shirt och jord upp till armbågarna, i håret, ansiktet och fulla golvet. Då ringer det förstås på dörren. Fråga mig inte varför men av någon anledning öppnade jag. Trodde väl att det var mor men det var jehovas vittnen. Jag och barnen måste ha sett ut som något hämtat ur en broschyr från röda korset eller rädda barnen. Skitiga och nakna… lite väl välgödda kanske för att vara från tredje världen men ändå.

Nu är det gjort igen. Iförd trosor och t-shirt slafsade jag på med 200 liter jord i köket. Jag tycker att det gick ganska bra den här gången. Inga jehovas, barnen höll sig undan och jag kunde begränsa sållandet så att det inte behövdes städas så mycket sedan. Jag är som ganska nöjd. Hoppas blommorna är det också.

Carls miljardärpolare har sagt till Carl att det blir pengar inom kort. Det var sagt att Carl skulle få pengar när miljardärpolaren hade fixat med bolagsformer och allt juridiskt och det är tydligen klart nu. Carl är förstås exalterad men jag är mer… skeptisk. Jag vet inte riktigt om jag tror på det här.

Jag höll på att bli halvt barnlös i helgen. Tommy ringde mig på jobbet och frågade om det gick bra att han åkte med en kompis till kompisens mamma och stannade borta en vecka. “En vecka??!!!” ylade jag men Tommy påstod att det var kompisens mor som kommit med förslaget och sagt att en vecka vore lämpligt. Det lät mycket märkligt så jag ringde upp kompisens mor som jag förövrigt känner lite så där sedan 12 år tillbaka. Jag frågade henne om hon hade tänkt sno min son från mig vilket hon sa att hon inte tänkt. Hon sa att sonen (Tommys kompis) hade sagt att jag ville att Tommy skulle följa med till henne en helg och frågade om det gick bra för henne. Jojo… de hade nog inte räknat med att vi mammor skulle prata med varandra, de små liven… Hur som haver så bestämdes det att Tommy skulle få sova över hos kompisens mamma i helgen.

Men halvt barnlös blev jag ändå inte. Annika frågade om hon fick bjuda hem en kompis i helgen. Tanken var att kompisen skulle sova här hela helgen också men kompisen ville bara stanna från idag till imorgon. Så i slutändan har jag lika många barn hemma ändå.

Buffeln… Vad är det med karl?!! Separationsångest eller vad??! Han har ringt fyra gånger på min hemtelefon och lika många gånger på mobilen idag. Jag har varit hos mor och tvättat bilen så jag missade samtalen men när jag kom hem ringde jag på jobbet för att kolla om det hade hänt något. Buffeln hade slutat sitt skift och det var nya människor på jobbet. Enligt dem så var allt som det skulle på jobbet så varför Buffeln telefonterroriserat mig visste de inte. Och varför ringer han mig? Jag är inte hans chef längre, jag har inget ansvar på hans avdelning längre, jag jobbar inte ens kvar på den avdelningen. Vad vill han mig som han inte kan ta med någon annan istället???

Det är inte kul på jobbet de dagar Buffeln jobbar förmiddag. Han springer ideligen in på vår avdelning och bara är det stressmoment han är. Idag hade han bestämt sig för att jag skulle utvärdera en analys han gjort. Han påstod att han inte kunde göra det själv eftersom instruktionerna hade kommit bort. Jag följde med honom till hans avdelning där jag hittade pärmen med instruktioner direkt så jag satte den i händerna på honom och gick tillbaka. Efter en liten stund var han åter på vår avdelning och fladdrade runt mig som en irriterande blomfluga. Han ville prompt att jag skulle utvärdera hans analys. Jag gav upp och följde med honom till hans avdelning. Där träffade jag en mycket förnärmad Bitchy. Hon hade satt sig för att utvärdera men Buffeln hade inte låtit henne göra det. Hon har visserligen aldrig gjort det förr men med instruktionerna är det faktiskt väldigt svårt att misslyckas för det är inte komplicerat men Buffeln hade sagt att det var bäst att vi lämnade det åt mig för jag kunde göra det snabbare än både Buffeln och Bitchy. Nu finns det ingen anledning att försöka sätta hastighetsrekord i att utvärdera analysen för det skulle inte vara rapporterat förrän nästa vecka så jag tycker att det hade varit bättre om Bitchy hade fått sitta och dola på med det där så att hon åtminstone fått träna på det. Men Buffeln var mycket bestämt på den punkten. Det fanns bara en som fick göra det och det var jag och jag skulle göra det omedelbart.

