Tommy berättade igår att de blivit tvingade att be till gud på skolan. Läraren hade uppmanat alla att knäppa händerna och be men Tommy tyckte att det kändes fånigt så han knäppte inte händerna. Läraren hade då sagt till Tommy på skarpen så Tommy knäppte händerna. “Men jag bara låtsades be” sade Tommy när han berättade om händelsen. Jag blir så förbannad på att skolan tvingar barnen att utföra kristna riter och påstår att gud finns och att det som står i bibeln är sant. Jag hade accepterat att skolan drog med barnen på allehanda religiösa evenemang om det hade varit från olika religionen och inte enbart en och samma hela tiden. Skolans uppgift är att upplysa barnen om vilka möjligheter det finns och vad de har att välja mellan så att barnen själva kan välja men det är fan inte meningen att skolan ska styra barnen och tala om vilken religion som är den “rätta”.

Tommy hade tyckt att situationen var olustig så jag sa till honom att om lärarna försöker tvinga honom till att utföra någon kristen ritual som han inte vill delta i så ska han säga att “Mamma har sagt att jag inte behöver göra det här för vår familj är inte kristen och vi är inte medlemmar i svenska kyrkan.” Om de sedan frågar vilken religion han tillhör så bad jag honom svara att det är vår privatsak för det har de fan inte med att göra. Visst är det fan att religionsfriheten inte gäller våra barn?!! Tommy är ännu för ung för att ha bestämt vad han ska tro på eller om han ens ska tro på något så varför kan de inte respektera det och låta honom finna sig själv på egen hand istället för att tvångsmata honom med kristendomen? Jag blir så förbannat… tror att jag ska ta ett snack med den där läraren nästa gång jag träffar honom.

Att vända på dygnet är vi bra på, Carl och jag. Nu har vi lyckats vända tillbaka det genom att låta bli att sova överhuvudtaget natten mot igår och igår. Inte var vi pigga igår efter att ha vakat i ett dygn och när barnen gått och lagt oss somnade vi som små grisar strax efter nio. Halv tre på natten vaknade jag dock och kunde inte somna om. En timme senare vaknade också Carl men vi somnade om igen. Det är fan inte meningen att vi ska sova på natten och vara vakna på dagen för hur vi än gör så vill kroppen något annat. Jag undrar om det bara är bland människor som vissa individer har problem med att följa samma dygnsrytm som den stora massan eller om det förekommer bland andra arter också. Händer det att utpräglade nattdjur inte klarar av att hålla sig vakna under natten och istället är igång på dagen medan alla kompisar sover? Kanske finns det till och med en och annan björn som inte alls orkar hålla ögonen öppna under sommaren men är pigg som en  mört under vintern och klarar inte av att gå i ide hur mycket de än försöker. Njae… jag tvivlar…

Skönt ska det bli att få jobba dagtid och därmed slippa jobba med Buffeln. Jag kände igår vilken befrielse det ska bli att slippa alla hans egenheter. Den som ska jobba med honom är en person som har rätt dåligt rykte på labbet. Hon har lyckats göra sig ovän med de flesta och är känd för att vara elak och en besserwisser. Att sätta ihop de två tycker jag var modigt av Vicks… eller mycket dumdristigt. Det kan bli livat på det skiftet
Carl och jag har kommit överens om att inte gå in på varandras hemsidor i fortsättningen. På min icke anonyma sida har jag ett test som Carl har gjort. Han har samma test fast på engelska på sin hemsida och jag fick ha den svenska versionen på min sida eftersom han enbart tänkte ha en engelsk sida. När jag väl lagt testet på min sida började eländet. Jag fick inte ha den i samma ramar som resten av sidan var och jag fick inte länka tillbaka till min indexsida från sidan med testet. Han påstod att han inte ville det eftersom jag hade min dagbok, eller “skvallersidan” som han kallar det, på den hemsidan förr. Efter att jag tagit bort dagboken så fick jag fortfarande inte länka tillbaka till min indexsida för han ville inte “kopplas samman med mig”. Det där är i alla fall ett bra tag sedan och han har inte haft synpunkter på den hemsidan sedan dess. Hans bror säljer självförsvarskit och Carl lovade att göra en webbsida till honom så att han kan sälja via nätet också. Samtidigt lovade Carl sin bror att det skulle länkas till denna sida från den svenska versionen av testet. Carl frågade dock inte mig först om jag kunde tänka mig att länka till hans bror utan ringde helt sonika upp och krävde att jag skulle göra det. Jag vägrade. För det första så tycker jag inte att Carl ska lova andra att jag ska länka till dem från min adress utan att först fråga mig och för det andra så tycker jag inte att hans brors sida om självförsvar har något med ett intelligenstest att göra så länken skulle inte passa på den sidan. Carl blev skitförbannad och gapade på om upphovsrätt och att han skulle dra det hela till tinget… som om…

