Har haft vad jag trodde var matförgiftning i nästan en vecka nu. Först skyllde jag min dåliga mage på drycken jag intog under juldagen men när det inte gick över inom rimlig tid fick maten skulden istället. Den sk. matförgiftningen gick inte heller över inom rimlig tid. Någon nämnde att flunsan kan börja med en tids illamående men jag är ju vaccinerad. Nu tror jag mig ha hittat orsaken till mitt eländiga tillstånd, jag började äta antibiotika mot acne för drygt en vecka sedan. Läste just att biverkningarna var illamående, diarré och aptitlöshet. Strålande… kuren är fem månader lång. Man ska försöka se det positiva i saker och ting så jag får väl betrakta detta som en (mycket plågsam) bantningskur då.

Äntligen är julaftoneländet överstökat! Barnen fick löjligt mycket julklappar, vi åt löjligt mycket mat och jag hade löjligt mycket huvudvärk. Grinchen lyste denna jul med sin frånvaro. Det är ett år sedan han hade kontakt med A sist men hon har inte direkt räknat med, eller sett fram emot ett eventuellt besök så det kan kvitta ändå. Han hade ändå bara gjort min huvudvärk om möjligt ännu värre om han hört av sig.

Nu, två och en halv timme efter att julaftonen blivit juldag, har jag min huvudvärk försvunnit, jag har smuttat i mig en flaska vin, ätit en nattmacka med julskinka och planerar att spendera de närmaste tolv timmarna (minst) i sängen och glädjas åt att det aldrig kommer att vara så länge kvar till julaftonen som det är just idag.

I alla fall just nu. Många ska åka bort eller vill ordna saker innan julen och tar ledigt för detta nu. Av de senaste 40 timmarna har jag tillbringat 32 på jobbet. Håller på att känna mig lite sliten…

När jag kom hem från en 16-timmars arbetspass i går på morgonen stod det en påse med blommor i utan för min dörr. Först trodde jag att de var fellevererade men mitt namn stod på påsen. De var från chefen och med dem tackade han för min insatts i år och önskade mig och min familj en fin jul. Man tackar och bockar.

Den 2 januari ska chefen börja jobba med vårt nya instrument och jag ska ersätta honom till den 8 mars. Sedan ska en annan ersätta honom till i maj då chefen går i pension. Vi har inte fått några klara besked än på vem som sedan ska ersätta honom men det lär visa sig.

Har sedan något år haft en värkande knöl på handleden. Jag trodde att det var något som man fick leva med tills Carl sa att det var en inflammation som lätt kunde botas med en spruta. Glad i hågen uppsökte jag läkare för att få denna spruta men hon ville inte alls ge mig någon sådan. Hon ville sätta kniven i mig istället. Det är tydligen en ledkapsel som buktar… eller något sådant. På jobbet började jag och min chef och personalchefen prata om den semester jag har hotat med att ta ut i februari. Jag sa att det inte skulle bli något av den men att jag kanske skulle vara sjukskriven någon dag framöver. De undrade varför och jag svarade att jag har fel på en navkapsel och eventuellt ska opereras. De tyckte dock inte att en operation var nödvändig för defekta navkapslar.

Var till optikern för en synundersökning idag. Han sa att mina ögon har problem med att samarbeta med varandra. Med andra ord så är jag skelögd. Trevligt… ännu ett lyte.

Nu har det börjat! Hetsen mot oss som inte är slavar under julen. Har inte bestämt mig för om jag ska låta kommersialismen eller kristendomen få skulden denna gång. En fritidsfröken har uttryckt sin oro över min sons mentala hälsa så här under julen eftersom han inte får komma hem till en pyntad lägenhet. Hm… jag tror nog att han, liksom alla Jehovas vittnen, muslimer, judar, mfl, mfl ska klara sig genom en opyntad jul utan att få några svårare bestående men. Det är snarare de som låter sig dras med i julhysterin som är i behov av terapi efteråt. Man kan fråga sig om hon hade tyckt att ett sådant uttalande hade varit passande om jag bekänt mig till någon av de icke-julfirande accepterade religionerna

När jag var på väg hem från jobbet i dag hade en långtradarchaufför tydligen bestämt sig för att bli min död. Jag hamnade bakom denna långtradare som körde ca 80 km/h och min bil blev skitigare och skitigare varpå jag förlorade nästan all sikt (och spolarvätska). Vägen är dubbelfilig några hundra meter och jag beslöt mig för att köra om. Chauffören var dock av en annan åsikt. När jag var i full färd med att köra om började han gasa och glida mot väster. Med ena halvan av bilen på refugen och andra på vägen kämpade jag febrilt för att ta mig förbi denne långtradare från helvetet utan att få sladd. Han hade nu ökat hastigheten till 115 km/h och min bil får bara drygt 150 men jag lyckades så småningom ta mig förbi med livet i behåll. Dåre!!

