Carl talade om igår att han hoppat av skolan. Han säger att han har tappat motivationen och att det inte är lönt att fortsätta plugga när resultatet ändå kommer att bli halvdant för att han tappat sugen. Jag håller med honom om att det inte är lönt att plugga om man inte är motiverad men det här innebär ju en del förändringar. Det var tänkt att vi skulle flytta ihop och skaffa barn när han var klar med utbildningen. Nu spricker den planeringen. Carl säger att han ska fortsätta plugga om motivationen återvänder så det betyder alltså att allt förmodligen blir senarelagt. Carl säger att det inte behöver bli så men jag tvivlar…

Jag har tänkt till. Jag sa tidigare att jag inte ville ha barn efter jag fyllt 30. Eftersom det inte passade ihop med Carls studier ändrade jag mig och sa att jag inte ville ha tonåringar när jag blir 50, alltså måste jag hinna få barn innan jag blir 32. Eftersom jag fick mina barn så tidigt så vill jag inte ha framtida barn så sent. Vill ju någon gång slippa föräldraansvar. Efter jag bestämt mig för det tog Carl ett uppehåll från pluggandet så att “inga-tonåringar-vid-50″-planerna sprack. Nu har han tagit ännu ett uppehåll… Han har sagt att han förmodligen inte vill jobba heltid som läkare, kanske vill han inte jobba som läkare alls, och han har planer på att lära sig programmering bland annat. Varför ska jag anpassa hela mitt liv och göra saker på ett sätt som jag egentligen inte vill för att han ska gå färdigt en utbildning som leder till ett jobb han egentligen inte är så väldigt intresserad av?? Förra gången han tog ett uppehåll sa jag att jag skulle sluta ta preventivmedel om han tog ett till uppehåll. Nu har han gjort det. I drygt tre år han jag väntat och anpassat mig för att han ska ordna sitt liv som han vill ha det. Nu tycker jag att det är min tur. Ska han ändå ta ett uppehåll så kan han ta ett så långt uppehåll så att vi hinner få barn tillsammans. Det är hans tur att anpassa sitt liv efter mina önskemål, tycker jag. Han verkar ju ändå inte veta vad han vill här i livet medan jag är bombsäker på vad jag strävar efter.

Något senare…

Pratade med Carl om detta. Förväntade mig att han skulle vägra i sten och att det hela skulle sluta med ett jättegräl och jag skulle behöva ändra mig för att bevara familjefriden. Så blev det inte *snopen*. Han förstod mitt resonemang och gick i princip med på det. Det enda han sa var han han ville att jag skulle vänta ett par månader tills han visste om han skulle få den där förmögenheten han blivit lovad för om han får den så får jag som jag vill.

Fortfarande sjukdom på jobbet så jag ska jobba 16 timmar både i morgon och i övermorgon. Efter att jag tagit på mig extratiden fick jag ett anfall av stresskänsla. Det känns ibland som om jag periodvis knappt har tid att andas. Jag jagar på som en skållad råtta men hinner ändå inte med allt som jag skulle vilja hinna, varken hemma eller på jobbet. Jag ser fram emot julen då jag har tagit semester så att jag är ledig 17 dagar på raken. Gissa om jag ska sova ut ordentligt då?!! Fast det vet man ju hur det brukar bli med det… men några dagar ska jag väl få slappa precis hela dagen i alla fall.

Det ironiska i det hela är att jag tidigare i år hade en plan. Jag skulle jobba så mycket övertid så att jag slog i taket och inte fick jobba mer övertid. Vi får jobba max 150 timmar övertid per år och när vi har jobbat det så får vi helt enkelt inte jobba mer övertid för då protesterar facket. Man kan på olika sätt göra så att man får jobba fler övertidstimmar men jag är inte så bra på alla de där trassliga reglerna. På något sätt har jag ändå lyckats ta ut kompledigt så att jag får jobba upp till 225 timmar övertid i år. Attans… Trots att jag förmodligen har flest övertidstimmar av alla på jobbet så är det ändå 25 timmar kvar innan facket säger stopp efter att jag gjort övertiden de kommande två dagarna. Nu är jag i och för sig inte piskad att ta på mig så mycket övertid men jag har väldigt svårt för att säga nej när jag blir frågad om jag kan jobba extra. Känner mig som en svikare om jag tackar nej. När lönen kommer känns det dock inte så dumt att ha jobbat övertid