Hela dagen har han sprungit och jagat mig. “Kom och visa…”, “Kom och hjälp…”, “Kom och titta…”.Jag hade ingen mat med mig idag så jag gick ut och åt på restaurangen och det var nog tur för annars hade jag inte fått någon matro. När jag kom tillbaka fick jag höra att Buffeln både varit förbi och sökt mig ett par gånger och ringt flera gånger. En av mina nya kollegor frågade varför han var så hysterisk. Hon visste ju att det var småsaker han ville hela tiden men han verkade så stressad och hade något vilt i blicken som om det var livet det gällde. Jag förklarade att han bara är sådan. När jag jobbade som chef på den avdelningen så verkade Buffeln tro att jag var hans personlige assistent. Han sprang och slet i mig hela tiden och skulle ha mig att göra en massa smågrejor som han lika gärna kunde ha gjort själv eller helt enkelt gett fan i att göra för det var sällan något viktigt. Som om han var och ryckte i mig bara för att. Nya kollegan tror inte att Buffeln blir långlivad om han inte drar ner på tempot. Han är rätt korpulent och inte blir han magrare med åldern men han springer som en skållad råtta fram och åter och flämtar som en astmatiker. Och så det där hysteriskt vilda han har i blicken när han springer runt och det piper i luftrören… ja, jisses. Glad är jag i alla fall över att jag inte jobbar med honom varenda arbetsdag längre.

Vårt labbspöke har levt rövare ordentligt inatt. På en annan avdelning har det gjorts lösningar med olika halter av vissa ämnen. Lösningarna kollades igår och då var de OK. Under natten har det hänt något med dem för de håller helt andra halter idag än igår. Det där är inget som kan hända av sig självt utan någon har fepplat med lösningarna. På min avdelning har det också hänt något. Det såg ut som det varit jordbävning i vårt rum. Ett vitrinskåp som vi förvarar glasgrejor som kolvar, bägare och sådant i hade rasat ned från väggen. Det har hängt där i evigheters evigheter och nu hoppade det plötsligt från väggen. Och då menar jag hoppade för de saker som stod alldeles under skåpet hade klarat sig med saker som stod på diskbänken som är en bit ifrån skåpet hade gått sönder så tydligen hade skåpet slagit i diskbänken i fallet. Gissa om det var glas över allt - hela golvet, på diskbänken och på bänkarna.

En kollega, diskerskan (vi har en sådan) och jag diskuterade vårt labbspöke. Många vill inte låtsas om att mystiska saker händer hos oss och försöker vifta bort det som om det vore saker som händer men faktum är att det är någon på labbet som saboterar. Alldeles för mycket och alldeles för konstiga saker har hänt för att det ska vara “normalt strul”. Vatten blir inte till aceton och etanol blir inte till vatten utan att någon fysisk person har ett finger med i spelet. En del skyller på securitas-väktarna som knallar runt och släcker lysen och stänger dörrar på nätterna men jag tror att de är oskyldiga. Sabotagen verkar alldeles för genomtänkt för att det ska kunna vara en utan kemikunskaper som har utfört det. Det är förmodligen en av oss laboranter… vi har en blådåre bland oss. Lite spännande är det.

Inte mycket nämnvärt händer. Jag sover fortfarande väldigt dåligt, jag är fortfarande snusfri och jag har hittat ännu ett grått hårstrå på huvudet. Så då var de två… gråa hårstrån alltså. Jag återkommer en annan dag när jag är piggare och har mer att skriva om.

Jag skulle inte ha nämnt att Patsy inte hört av sig på ett tag för talar man om trollen… Hon ringde på dörren mitt på dagen igår och lät mycket överraskad och förvånad när Annika öppnade dörren. Patsy sa att hon inte hade väntat sig att någon skulle vara hemma. Varför då ringa på dörren, kan man ju fråga sig… Hon överlämnade choklad och ritblock till Annika och Tommy men Annika vågade inte äta chokladen förrän jag hade försäkrat att hon inte skulle bli sjuk av den. Hon litar tydligen inte riktigt på choklad som Patsy kommer med längre.