Bråk, bråk, bråk och han hade återigen en massa synpunkter på min hemsida och påstod att främmande människor skulle kunna lista ut vem han är och dessutom hitta till den här, anonyma sidan och fatta att han är Carl, om de hittade in på min andra hemsida. Helst skulle han nog vilja att lag lade ner mina sidor helt om han inte fick styra vad jag har på dem. Efter en lång, otrevlig diskussion kom vi överens om att han inte ska lägga sig i vad jag har på mina hemsidor och jag ska inte lägga mig i vad han har på sina. Punkt slut.

Carl, ja… Det kunde ha varit roligare. Han hade lovat mig att vi skulle börja jobba på att bli gravida i början av nästa år. För ett par dagar sedan lät han mig förstå att det inte längre var aktuellt. I samma samtal, strax innan, hade han berättat att hans äldre bror och hans tjej ska gifta sig till sommaren. De blev tillsammans ungefär samtidigt som oss och väntar sitt andra barn nu. Carl har en förmåga att lägga fram saker och ting så att det svider ordentligt.

Jag har inte försvunnit men ont om tid är något som jag har gott om känns det som. Allt är så kaotiskt för mig just nu så när jag får tid över har jag inte ro att sitta ner och formulera mina tankar. När man är på väg att hamna i den situation man längtat mest efter kan det visa sig att det är ens värsta mardröm. Eller så är det inte det fast det får man inte veta förrän det är för sent. Jag tycker inte om att inte ha kontroll över mitt eget liv. När det känns som om någon annan styr det får jag panik.

Flum, flum, svammel, svammel. Vi tar det där en annan gång.  

Min väckare samarbetar inte med mig. Eller så är det precis det den gör. Hur som haver så har jag fått sova betydligt mer än jag hade planerat både i fredags och igår. I fredags skulle klockradion ha startat klockan sju på morgonen. Jag vaknade klockan åtta och skrämde panikslaget ungarna ur sängen och iväg till skolan. När jag undersökte väckaren såg jag att den inte var avstängt utan fortfarande visade att den skulle starta alarmet klockan 07.00. Igår hade jag ställt väckaren på 05.15 för jag skulle vara på jobbet halv sju på morgonen för ett övertidspass. Klockan åtta ringde Ryskan och undrade om det var mig hon skulle jobba med och vart jag höll hus… Samma visa även då, alarmet var inställt på rätt tid men jag hade inte hört det. Jag tvivlar starkt på att det överhuvudtaget gått igång. Det må vara att jag stängt av klockradion för att sedan ställa den på väckning direkt igen en dag men fan inte två dagar i rad då jag just aldrig gjort så förr. Jag har testat den och den larmar på den tid den är inställd att larma på när man sitter och stirrar på den i alla fall men så kan jag ju inte börja göra. Nä, den är opålitlig! Jag får förlita mig på mobiltelefonen som väckarklocka istället.

Carl har nu bestämt sig för att det är programmerare han ska bli. Hans datanördiga kompis (han som lovat Carl en förmögenhet) ska starta ett företag och han vill att Carl ska vara inblandad i det och jobba som programmerare. Carl håller därför på att lära sig C# och sitter en hel del vid datorn. För att jag inte skulle bli helt datorlös när han är här så tog han med sig en laptop som han skulle hålla på med så jag skulle få ha min dator ifred. Det var väl omtänksamt av min Gubbe! Men… så kom han på att han ville koppla upp sig så han slet ut kabeln från min dator och pluggade in den i laptopen. När jag ville ha tillbaka uppkopplingen på min dator stoppade han tillbaka kabeln men inte hade jag någon uppkoppling för det, inte. Något hände med nätverkskortet när han drog ut kabeln så det fungerade inte längre. Det är roligt nästan jämt… Av en händelse hade jag ett extra nätverkskort hemma så nu har jag internet igen.

