Jag har förargat en av mina kollegor, Buffeln, å det bestämdaste. Ända sedan jag började på labbet så har han roat sig med att påstå att jag är en bortskämd skitunge som lever på mina föräldrar, inte ids ta hand om mina barn, sover bort dagarna och inte lyfter ett finger hemma. En hel del sexistiska kommentarer i stil med att kvinnor hör hemma framför spisen, kvinnor ska lyda mannen, kvinnans lott är att behaga mannen osv. har jag bemött med ett artigt leende. Nu blev situationen av en händelse den omvända. Vi två pratade med en tredje kollega om att ta en tupplur under nattskiften. Min kollega gör detta men aldrig jag så därför bredde jag på, liksom han brukar göra, och sa att han sov hela skiftet. Först var han med på skämtet men när jag fortsatte i samma stil såg jag att han mulnade. Jag såg ett gyllene tillfälle att ge igen med samma medicin som han själv friskt delat ut så jag sa att han låser ut mig från fikarummet för att tvinga mig att slava medan han själv sover hela nätterna. Tydligen var den egna medicinen för besk för att min kollega att svälja så nu har han vägrat prata med mig tre dagar i sträck och av någon underlig anledning kastar han sig över alla prover som kommer in så att jag inte ska få något att göra. Tja… vad ska man säga…? Jag skulle kunna göra som han brukar och dra ett sexistiskt skämt: Varför får män aldrig medelålderskriser? -De kommer aldrig ur puberteten.

Sportintresserade människor - vad har de för genskada? Förmodligen är den närbesläktad med den skada man har om man blir fanatiskt religiös. De kan under inga omständigheter acceptera oliktänkande. Tiden för OS är en plåga för den som inte lider av denna defekt. Man blir ständigt attackerad med vansinnigt ointressanta frågor som “Hur gick det i höjdhoppet?”, “Vilken tid startar Anja?”, “Gick Sverige vidare i spjut?” osv. VEM FAN BRYR SIG?!! Sportfanatikerna gör det uppenbarligen men definitivt inte jag! När jag berättar att jag inte kan svara på deras frågor för att jag är fullkomligt likgiltig inför tv-sporten är sportfanatikerna beredda att dissekera mig för att utröna vilken utomjordisk art jag tillhör.

Dessutom har de noll respekt för att man verkligen inte vill vara sportintresserad. Trots att man gång på gång talat om att man INTE är intresserad fortsätter de outtröttligt att rapa resultat och detaljer runt OS och andra sportevenemang. Det är nästan som om de tror att de försöker göra en en stor tjänst genom att försöka omvända en till en sportnörd. Det mest irriterande av allt tycker jag är att de tar för givet att det sportevenemang som för tillfället sänds är viktigare än allt annat. Sitter man och ser en intressant dokumentär och det ramlar in en sportdåre så kan man ge sig fan på att denne kommer att byta kanal utan att ens fråga om det går för sig. Påpekar man att man faktiskt såg programmet på andra kanalen får man svaret “Shhh, det är sport”. Just det faktum att det är sport tycker jag är ett skäl starkt som något att så skyndsamt som möjligt byta tillbaka så man slipper se eländet. Det spelar ju ingen roll om man ser det eller inte för man blir ändå tvångsmatad med resultaten i alla medier. Varenda tv-kanal ska visa höjdpunkterna i repris på repris, resultaten läses upp i både tv och radio och basunas dessutom ut på löpsedlarna. Den dokumentär sportretarden tvingade mig att missa kanske inte ens går i repris en gång.

Nu är det vinter och skidan den… ja, ni vet. Idag tvingades jag sitta och titta på kobenta karlar i spandexbyxor, simglasögon och fastfruset snor i ansiktet. Världscupspremiär i skidor… En fekal kräkning skulle ha varit angenämare.

Annika berättade för några dagar sedan att Ken sagt att barnen ska få åka på utlandssemester tillsammans med Ken och Barbie i sommar. Detta lät en aning för otroligt så jag tog det med en nypa salt. Igår var barnen, min mor och jag bjudna på middag hos Kens föräldrar och Ken dök upp så jag passade på att fråga honom om han lovat Annika det eller om det var något hon fabulerat ihop själv. Det visade sig att det rent tekniskt sett var sant. Ken har sagt att de kanske ska åka till Norge i sommar för att hälsa på Barbies släkt.. Det är klart, ska man hårddra det hela så åker man väl utomlands när man åker till Norge.

Har haft Carl här i en vecka. Inte dumt, det skulle jag kunna bli väldigt van vid. Han åkte hem igår men kommer tillbaka om drygt en vecka och kan stanna nästan en vecka för han ska göra praktik här i stan. Den som eventuellt glädjer sig mer åt detta än jag är Märta (katten). Hon är galen i Carl men han har köpt hennes kärlek med tonfisk.

Råkade ut för en liten fadäs när jag för första gången skulle tvätta bilen. Köpte ett kort på macken och körde fram till tvätthallen. Jag anade att det var meningen att man skulle stoppa in kortet innan man körde in i hallen men eftersom att porten gick upp så körde jag in. Därefter klev jag ut ur bilen för att stoppa i kortet och trodde att jag skulle hinna sätta mig i bilen innan tvättprogrammet startade. Av erfarenhet vet jag nu att det är inget man hinner. Tydligen hade jag valt ett väldigt långt tvättprogram för den höll på ett bra tag. Den stannade till då och då och jag gjorde en rad tappra försök att ta mig in i bilen dock utan framgång. Efter avslutat tvätt blev i alla fall bilen blåst torr och jag upptäckte kameran i taket… Men det bjuder jag på. Kan alltid skylla på att jag är tjej

Efter att ha velat mellan två bilar köpte jag till slut ingen av dem. Istället blev det en ett år gammal, guldfärgad Toyota Yaris. Det är en enormt stor liten bil, bränslesnål, billig att äga, den säkraste bilen i småbilsklassen och den ser inte ut som något annat. När man sätter sig i den verkar den sakna instrumentering. När man vrider igång bilen hittar man hastighetsmätare, tankmätare och allt det där i en oval bubbla i mitten av instrumentbrädan…tredimensionellt dessutom(?). Man känner sig som Kapten Picard på US Enterprice…

Får hämta den imorgon