Personalfest hade vi igår. Jag satt mitt emot Vicks och det var en upplevelse. Jag hann hoppa undan i sista sekund när han spillde ut en öl, pommes fritesen var tydligen osedvanligt sega för han lyckades sprätta iväg en när han skulle skära dem så att den hamnade i hans bordsdams glas och den som skrattade mest åt bedrifterna var han själv. En servicekille berättade att han fått uppsöka akuten efter att ha varit på samma fest som Vicks. Servicekillen stod lutad mot ett bord som var fullt med glas. Vicks kom och satte sig på bordet varpå bordet gav vika och allt, inklusive servicekille, rasade i backen. Servicekillen skar sig så illa så att han behövde sys. Hur tar man sig då till akuten om man är på fest? Jo, man frågar förstås chauffören i den abonnerade bussen om han kan skjutsa. Jag undrar om personalen på akuten fick en smärre chock när de såg en buss svänga in på parkeringen utanför
Trevligt var det i alla fall igår.

Fy fan vad jag är less på min tillvaro just nu. Jag är en slav. Min uppgift är att serva, behaga, stötta och vara ett verktyg för andra. Uppmuntran är för de som gör sådant de inte behöver göra men av mig krävs det så jag blir utan. Lust och glädje är begrepp som inte finns längre. Andras behov i första hand, mina eventuellt sen. Jag är så trött. Barnen förstår mig inte och det hade jag inte väntat heller. De är ju mina barn och jag finns till för dem. Jag får inte mycket förståelse från Carl heller men det handlar snarare om att han inte vill förstå. Jag finns till för min familj men vem finns till för mig?

En av utskällningarna jag fick på jobbet har spårat ur. Tramsan kritiserade mig och jag bemötte kritiken. Därmed ansåg jag att det hela var utagerat. Det ansåg inte andra. Tramsan och Trollet hade klagat hos Vicks men jag vet inte om det var mig personligen de klagade på eller om de klagade allmänt över att saker och ting inte blev gjorda. Hur som helst så kvittar det för Vicks är inte tappad bakom en vagn och jag är säker på att han inte skulle ta deras gnäll på allvar om de påstod att jag inte gjorde vad jag ska. Andra på jobbet, som länge har haft ett ont öga till Tramsan och Trollet, har nu drivit detta vidare och försöker få mig att dra in facket i det hela. De säger att jag är mobbad (????) och att “ledningen måste vidta åtgärder” mot Tramsan och Trollet. Ryktena viner runt öronen på mig, “Tramsan har sagt ditten och datten om dig”, “Trollet har spridit ut det och det om dig” men jag har jäkligt svårt för att tro på ens hälften av det hela. Jag tror att det enbart handlar om att den ena sidan försöker hetsa mig mot den andra sidan så att de båda sidorna få ha sin strid. Jag har inte tänkt vara föremål för något slags vendetta som egentligen handlar om betydligt äldre saker än kritiken jag fick så jag håller mig väldigt utanför det hela.