Vicks haffade mig idag och frågade om jag fortfarande var intresserad av att gå dagtid. Visst är jag det, det skulle underlätta en hel del om jag slapp oroa mig för barnpassning när jag jobbar eftermiddagar och nätter. En av dagtidarna hade bett om att få jobba skift så jag fick byta jobb med henne om jag ville. Så efter nyår ska jag få lära mig induktivt kopplad plasmaspektrometri. Det kan ju bli spännande. Det lät som om jag skulle fortsätta köra driftskorrigeringar och sådant på röntgeninstrumenten. Det är inte så många som kan det och det behöver inte ta så lång tid så Vicks trodde att jag skulle hinna med sådant också.

Nackdelen är att jag förlorar ob-tillägget när jag jobbar dagtid men å andra sidan finns det chans att jag får upp grundlönen lite mer när jag lär mig något nytt och eftersom jag blir den enda som kan röntgenavdelningen helt och fullt utan att jobba där så kommer jag att få jobba hur mycket övertid jag vill när det är någon borta. Mitt nyårslöfte i år är att inte jobba så mycket övertid som jag gjort så jag kommer inte att ta på mig så mycket ändå… hoppas jag

Ken ringde igår och ville prata om hur mycket barnen ska vara hos honom i fortsättningen. Jag hade sms:at honom tidigare i veckan och sagt att barnen inte är nöjda med hur det är nu. Jag lade fram ett förslag som barnen tyckte var bra. Ken tyckte också att det lät bra men han kunde inte säga om vi skulle göra så i fortsättningen för Barbie var inte hemma och han kunde inte säga något förrän han hade frågat om hon godkände det. Jag god lust att säga att jag har inga barn tillsammans med henne och att hon inte har något att säga till om i det här fallet så kunde han inte bestämma sig utan att först få hennes tillåtelse så skiter vi i det hela. Jag sa inget, det är barnen som får lida om jag får ett utbrott. Hon styr honom helt och fullt även när det gäller saker som hon inte har med att göra. Tragiska människor.

Jag har hittat ett nytt nöje. När man jobbar skift är det inte lönt att försöka hänga med i tv-serier. Nu har jag upptäckt att man kan hitta serierna på nätet. Jag har laddat ner alla avsnitt av SCI och 24h så nu kan jag se dem när jag vill

Igår kunde jag ha sålt min Gubbe för en mindre summa pengar. Jag slutade jobbet 06.30 och skulle vara tillbaka på jobbet 13.00. Där emellan skulle jag hinna skicka barnen på skolan och sova. Jag skulle få sova hela fyra timmar… *mutter* Som alltid när man ska sova under dagen så får hela världen för sig att de ska ringa just då men jag svarade inte utan snusade vidare. Carl, som också låg och sov, blev väl så småningom less på ringandet så han knuffade i mig, räckte mig telefonen och frågade om jag inte borde svara. Trött som jag var så gjorde jag ett tapper försök att svara men personen i andra änden hade redan lagt på. Sedan började jag fundera… Varför ända in i helvetet ska jag, som knappt hinner sova mellan passen, svara?!! Varför gör inte han det när han ändå har tagit upp telefonen och håller i den??! Han hade ju redan sovit flera timmar längre än jag och skulle inte kliva upp förrän jag hade åkt *mutter mutter mutter*

Jag har jobbat några skift med en kvinna som är Jehovas vittne. Hon envisas med att berätta för mig hur man ska tolka det som står i bibeln trots att hon vet att jag enbart ser bibeln som en sagobok. Vittnena är mycket intresserade av vetenskap och de har ofta studiecirklar där de studerar bibeln och diskuterar hur den ska tolkas. Så snart någon ny vetenskaplig upptäckt görs så letar de i bibeln efter något som kan tolkas som den nya upptäckten redan fanns omnämnd i bibeln. De har dille på att tolka bibeln på alla möjliga och omöjliga sätt. Enligt dem så ska man inte läsa bibeln som den är utan lägga ner stor möda på att klura ut vad som “egentligen” står för att allt har en annan betydelse än den uppenbara. Det där tror jag inte ett smack på.

