Idag är det två och ett halvt år sedan Carl och jag officiellt blev ett par då jag frågade chans på honom via icq. Alla sätt är bra utom de tråkiga och dessutom hade jag aldrig under mitt 27-åriga liv frågat chans på någon så det var väl på tiden.

Tommy har varit sjuk, nu är Annika sjuk och ska stanna hemma från skolan imorgon och jag har blivit toksnorig idag. Nu börjar det - förkylningarna som vandrar runt mellan oss så att någon i familjen ständigt är sjuk. Jag har i alla fall vaccinerat mig mot årets flunsa så jag ska väl klara mig bättre än i fjol.

Fick idag veta att Carl ska göra en lite längre praktik här i stan så vi kan leka sambos igen! Han ska börja den 4:de februari, samma dag som Tommy fyller 8 år.

Imorgon fyller lillasyster Fiffi två år och Annika har sitt 9-årskalas men Annika fyller egentligen år på fredag. Rätt lyckat att pricka in tre syskons födelsedagar på elva dagar. Dyrt blir det också. Fiffi är jag inte inblandad i men de andra två kräver sina kalas med allt vad det innebär. Carl bad mig räkna upp saker som kan orsaka hjärnblödning. Jag nämnde högt blodfett, medfödda defekter på kärlen och barnkalas. Nu har jag styrt inbjudningarna lite så att det bara är tjejer på Annikas kalas och bara killar på Tommys kalas. A’s kalas imorgon kanske jag kommer att överleva utan bestående men Tommys kalas gruvar jag mig för… det kommer att krävas månader av psykoterapi innan jag blir fullt återställd. Små pojkar är så duktiga på att göra mycket ofog och leva om.

Badrum, toaletter och tvättstugor i alla lägenheter här på gatan ska göras om. Den 25:e februari ska de börja hos mig. Jag kommer att få ny spisfläkt och kran i köket också. Igår var jag på vicevärdsexpeditionen och valde färger på mattor och våtrumsmattor. Då fick jag veta att badkaret ska bytas ut mot en badkar med tassar. Äntligen har de fattat att badkar med front är en hygienisk katastrof. Hur många gånger har man inte legat platt på badrumsgolvet med ena ögat tryckt mot golvet för att försöka kika under springan mellan golv och front för att hitta något man tappat bakom badkaret?! Ibland när badkaret svämmar över för vågen med sig en driva av hår, damm och annat skit som legat och vuxit till sig under badkaret. Det är ju omöjligt att hålla rent där under. Visst, man kan ta lös fronten och skura - om man har en professur i teknik vill säga. Lika jäkla bängligt är det att få fast fronten igen. I framtiden, när badkaret står på tassar, kommer livet att vara underbart!

Jobbet går bra. Jag är fortfarande chef, har inte klantat till det ordentligt än men tempot är lite ojämnt. Ibland kan jag inte komma på en enda sak att göra under flera timmar och ibland får jag springa som en skållad råtta för att vara överallt samtidigt. Men det är kul, jag måste lära mig en massa saker, vart grejer finns, vart ifrån de skaffas, hur saker och ting går till osv.

Efter att Carl har varit i princip konstant sedan helgen före jul har han nu åkt hem. Attans, jag hade ju blivit van. Nu måste jag bli van att vara ensam igen.

Så då var jag chef då… ett par månader. Än så länge känner jag mig ganska korkad och överflödig. Jag är inte speciellt bra på att se vad som borde göras men jag kommer väl in i det så småningom.

Idag har jag varit på kurs i service på röntgeninstrumenten. Kursledaren skruvade isär vårt nyaste instrument för att visa hur det skulle gå till men när vi skulle sätta ihop det igen fattades en skruv. Vi letade en bra stund på alla tänkbara och otänkbara ställen men hittade den inte. Efter tio minuters letande frågade vår kemist, som tillsammans med mig utgjorde den enda tjejerna i gruppen, om inte någon av de andra hade skruven i byxorna. En viss munterhet utbröt och kemisten fick veta att visst hade de alla skruven i byxorna men den var inte tillräckligt liten. Kurser är lärorika för numera vet kemisten vart skruven är.

OK, så då var det ett nytt år då.

Nyårsaftonen var som vanligt av det tamare slaget. Jobbade till klockan 22.30 och åkte sedan direkt till Piff och Puff. Där hade de dukat upp fulla bordet med popcorn, chips, dipp, jordnötter, jordnötsringar, knäck och godis. De satt och mumsade medan jag sprang fram och tillbaka mellan dass och soffan och sörplade i mig vätskeersättning mellan varven. Det är lite bittert…

Vid tvåtiden åkte jag hem och fick då veta att Carl klarat sig genom denna nyårsafton utan att få en flaska i huvudet till skillnad från förra året. Det var positivt i alla fall.

I morgon blir jag “chef” i två månader… fast det har jag tjatat om tidigare. Är lite nervös dock. På två månader hinner jag säkert göra en massa klantiga misstag.