Vilken mardröm jag hade inatt! Den var inte att leka med. Jag drömde att jag pratade i telefonen med Piff när det ringde på dörren. Vi avslutade samtalet och jag gick och öppnade. Där stod tre yngre karlar och hånflinade. En frågade om “den där jävla apan” var här och jag svarade att den de sökte inte var hos mig eftersom jag och barnen var ensamma hemma. De var kaxiga på ett hotfullt sätt och hånskrattade åt vad jag sa. De klev på utan att jag bjudit in dem och satte sig vid köksbordet. Jag tänkte att de får väl sitta där och kaxa sig ett tag då för den de sökte fanns ju inte hos mig så de skulle väl åka efter en kort stund. Jag började förstå att de sökte en kompis till Carl och jag sa att jag hade hört talas om honom men aldrig träffat honom. De hånskrattade och skränade och när jag bad dem gå sa de att de allt ville ha kaffe först. OK, tänkte jag och började göra kaffe. När jag stod vänd snett bort från dem blev det helt plötsligt helt tyst. Jag tittade mot bordet och där var helt tomt. Det satt ingen där och lampan var släckt. 

Saker började röra sig av sig självt och jag fattade någonstans att jag drömde och var tvungen att vakna. Jag tvingade upp ögonen och fann att jag låg i min säng men jag kunde fortfarande höra hur besticklådan drogs våldsamt ut och in så besticken skramlade. Jag klev upp och tog på mig morgonrocken för att gå in i köket och se vad som hände där. Jag hittade kylskåpet på vid gavel och allt som borde vara i den låg utspritt på golvet. Besticklådan åkte in och ut av sig självt och ett glas svävade fritt. PANIK! Alla saker hade fått eget liv och jag hörde karlarnas hånskrattande hela tiden. Jag insåg än en gång att jag drömde och kämpade för att få upp ögonen. Jag öppnade ögonen, tände lyset och satte mig upp. Ville vara riktigt säker på att jag var vaken på riktigt denna gång. Plötsligt hörde jag ett brak och besticklådan började skramla igen. Någon sprang omkring i vardagsrummet och karlarnas hånskratt ekade i lägenheten. DUBBELPANIK! Jag ringde till Carl för att… tja, inte fan vet jag men jag ringde till honom i alla fall. Han låg och sov och var inte alls nöjd över att jag väckt honom. Jag försökte förklara för honom vad som hände men jag var alldeles för hysterisk för att klara av att andas någorlunda normalt ens så jag fick inte ur mig många vettiga ljud. Jag försökte berätta för honom att tre personer som han känner till förmodligen varit på väg hem till mig för att söka en annan person men att något hänt på vägen så att de aldrig kom fram, åtminstone inte fysiskt. Det svamlet gjorde inte Carl mindre irriterad så han lade på luren. 

Jag hörde att den som knallade omkring i vardagsrummet var på väg genom hallen så jag släckte lyset och gömde mig under täcket. Jag låg helt stilla för att inte bli upptäckt och såg hur en mörk skugga försvann in i badrummet. Då började jag åter igen inse att jag inte var vaken. Jag kämpade för att få upp ögonen, lyssnade noga efter flygande objekt eller skramlande besticklådor men det var knäpp tyst. Jag andades ut och skulle just kliva upp när jag hörde badrumsdörren gnissla. Bakom dörren tittade en av karlarna hånflinande fram och stirrade rakt på mig. Då fick jag nog. jag flög ur sängen, gick in i köket och gjorde te och mackor, slog på tv:n och kollade runt på nätet och sitter nu och skriver. NU måste jag väl ändå vara vaken?!

Jag har världens mest mystiska fel på telefonerna. Vart jag än ringer och vilken telefon jag än använder så är det antingen upptaget eller så får jag någon konstig ton. Samma sak med mobilen. Det måste vara något i lägenheten som stör. Två nummer kan jag ringa utan problem - mors mobiltelefon och psyket… undrar om det är något slags tecken…? Detta började igår och vållade en del bekymmer idag. Mor ringde på morgonen och sa att hon inte kunde sköta barnen idag. Far ska flytta till ett korttidsboende och han skulle ta taxi dit själv idag. Mor skulle sedan åka dit imorgon och kolla att allt var OK. Men så blev det inte.