Jag ska jobba ett extrapass imorgon. Eftermiddag. Jag är inte det minsta sugen men jag behöver det efter mitt skolk i onsdags. Jag vill sova istället för att jobba imorgon. Jag sover fortfarande så konstigt. Jag sover aldrig djupt och vaknar flera gånger per timme. Jag är inte så pigg och alert under dagen när jag har varit mer vaken än sovande under natten. Jag undrar om det är snusavbrottet som ligger bakom mina sömnstörningar. Det nio dagar sedan jag slutade och jag har inte haft några större problem.

Jag undrar hur det kommer att gå för Carls storebror och hans tjej. De har en son och väntar sitt andra barn i maj (tror jag). Sedan i december har han varit i sin hemstad för han vågar inte och kan inte åka hem. Han har blivit utbränd och skulle säkert behöva en del professionell hjälp men tänker tydligen inte ens sjukskriva sig. Flickvännen har flugit dit varenda helg från Stockholm för att träffa honom och sonen men hon får ju inte flyga hur länge som helst. Hon är ju tämligen gravid och då är man icke önskvärd på ett flygplan sista månaden. Jag tvivlar på att hon är beredd att släppa allt och flytta från Stockholm nu heller. Det har varit tal om att de ska flytta till hans hemstad så småningom men just nu håller hon på att doktorera. De skulle gifta sig i sommar men det kanske inte blir så då.

Ska jag vara riktigt ärlig är jag lite småglad över att det trasslat till sig för dem. Jo, jag vet att det är småaktigt av mig men jag kan inte hjälpa det. Carl skulle gå i taket om han visste att jag tyckte så. Hans storebror och tjejen träffades via interner, precis som Carl och jag, ungefär samtidigt som Carl och jag. De har hunnit flytta ihop och skaffat barn medan jag och Carl står och stampar på samma ställe. De är så puttenuttiga med varandra och ger varandra blickar och knappt märkbara beröringar medan Carl inte ens låtsas om mig när vi är bland andra. Jag har varit avundsjuk för att ett par med samma förutsättningar som vi hade har så mycket mer an vad jag har med Carl. Det kändes bra för mig att se att det inte enbart är rosor och rosa moln för dem heller trots att det har verkat så.

Alla hjärtans-dag idag… och alla hjärtbarns dag. Det var en artikel i tidningen idag om en tjej, 15 år, som hade ungefär samma fel på hjärtat som Tommy hade - transposition av de stora kärlen (dvs. aortan sitter där lungpulsåderns ska titta på hjärtat och vice versa). Hon hade inte ett hål i väggen mellan förmaken som Tommy hade så det upptäcktes snabbare på henne. Det stod om hur hon opererades. På Tommy plockade helt sonika loss aortan och lungpulsådern med alla tillhörande kranskärl och grejer och sydde fast det där det skulle ha suttit från början men på den här tjejen hade de bara dragit om ledningarna lite lätt så att hon skulle överleva. Hon mår i stort sett bra men orkar inte lika mycket som alla andra. Hade Tommy varit född några år tidigare så hade de använt samma teknik på honom också men nu gjorde de inte det och hans hjärta fungerar precis lika bra som vilket annat som helst.

På tal om sjukdomar och elände… Patsy har inte hört av sig på ett tag  men det var inte dit jag skulle komma. Carls ena lillebror har just fått veta att han har en tumör i hypofysen. Visserligen är det en godartad historia men den sitter i hypofysen och påverkar en massa hormoner vilket kan förklara varför killen är över två meter lång.

Carls storebror har blivit utbränd. Han är någon slags chef på ett större företag i fjollträsk. Han var hemma och hälsade på under julen och redan då upptäckte hans föräldrar att allt inte stod rätt till. Han var paranoid bland annat. När han sedan skulle åka hem så gick inte det för han hittade inte ens ut ur stan. Tydligen vägrar han sjukskriva sig för detta så han har tagit ledigt istället. Det tyckte jag var lite korkat.

Jag är hemma med sjukt barn idag också. A hade lite feber igår så jag beslutade att hon skulle vara hemma idag med. Barnen ska till Ken idag och Carl jobbar inte förrän på lördag. Vi får en hel kväll för oss själva, vilket inte hör till vanligheterna. Vi ska äta räkor, massor med räkor, har vi bestämt.