Eländet fortsätter…
Julen är 10% skinka, 30% trasslande tejp och 60% ångest. Allt för att folk inbillar sig att det är en gammal svensk tradition att fira en död judes födelsedag. Det borde vara lag på att traditioner ska vara minst tusen år gamla och ha absolut svenskt ursprung för att få firas som nationell högtid. Då skulle julen vara betydligt trivsammare och vi skulle slippa alla dessa 1900- och 1800-talsnymodigheterna som lucia, jultomte, julstjärnor och adventsstakar. Ska det vara traditionellt ska det fan i mig vara t r a d i t i o n e l l t!

Nu har jag i alla fall gjort min förälderliga plikt och inhandlat alla julklappar från mig till barnen. Till helgen kommer julbocken (förlåt Carl men jag kunde inte låta bli) hit och då antar jag att det blir med julklappsinköp till barnen. Nu återstår bara problemet med att slå in allt. Vart fan hittar man en kartong som passar en T-rex? Hur jag än gör får jag inte in svansen. Måste man slå in allt? En hel regnskog kommer att gå åt när jag ska slå in barnens snowboards. Pank är jag i alla fall. Har till och med knaprat ganska ordentligt på pengarna som var avsatta till nästa månads budget… En månad efter jul fyller barnen år. Då är det dax att bli pank igen.

Nu börjar eländet…
Julklappshysteri: Samma problem varje år. Vad ska man köpa. De flesta som har uppnått vuxen ålder har allt de behöver och sådant de vill ha men inte skaffat är oftast för dyrt för att man ska ha råd att köpa och ge bort det i julklapp. Visst kan man köpa krimskrams och småsaker som prydnadsföremål och elvispar men man kan vara rätt säker på att det inte kommer att användas. De enda som blir genuint glada över i princip allt de får är barnen.

Pynthysterin: Tomtar, är det bara jag som tycker att tomtar ser ondskefulla ut? Gamla skäggiga gubbar som hotar med uteblivna julklappar om barnen inte kommer och sitter i hans knä. “Finns det några snälla barn?!” SNUSKGUBBE!! Julstädning med tillhörande pynt, vad är det för mening med att byta gardiner och dukar och hänga upp en massa skräp då man ska plocka bort allt inom en månad?

Ljusslingor: visst kan det vara fint med en stilren och diskret ljusslinga i en buske eller på balkongen men den “amerikanska looken” men flerfärgade, blinkande lampor runt fönster, dörrar, i vart enda träd, runt taket, längs stuprören osv. är så äckligt vulgärt. Man får en känsla av att man hamnat i någon slags surrealistisk tivolivärld där peddot tomten är kung.

Julsångshysterin: Plötsligt kommer inte mycket mer än kristen propaganda ur högtalarna. Varenda dansbandsartist spelar in julskivor och uppträder i tv i glittriga kläder, ett stearinljus i bakgrunden, helst också en flock barn som körar och allt filmas naturligtvis med softad lins för maximal stämning.

Julandan: Under den tid på året när man är som mest stressad, har det sämst ekonomiskt (pga. alla ovanstående faktorer) ska man upprätthålla en fasad av lugn, harmoni, lycka och den fullkomliga familjeidyllen. Ett ypperligt tillfälle att öva sig på hyckleri med andra ord.

Julmat: Det enda positiva med julen. Detta är det enda som finns kvar av det traditionella firandet innan man började blanda in allt kristet trams i firandet och förstörde vår svenska midvinterblot.

Jag vägrar låta mig dras in i det masshysteriska, kristna, kommersiella jippo som julen har blivit så därför plockar jag bara ut de viktigaste ur det hela och lämnar skiten åt de som slaviskt tävlar om att fira den perfektaste julen. Jag behåller maten och godiset. Sedan barnen föddes så har jag återinfört julklappar.