De ringde inatt till mor från avdelningen han ligger på och sa att han blivit helhispig över flytten så hon måste vara med honom idag. Hon ska dessutom jobba inatt så om hon ska passa barnen också idag så hinner hon inte sova. Alltså kan inte hon passa barnen och jag kan inte jobba. Så jag skulle ringa på jobbet och säga att jag inte skulle komma idag på eftermiddagen men jag jobbar ju inte på psyket så jag kom ju liksom inte fram. Ett tag såg det ut som om jag skulle bli tvungen att åka till jobbet för att tala om att jag inte skulle kunna komma och jobba men så kom jag på att jag kunde ringa mor på mobilen och be henne ringa på jobbet och be dem ringa mig. Ful får man vara men inte dum!

Datakunskaperna på jobbet är under all kritik och då menar jag inte bara hos de som jobbar på min avdelning utan det verkar som om hela företaget är drabbat av dataanalfabetism. Det ringde en karl från en annan avdelning och klagade över att han inte fått analyssvar på ett prov som skickats in. Jag öppnade snabbt samma operatörsbild som han hade på skärmen och såg att analyssvaret fanns där och sa att svaret visst hade gått ut. Han vidhöll att det inte fanns på skärmen. Jag insåg att han, liksom snubben som skällde ut mig här om dagen, inte hade uppdaterat sidan på skärmen. Jag sa att han skulle uppdatera men han fattade inte vad jag menade. Jag sa att han skulle klicka på uppdatera-knappen i raden längst upp men han hittade den inte. Så jag beslöt mig för att guida honom igenom att högerklicka på sidan och välja uppdatera i menyn som ploppar upp men först ville jag veta om han hade mus till datorn eller om han satt vid en skärm och saknade både tangentbord och mus. Dialogen;

Jag: Har du mus?

Han: …va…?

Jag: Har du en mus?

Han: *flabb* Näe!! *mer flabb*

Jag började förstå att vi inte pratade om riktigt samma sak.

Jag: OK… men har du en liten grå mojäng på bordet som sitter ihop med datorn i en sladd?

Han: Jooo…

Han lyckades uppdatera till slut.

Jag har upptäckt ännu ett ålderstecken hos mig själv. Jag handlade på OBS och hittade trosor till extrapris. Jag skådade dem inte närmare utan högg ett två-pack i rätt storlek och slängde ner dem i korgen. När jag sedan tog på mig ett par insåg jag att de var av “tant-modell”, dvs mycket tyg bak och i sidorna. Inte speciellt sexigt men, va fan, jag behöver ju inte använda dem så ofta, tänkte jag. Nu har dessa trosor blivit mina favoriter. De skär inte in i baken och de är så breda i sidorna så att de rullar inte ihop sig och skär in mellan någon valk när jag sitter. Jag skiter fullkomligt i att de är fula som stryk för de är de skönaste trosor jag haft! Det är tantvarning.

Skäll har jag fått på jobbet. Först skällde en av våra kunder på mig för att jag var så jävla korkad så att jag trodde att han kunde se det jag såg och han hävdade att han inte fått något analyssvar. Vad jag såg som jag tyckte att han skulle se också var hans operatörsbild på intranätet, alltså exakt samma bild som han hade framför sig. Jag uppmanade honom att uppdatera vilket han gjorde och då var han tvungen att erkänna att han verkligen såg det jag såg.

Buffeln skällde på mig för att jag inte gjort som jag har blivit lärd. Grejen i det fallet var att jag inte slagit på en bakgrundslampa i en spektrometer av den enkla anledningen att jag trodde att den var trasig. Är den trasig så finns det ju liksom ingen vits med att slå på den och det går att analysera utan. Buffeln tyckte ändå att det var korkat av mig för vi har ju blivit lärda att trycka på en viss knapp och då ska vi göra det också. Han har ingen aning om vad han egentligen gör utan gör bara exakt som han blivit lärd utan att förstå vad det är han gör.