Ponera att gud finns, att bibeln är guds ord etc., etc. Människan föds syndig och ska leva efter guds ord för att ha en chans att bli förlåten för både den synd hon föds med och de synder hon drar på sig under livet så att hon kanske ska få komma till himlen när hon dör. Det är nog knepigt att förtränga sina mänskliga behov och leva i ständigt lidande till förmån för något abstrakt andligt som man inte får någon större glädje av förrän man är död. Ska då den “instruktionsbok”, bibeln, som talar om hur man ska leva, vad man ska tycka, tänka, känna vara skriven på någon slags kod så att orden inte alls har den innebörd som de verkar ha? Är gud så sadistisk så att han först bestämmer sig för att vi är syndiga genom att bara födas och sedan ger han oss en bok att följa där det inte alls står vad han vill att vi ska göra utan något annat så att vi ska gissa oss till vad han vill? Skulle inte tro det. Jag tror att de som skrev bibeln menade varje ord precis som det är skrivet och inte på något annat sätt. Dessa “tolkningar” av bibeln är bara ett sätt att få den att passa in i en värld som har förändrats så att bibeln blivit fruktansvärt passé och inte går att tillämpa längre på hur vi lever idag. Om vittnena söker efter andra budskap än de som står i bibeln så bör de nog söka någon annanstans än i bibeln. Passar den inte så förkasta den då istället för att “tolka” den och ändra allt som står så det blir något annat. 

Ganska lustigt egentligen, de kristna - som är de som följt bibelns ord i flera tusen år - försöker skriva om den så att den ska anpassas efter de liv de lever istället för att anpassa sina liv efter den. Är det då inte dags att öppet erkänna att det är en sagobok?

Äntligen får jag sitta ostört vid datorn. Carl har varit här ett tag och han har en förmåga att lägga beslag på datorn. Nu när han inte pluggar längre så har han tänkt lära sig C sharp. Det är något slags programmeringsspråk… eller nåt. Eftersom han säger att han ska vara här mycket så antar jag att han har tänkt hålla på med det på min dator. För att hålla på med det så måste man ha win2000 eller XP på datorn och jag hade varken eller. Det finns inte en suck i helvetet att jag skulle lägga in en gnutta XP i min dator igen (hade ett smärre helvete att få bort det en gång i tiden) så har han lagt in win2000. Köpa program kan man ju inte göra så han spenderade en hel del tid med att leta operativsystem på svenska och diverse program han kommer att behöva på kazaa. Sedan har han ägnat tre evigheter åt att bränna en massa på cd. Jag har helt enkelt inte haft så många chanser att få sitta vid datorn.

Min hjärna har förvandlats till en seg, frätande vätska som sedan igår runnit genom örontrumpeten ner i halsen och ligger där och fräter. Skallen värker, öronen likaså och halsen svider. Hjärnan trycker på bakom ögonen också. OOOOONT! Det är såååå synd om mig! Jag är inte speciellt superfeminin av mig och när det gäller förkylningar så är jag extremt manlig. Jag är så fruktansvärt sjuk så jag inte är säker på att jag kommer att överleva dagen. Dessutom ska jag jobba tre skift till innan jag blir ledig och det kommer jag inte heller att överleva. Jag har ingen feber… än. Så länge jag är sjuk utan feber är jag säker på att jag kommer att dö inom kort. När jag får feber kommer jag att önska att jag fick dö inom kort.

Klassträff igår. Alla i Tommys klass skulle ha med sig föräldrar, syskon något ätbart och dryck på skolan på kvällen. “Samkväm” är ett ord som ger mig rysningar. Ordet låter sliskigt, inställsamt och lömsk och det är precis det ord som jag associerar med sådana träffar. Jag har noll koll på de andra föräldrarna. Jag umgås inte med någon av dem, vet inte ens vad de heter. I bästa fall vet jag vems förälder det kan vara men jag har ingen större koll på vad Tommys klasskompisar heter heller. Då föräldrarna samlas i flock på det där viset får jag en känsla av att de är mycket måna att framställa sig som exemplariska föräldrar fast de egentligen inte är bättre än en vanlig august. Till exempel så blev det på ett föräldramöte tal om vad man har för regler hemma. De flesta föräldrar (mest mammorna) hävdade i första skedet att deras barn minsann aldrig såg på tv, aldrig spelade dataspel och alltid var i säng senast halv sju på kvällen. När det diskuterats ett tag erkände en pappa att det kanske inte var riktigt så det gick till alla dagar men… sedan erkände fler och fler mer och mer. Hur som helst så vill många försöka verka präktigare och ordentligare än vad de egentligen är vilket ger mig ångest.