Jag har också fått veta att jag maskar. Tramsan och Trollet hade gått till Vicks och berättat att jag minsann inte gör rätt för mig. Egentligen handlade det hela om några analyser som jag inte kört för jag hade inte hunnit. Två dagar hade jag fullt upp med att göra sådant som jag och Rivalen men ingen annan ansvarar för och jag var tvungen att göra det just de två dagarna. Tramsan och Trollet jobbade skiftet efter mig och gjorde inte heller de analyserna trots att de inte hade just något annat att göra så man kan ju fråga sig vem som maskar.

En liten upptäckt har jag också gjort. Jag och Rivalen är de enda som har tillgång till internet på jobbet. Jag vet att de som är dataansvariga kollar vilka sidor man varit inne på så jag kollar inte privata mail och annat som jag inte vill att någon annan ska se. Jag rensar alltid tillfälliga internet filermappen och tidigare-mappen på min användare när jag lämnar datorn så det är bara de sidor som Rivalen varit inne på som går att hitta i adressraden i explorer. Jag kan alltså se vilka sidor han varit inne på… hmmm. Han har varit inne på diverse porrsidor och jag tycker inte att det är så begåvat att syssla med sådant på jobbet. I värsta fall kan vi bli av med internet för att de dataansvariga tycker att vi missbrukat det.

En hudläkare skrev ut en salva till mig som jag ska smeta på mig för att slippa mina böldliknande finnar. Jag var skeptisk till det hela. Efter att ha haft detta elände i tio år och det inte vill försvinna helt ens med en nästan ett år lång antibiotikakur så tyckte jag att det lät lite för fantastiskt att något så simpelt som en kräm skulle göra någon verkan. Läkaren varnade för att det inte var alla som tålde den och att den kanske inte heller skulle fungera men sa att om den skulle fungera så skulle jag märka en förbättring efter ungefär två veckor. Jo, tjena! Efter att ha använt den i tre dagar så är alla pormaskar ett minne blott, de knottror som jag hade lite här och var och speciellt mycket av vid hårfästet är helt borta. Helt klart fungerar den. Vad den också gör mycket effektivt är att torka ut huden. Mitt ansikte håller på att formligen damma bort.

Vi har sjukdom på jobbet. Det innebär att jag kanske jobbar 16 timmar i morgon och 16 timmar till i övermorgon. Mellan passen har jag åtta timmar på mig att hinna hem och turbosova och hinna tillbaka till jobbet igen. Jag hatar det!! Det blir inte så mycket tid över till annat och man blir inte utvilad när vilandet i sig blir ett stressmoment. Jag lär inte hinna uppdatera dagboken under helgen i alla fall.

Jag hittade en artikel i aftonbladet idag som jag tyckte ganska bra visade vad en våldtäkt handlar om. Artikeln>> Många tror att våldtäkter enbart handlar om att tilltvinga sig sex, att använda någon annans kropp för att tillfredställa sig själv sexuellt. De kvinnor som blir våldtagna får ofta bära en del av skulden själva eftersom de anses ha lockat till våldtäkt på olika sätt. I det här fallet var inte våldtäktsmännen själva ens medvetna om att det var en våldtäkt de utsatte offret för. Det var ett antal pojkar i tonåren, förmodligen mycket heterosexuella, inte osannolikt att de skulle spotta åt homosexuella, som beslutade sig för att förnedra en ett år yngre pojke. Vad är då ett lämpligt tillvägagångssätt om man vill förnedra någon? Jo, kör upp en flaska i röven. 

Att det var sexuellt våld och därmed våldtäkt hade nog dessa killar inte en tanke på. Fyra förmodat heterosexuella pojkar utförde en våldtäkt på en annan pojke - inte i syfte att själva få någon sexuell tillfredställelse utan enbart i syfte att förnedra den andra pojken så mycket som möjligt. Kan det bli mer uppenbart att våldtäkt är en våldshandling och inte en sexhandlig? Hur kan man då lägga en del av skulden på våldtagna kvinnor? Då det så uppenbart är våld det går ut på så är det väl ingen som är så korkad så att de på fullaste allvar tror att tjejen har lockat till att bli utsatt för våld och förnedring?