Tillbaka till gårdagens samkväm. Eftersom jag vet hur präktiga och duktiga alla försöker vara så jag misstänkte att alla skulle ha med sig något avancerat och extremt hemlagat. Bekvämast hade det varit om jag köpt med mig något från grillen på väg till skolan men jag var rädd att framstå som en mindre duktig och präktig mor då så jag gjorde hemlagad pizza istället. När vi bänkat oss i matsalen på skolan och packat upp maten såg jag att alla andra hade hämtpizzor eller hamburgare från grillen. Hoppsan… Det är knepigt att följa flocken… hur man än gör så blir det tvärt om mot vad de gör.

Flera sa att de tyckte jag var duktig som hade orkat göra hemgjord pizza istället men den präktighetsstämpeln försvann snabbt när vi började prata om hur mycket barnen tillåts använda datorn. När de frågade hur jag gör sa jag att barnen har varsin dator. Tyst blev det en stund och menande blickar utbyttes. En mamma frågade om jag messade barnen på ICQ när maten var klar istället för att ropa på dem och en pappa funderade om mina barn gick till doktor Norton när de fått virus istället för till vårdcentralen som andra barn gör. ICQ-idén var faktiskt inte så dum, den tål att tänkas på…

Barnen. Mor har berättat att Tommy flera gånger sagt att han inte vill åka till pappa. Varför han inte vill har vi inte riktigt fått ur honom. Idag tog han upp det igen och jag frågade varför. Något svar fick jag inte men Annika sa att hon inte heller ville vara hos pappa så ofta. Inte heller hon kunde ge någon riktigt svar på varför hon inte vill. De tyckte båda två att det skulle räcka om de var hos honom var fjärde helg istället för varannan. Det är ju för deras skull som de är där så vill de inte så är det nog inte rätt att tvinga dem. De kanske vill vara där oftare så småningom.

Jag kan tänka mig att en av orsakerna till att de inte gillar att vara hos honom är att det inte är så ösigt i Håla. De har, enligt dem själva, inga kompisar att leka med där så de sitter mest och spelar tv-spel eller leker med varandra. Jag vet ju hur vänner *inte* de brukar bli efter att de lekt med varandra en stund. En annan orsak till oviljan kan vara att Ken inte är speciellt förtjust i att skjutsa dem till kalas och annat som de är bjudna på de helger de är hos honom. Tommy har dessutom börjat basketträning nu och den är på lördagar. Innan han började sa jag att han fick fråga pappa först om det gick bra att han skjutsade Tommy till träningen varje lördag han är hos honom och det skulle gå bra enligt Ken. Trots det så verkar det inte fungera. Sist så hade inte Tommy fått åka på träningen för att herrskapet Ex skulle ha fest så Tommy och Annika var tvungna att stanna inne och städa *morr* Om vistelsen hos Ken innebär att man går miste om allt kul så är det ju inte så konstigt att de inte vill vara där. Ryktet (läs barnen) säger att han är snål med lördagsgodis också men jag vet inte hur allvarligt jag ska ta det. Å andra sidan så pular inte ungarna i sig så värst mycket godis på lördagar så de borde inte klaga om det inte verkligen var snålt om den varan i Håla.

Jobbet. Sjukdom och dödsfall för andra innebär övertid för mig. Skogsmulle som tidigare var sjukskriven som jag jobbat för har åter igen blivit sjukskriven och Norskans mor har dött så Norskan försvann till Norge. Två extraskift ska jag jobba och sedan får jag bara jobba ett skift till innan facket ryter. Vår kemist hade varit på målsamtal med sin chef i veckan och fått veta att det inte är klart om de ska ha en dagtidsgående “samordnare” (de vill väl inte kalla det chef efter omorganiseringen) på vår avdelning. Jag trodde att det var bestämt att det inte skulle vara någon på den tjänsten men än finns det hopp alltså